HUVUDSPONSORER:

Senaste kommentarer
h4 hemsida13 hemsida11 hemsida12

En tjej som behöver tillrättavisas

Säsongen går mot sitt slut och att den här vintern inte motsvarat mina förhoppningar resultatmässigt har varit ganska uppenbart. En klart sämre säsong jämfört med mina senaste år, trots att jag fram till slutet av sommaren låg väldigt bra till i både träning och tester.
Orsakerna är flera där vissa saker hänger ihop och andra inte. Somliga delar har jag mest mig själv att skylla och andra har varit svårare att själv kunna påverka.

Som de flesta av er vet hade jag tänkt sluta redan förra våren. Men trots att jag redan då upplevde att jag på sätt och vis var klar med att leva som skidåkare var glädjen att tävla fortfarande alltför stor och saknaden att lämna skidåkningen för stark för att sluta. När jag väl hade tagit beslutet kändes det inte rätt. Ganska snart försökte jag därför återkalla beslutet, vilket visade sig vara en tuffare match än jag hade kunnat ana.

Det jag ska berätta nu är något jag gått och funderat på både mycket och länge sedan det hände i augusti-september. Att jag berättar det nu och inte då beror helt enkelt på att jag inte ville riskera att det skulle påverka vare sig min egen eller någon annans tävlingssäsong. Att jag nu ändå väljer att berätta har fler orsaker, där den största handlar om att åtminstone försöka utveckla idrotten till det bättre för dem som kommer efter mig, genom att ge en ärlig bild av hur det ibland fungerar.

Vilket stöd har idrottaren?
Antagligen förstärks min föreställning också genom de samband jag ser från frågor jag tidigare diskuterat. Om hur vi uppfattar och hanterar män och kvinnor. Om att kvinnor förväntas kunna styras hårdare och också låter sig styras (på ett ofta inlärt och omedvetet plan).
Som tjej förväntas man vara nöjd, glad och tycka att allt är bra. Följer du däremot inte den gängse normen upplevs du som särskilt besvärlig och ifrågasättande.

Vi lär oss att konflikter ska skötas internt. Men det jag alltid har frågat mig är vem som egentligen stöttar idrottaren när en tränare eller ledare behandlar en aktiv fel. Om ett förbund inte klarar av att lösa problemet internt hamnar du som aktiv oftast i ett maktunderläge i förhållande till ditt förbund eller tränare. Här råder en viss skillnad mellan idrotten och arbetslivets motsvarighet till fack. Det finns inget stöd eller oberoende instans att tillgå för en idrottare.

Mitt beslut att avsluta karriären i fjol hängde väl samman med svårigheten att få ihop livet som både förälder och landslagsåkare. Med distans till mitt beslut kände jag dock att jag istället för att ge upp karriären av den anledningen ville försöka hitta en lösning.
Redan ett par veckor efter mitt offentliggörande kontaktade jag Grip för att berätta att beslutet inte kändes bra och frågade om de kunde hjälpa mig att hitta lösningar för att fortsätta.
(Efter 3 topp 10 placeringar och en hel vinter i världscupen förra säsongen hade jag trots allt en given plats i laget)

Något förvånad över ointresset att diskutera frågan fick jag efter några mailvändor och telefonsamtal där avgörande tid gick till spillo, beskedet att beslutet inte gick att ändra och att jag inte var aktuell för att komma in i landslagstruppen igen.
Sådana ”undantag” som att ta in någon någon vecka senare gick inte att göra.
Efter vidare samtal beslutas dock till sist att jag skulle få vara med landslaget på alla läger från och med slutet av sommaren. Men inte som fullvärdig medlem utan som gäst och utan avtal och träningsbidrag (lön). Något besviken över villkoren accepterade jag ändå läget.

Oväntad tillrättavisning
Efter egen träning över sommaren var jag i augusti så med på mitt första landslagsläger.
Mån om att både trivas själv och bevisa att jag gav något för laget gjorde jag mitt bästa för att ge så mycket jag kunde under dagarna i Åre och Vålådalen. Jag var nyfiken på den nya damtränaren Ole Morten som jag hört hade kommit in med en hel del nya idéer om hur både träning och lagsammanhållning skulle bedrivas. Jag trivdes bra och hade roligt.
Därför kommer det mycket oväntat när jag halvvägs in i lägret, efter avslutat träningssamtal med Johan Granath, plötsligt får en rad tillrättavisningar av Ole Morten över vad jag väljer att göra vid sidan av träningen. Han frågar om jag inte gillar de andra tjejerna eftersom jag går ifrån maten tidigast av alla. Jag förklarar att jag trivs jättebra med de andra tjejerna men att jag är äldst, har två barn jag vill ringa hem till, att jag håller på att avsluta ett projekt (min bok) och att vi alla är olika och har olika mycket behov av egen tid. (Alla kan inte stöpas i samma form!)
Denna förklaring verkar på något sätt provocera för istället för att godta detta följer en rejäl avhyvling om att eftersom att jag är sist in i gruppen så har jag mest att bevisa. Om att ifall det inte passar mig så behöver jag inte vara med i landslaget något mer!

Ord som träffar mig som pilar och gör mig stum.
Jag tror knappt vad jag hör. Det har gått fem dagar sedan vi första gången setts och han dömer ut mig ganska fullständigt, där det enda jag har gjort är att inte sitta kvar och vara social en timme efter varje måltid, vilket ingen någonsin har anmärkt på. (Är vi dagisbarn eller vuxna kvinnor?)
Efter någon dag har Ole Morten ändå lugnat sig och tycks till och med ångra sitt utspel.
Fine, tror jag.

Jag känner mig visserligen tilltufsad resten av lägret, liksom övervakad över hur jag är i alla sammanhang Så jag försöker vara extra social och trevlig mellan träningspassen och sitta kvar i maten åtminstone en kvart efter att jag har ätit upp. (Som ett lydigt barn under uppsikt)

Till nästa läger i Torsby kommer jag med ambitionen om att få ett lugnt läger utan konflikter med full fokus på det jag verkligen är där för. Att träna.
Granath har fått feber och kommer inte på detta läger, så Ole Morten är enda tränaren på plats.
(Herrarna har separat läger och är inte med.)

Följa med och inte tänka
Det är mycket som ska hinnas med under detta korta läger (samlingar, möjlighet till kostrådgivning, genomgång om astmadebatten, styrkegenomgångar osv). Fortsatt lite extra mycket för mig eftersom jag inte varit med över sommaren och missat en del information.
Jag försöker dessutom träna så mycket jag kan och upplever att dagarna går i ett. Jag hinner knappt vila något alls mellan passen. Dessutom har vi tidig träning (med skidåkning i tunneln) och sen samling på kvällarna. Stressad och alltför sliten konstaterar jag och min rumskamrat att det varit lite för mycket på det här lägret. Att vi borde säga till.
Jag drar mig verkligen för att säga något eftersom jag är rädd för att hamna i en ny konflikt.

På väg till lunchen samma dag möter jag ändå Ole Morten och säger försiktigt att jag känner mig rejält sliten eftersom det har varit så intensivt schema.
Detta påpekande räcker för att jag återigen ska få höra att om det inte passar mig så behöver jag inte vara med landslaget.
Han säger också att alla de andra tjejerna tycker att allt fungerar jättebra och att det bara är jag som inte tycker att det är bra.
Jag håller med om att många tycker att mycket är bra men att jag inte är säker på att det hade gått lika bra att styra killarna på samma sätt.
Svaret jag får är att sådant ska jag överhuvudtaget inte fundera på. Jag ska träna, äta och sova- Inte fundera på saker som inte hör hit.
(Tänka själv ska man inte göra!)
Jag berättar att jag knappt hunnit ringa mina barn under hela lägret och får veta att han minsann också har barn (såsom Emil Iversen, 25) och därför vet hur det är att behöva vara borta ifrån dem.

”Ett kraftigt överträdande”
Samma kväll har vi återigen ett späckat program som sedan avslutas med restaurangbesök.
När vi kommer tillbaks från restaurangen är klockan rätt mycket och jag har inte kunnat ringa hem. Charlize har hög feber och jag behöver ringa Bengt för att höra hur det är. Så istället för att följa med på den avslutande leken samt summering av lägret säger jag till vår massör att hon får hälsa honom att jag inte mår bra och behöver ringa hem. (eftersom jag inte vågar ta detta direkt med Ole Morten).

På frukosten morgonen efter hinner jag inte mer än in i matsalen innan Ole Morten bestämt vinkar åt mig att komma åt sidan.
Han är upprörd och utan att fråga mig om varför jag inte kom på den avslutande samlingen, meddelar han att han ska kontakta Johan Sares för att diskutera om jag överhuvudtaget ska få vara med landslaget något mer. Alternativet är att jag ställer mig upp inför de andra tjejerna och ber dem om ursäkt för mitt kraftiga överträdande. Han säger ordagrant att ”jag ska lägga mig platt utan förklaringar eller bortförklaringar, till varför jag uteblev från samlingen.
Jag tror knappt vad jag hör och undrar om det som sker verkligen sker.
Jag sätter mig och äter. Alla ser på mig att någonting har hänt och allt känns nästan lite overkligt.

En återvändsgränd
Jag uthärdar till hemkomst, men är så slut, ledsen och knäckt att jag inte orkar göra någonting på ett par dagar.
Det känns som att jag kommit till en återvändsgränd och inte vet hur jag ska ta mig ur den. Vet inte till vem jag ska vända mig och om jag ens kommer att orka vara med landslaget en endaste minut till.
Jag vill heller inte besvära någon av de andra i laget. Om de tycker att det är bra, så ska inte jag vara den som kommer med negativ energi. Så jag försöker inte heller att involvera någon.
Som aktiv befinner man sig i en utsatt situation där det är svårt att få stöd från andra eftersom de också står i samma beroende situation.

Tack vare stöd från min omgivning orkar jag till slut ändå kontakta Grip för att berätta om vad som skett. Han säger i princip ingenting, men efter någon vecka får jag beskedet att tränarna och Johan Sares tagit ett gemensamt beslut om att jag inte får följa med på nästa läger till Frankrike. Jag ber om en förklaring över vad beslutet grundar sig på. Är det en enda utebliven samling som bestraffas med en avstängning från ett två veckor långt läger?! Men det enda jag får veta är att det är en ”sammanvägd bedömning”. Att de anser att jag har ifrågasatt deras spelregler, med vilket jag inte får något svar på vad som menas.
Jag frågar också om hur detta med min avstängning ska förmedlas utåt och får svaret att de bara kommer att säga att det blev för tätt mellan lägren för mig.
Jag frågar Grip om han alltså menar att jag ska ljuga. Han säger att de inte kan tvinga mig till vad jag ska säga men att han inte kan garantera att det jag säger inte kommer att få konsekvenser.
(Det kan påverka min framtid, uttagningar..Min tolkning)

Överväger att sluta
Jag mår ganska dåligt under denna tid. Får fyra upprepade förkylningar och missar över en månads träning.
Självklart ställer jag mig själv frågan varför jag var så dum som inte slutade i våras.
Jag känner mig osäker på framtiden och om jag ens kommer att bli uttagen i landslaget något mer. Jag överväger att strunta i alltsammans men vill heller inte avsluta karriären på det sättet.

I oktober kommer min bok ut varpå förbundet via presschefen begär att få ett förhandsex så att det ska kunna förbereda sig för eventuella diskussioner. Jag försäkrar dem om att de inte behöver oroa sig. Jag har inte skrivit en bok för att hänga ut någon och jag har inte möjlighet att ge något förhandsex till någon.

När jag är med på nästa läger har det hunnit bli slutet av oktober. Det är samma vecka som boken släpps. Ingen tränare nämner boken under hela lägret.

Ole Morten träffar jag först i november igen. Då har jag hunnit preparera mig tillräckligt för att inte låta höstens känslor påverka mig.
Jag trivs kanske inte jättebra. Det är inte som förr längre. Det känns lite som ett spel.
Men det funkar.

Ska damer styras hårdare?
Min motivation har varit en berg och dalbana det här året.
Resultatmässigt har jag inte fått ut mycket alls.
Jag vet att jag har lagt mycket energi på andra saker som bitvis också påverkat mina resultat. Bok, debatter, föreläsningar osv.
Men allt hänger ihop.
Det har varit mitt sätt att göra min skidåkning meningsfull det här året.

Det har varit ett konstigt år.
Jag har frågat mig många gånger varför Ole Morten redan från början ansåg att jag inte passade in i föreställningen om hur en kvinnlig landslagsåkare skulle vara.
Varför tränarna valde att agera som de gjorde är fortfarande svårt att riktigt förstå.
Jag har aldrig tidigare hört talas om att det finns en konsekvens om att en åkare ens kan bli avstängd från ett läger.

Påfallande är också hur det kommer sig att en av årets herråkare tillåts bo i egen stuga med sin familj och bara medverka på det han vill under ett landslagsläger, medan en damåkare blir avstängd för en utebliven samling efter att ha behövt ringa hem till sina barn?

Jag har funderat mycket på om jag ska berätta det här eller inte.
Men om man inte säger något. Hur ska man då kunna förändra?
Hur gör man när man inte får gehör eller möter någon respekt när man försöker lösa saker internt?

Det är inte förstå gången under min idrottskarriär som jag upplever en bristande förmåga hos manlig tränare att förstå en kvinnlig idrottares situation. Men det är första gången jag upplever att ledarperspektivet har tagit över så fullständigt att man totalt glömmer bort för vilket ändamål verksamheten verkligen är utformad.

Min känsla är att tjejer, kvinnor och damer förväntas styras och låter sig styras mer än killar.
Anpassar sig. Följer regler. Håller tyst. Är duktiga och ordentliga i alla lägen.
En tjej som faller utanför den normen anses särskilt besvärlig.
En tjej som faller utanför den normen behöver särskilt tillrättavisas.

117 kommentarer till “En tjej som behöver tillrättavisas”

  1. Micke skriver:

    Strongt att du berättar som det är.
    Viktigt att du vågar stå upp för din sak.

  2. Det låter inte bra för framtiden, snarare för tanken till stenåldern.
    Beundrar dig för att du vågar stå upp för dina åsikter.

  3. Johan Svensson skriver:

    Nu är det ju så att den som har absolut största gräddfilen i landslaget är en dam. Nämligen Charlotte Kalla. Så det argumentet är lite vagt. Ska Kalla också tillrättavisas? Det framgår inte om du tycker, men om du gör det så fair enough.

    Nu vet inte jag hur det svenska längdlandslaget resonerar men oftast när man har läger i en individuell idrott är det i syftet att få till en bättre lagsammanhållning. Låter sjukt trist om du är ”utmobbad”, men också helt logiskt att man inte ser genom fingrarna med missade lagmöten. Jag kommer iofs från lagidrottens värld men att missa ett lagmöte där ger oftast en rejäl utskällning, att man får straffträning och en bänkning till nästa match. Detta kanske är ovanligare i eran värld, men från mitt perspektiv är detta beteende helt normalt. Så det handlar nog snarare om en ledarstil än genus.

    • Emma skriver:

      Kalla har ju inte ens tränat med och varit en del av landslaget den gångna säsongen!

      • Anton skriver:

        Skillnaden är dok att Kalla är bäst i landslaget. Hon kan missa hur många landslagsträningar hon vill. Det handlar i sutändan alltid om vem som är bäst när det kommer till landlagsuttagningar, och Rydqvist är för dålig för landslaget helt enkelt.

        • Nina skriver:

          Menar du att det är rimligt att utsättas för den här typen av mobbning om man inte är lika duktig som charlotte kalla?
          Det är väl rimligt att ledare lyssnar på sina aktivas åsikter? Att aktiva har möjlighet att ringa sina barn?

    • Lina skriver:

      Vi måste hålla isär att Kalla stod utanför landslaget inför den här säsongen och då inte var knuten till några landslagssamlingar utan tränade på egen hand, och att Johan var med i landslaget men hade ett individualiserat upplägg.

    • BjornG skriver:

      Överlag så är den största skillnaden mellan bra och misslyckade säsonger antalet sjukdagar man inte kan träna – så så fort någon känner sig sliten nog för att behöva vila kan man inte som tränare bli kinkig och grrinig. Framförallt inte om det bara handlar om social aktivitet, sånt är säkert trevligt men trevlig kan man vara efter tävlingssäsongen slutat.

  4. Anna skriver:

    Modigt att du vågar berätta. Stå på dig!

  5. Emma skriver:

    Så modigt och starkt av dig att berätta Maria! Det behövs fler som du och det kommer göra tillvaron enklare för kommande generationer.

  6. Linda skriver:

    Maria- du är en grym förebild för oss tjejer som åker längdskidor- du lyckas kombinera en skidkarriär, familjeliv, författarskap och vågar ta plats och vågar stå upp för det som är fel i vår idrott! Jag hejar på dig Maria- du är grym som kämpar för oss tjejer!

  7. Camilla skriver:

    Vill bara säga att jag står på din sida och beundrar ditt mod att våga stå upp för det du tycker är rätt.
    Kram och energi

  8. K skriver:

    Tack för att du lyfter frågorna och driver en debatt som bitvis också får mig att öppna ögonen på nytt. Som elitidrottande småbarnsmamma i en annan individuell idrott känner jag igen mig i din situation vid maten/lägren att även om man vill bidra till laget så måste man få hinna ringa hem också!
    Tråkigt att du blivit behandlad så här under sista året, förstår att det tagit bort glädjen och man är verkligen i en beroende situation mot ledare och förbundskapten, deras bedömning och uttagning är ju ofta ganska subjetiv.

  9. david skriver:

    Intressant och bra skrivet. Om det ær så hær det fungerar så behøvs det verkligen lyftas fram.

  10. Rolf Gabrielsson skriver:

    YTTERLIGARE… belägg för att det måste in kvinnligt ledarskap i landslagsorganisationen… INGEN kan någonsin förvänta sig att Grip eller Sares eller någon annan i Skidförbundet skulle ifrågasätta ”Norrbaggens” ledarstil… De har helt klart sina ”gullisar”…

  11. Anki skriver:

    Starkt att du berättar!

  12. Rolf Gabrielsson skriver:

    KOLLADE…på Skidförbundets sida vilka är uttalade värdegrunder/riktlinjer för verksamheten…

    KÄRNVÄRDEN: – Hållbarhet- Livsstil- Jämlikhet- Livslång

    VÄRDEGRUND: – Tydlighet- Öppenhet- Respekt…

    Helt klart har Skidförbundet en hemläxa att göra… Din frispråkighet och synpunkter på verksamheter ser jag. som utomstående betraktare, att Du blir BESTRAFFAD för av förbundet. Då har tydligen ”Norrbaggen” tagit på sig rollen att vara ”skarprättare”…

  13. [...] ett långt blogginlägg skriver längdskidåkaren nu också om en spricka mellan henne och nye landslagstränaren på [...]

  14. Thomas skriver:

    Heja! Stå på dig!

  15. jimmy skriver:

    Man blir ju sugen på att träffa gubbjäveln så man kan skälla ut honom på noter för sitt oprofessionella agerande, inom företagsvärlden hade han åkt ut på arslet!

  16. Johanna skriver:

    Så viktigt och modigt av dig att berätta! Och fegt agerat av bossarna att bara gå på Ivarsens version och inte lyssna på din eller ha en dialog med dig. Hur du än väljer att göra framöver hoppas jag bara att detta inte kommer att behöva vara vad som får dig att sluta.

  17. Magnus skriver:

    Man får väl sluta titta på längdskidor, trots alla fantastiskt kämpande åkare. Vilka värderingar grunda skidförbundet ett sånt här agerande på? Det har inte framgått. Så länge den saken undanhålls, så får man väl rekommendera allmänheten att kika på andra idrotter i stället. Det är ju ändå ytterst publiken som avgör om det skall bli några ekonomiska framgångar för skidsporten…

    Någon kommenterar med ”straffträning” och ”bänkning” här i kommentarsfältet. Är det så militäriskt som idrottsrörelsen är organiserad? Dags för korpidrott eller annan icke-elit-idrottsutövning.

  18. Johan skriver:

    Den kvinnliga stjärnan i laget har ju också ett helt eget upplägg så iden om att det beror på att du är tjej stämmer ju inte riktigt . Handlar nog mer om viljen status och vilka meriter man har, Kalla och Johan Olsson har varit lagets stjärnor de sista åren och tillåts göra större undantag än åkare som konkurrerar om de sista platserna i laget.

    • Maria skriver:

      Fast Charlotte har ju inte ingått i laget det här året!
      Och tilläts ju såvida inte att köra individuellt upplägg i landslaget.

  19. Ida skriver:

    Så starkt o modigt att berätta/förklara hur det går/kan gå till. Hur er tillvaro kan se ut i landslaget och allt annat du förmedlar. Du har varit en förebild i flera år o senaste åren inte minst med alla projekt du gör. Hoppas inte din resa som elit är över. Fortsätt kämpa. Heja dig/ Ida

  20. Niklas skriver:

    Det ska inte behöva anses som starkt att berätta sådant, det skall vara helt självklart att man säger ifrån. Varje dag försöker jag lära mina barn att säga ifrån och ta dialog i vad de känner och tycker, och det måste vara helt självklart oavsett om du är medlem i ett landslag eller om du är elev i 1a klass i en skola

    Maria du är en förebild inte bara för kvinnliga idrottare, du är en förebild för alla barn och detta stärker mig ytterligare i att det alltid är rätt att följa sina känslor, och säga vad man tycker och känner.

  21. johan skriver:

    Maria, tränaren har nog inte satt sig in tillräckligt i din roll, din situation. Eller så har du inte kommunicerat tydligt nog.

    • Maria skriver:

      Jag försökte förklara min situation då på vårt första träningssamtal och det var då han omedelbart dömde ut detta med att jag inte behövde vara med om det inte passade!

  22. Lena skriver:

    Kan bara hålla med Niklas ovan. Det borde vara en sjäklarthet att säga ifrån när man känner sig felaktigt behandlas.
    Stå på dig. De andra tjejerna kommer att tacka dig i framtiden även om de inte gör det nu.

  23. Lars skriver:

    I think the biggest difference between winners and loosers is that the winners dont give the fuck.

  24. geir skriver:

    Han burde kanskje aldri vært trener, en grunn til at Charlotte kalla trener ensam!

  25. Knutte skriver:

    Maria!

    Det du nu har gjort genom att publicera dina upplevelser år modigt och samtidigt klokt. Vi skapar inte utveckling i något sammanhang om inte saker och ting lyfts upp till ”ytan”.

    Hoppas verkligen att Riksidrottsförbundet och alla dess specialförbund reflekterar på dina upplevelser.

    Idrotten i stort ligger tyvärr långt efter när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män och här har alla inblandade en läxa att göra.

    Den ledare inom idrotten som tror att resultat nås via ”utskällningar” eller ”härskarteknik” ska backa bakåt till 1940-talet. Det kallades då för ”Brukspatronsfasoner” i allmän mun.

    Ledarskap enligt min mening handlar om något helt annat idag 2017. Tack och lov har det ”civila samhället” förändrats i rätt riktning. Finns fortsatt mycket att jobba med, men det går trots allt i åt rätt håll.

  26. Anders skriver:

    Sjukt ledarskap av Ole Morten.
    Bra att du vågar gå före och berätta.

  27. Caroline skriver:

    Jag får på riktigt ont i magen av att läsa din berättelse, trodde att respekt för allas olikheter var en självklarhet i landslaget (och på alla arbetsplatser). Så fel jag hade! Kan föreställa mig hur dåligt du mådde och i ensamheten tänker man säkerligen ”är jag krånglig” ”gör jag fel” osv. Men NEJ NEJ NEJ, familjen är det viktigaste man har och det borde vara en självklarhet för ledarna att förstå och underlätta i den situationen. För mig är det solklart att de har behandlat dig fel men framförallt oprofessionellt, det skulle vara mycket intressant att höra ledarnas/skidförbundest resonemang runt detta….

  28. Lina skriver:

    Bra att du lyfter det här! Hoppas förbundet tar tag i det, och tar det på allvar istället för att enbart slå ifrån sig. Deras agerande är under all kritik. De har mycket att lära och förhoppningen är att de lyckas förstå det och försöker ta till sig och just lära sig.

    Sares uttalande om att alla andra tjejer har tyckt att det varit bra är löjeväckande. Om så enbart en person känner så här så är det tillräckligt för att förbundet ska ta det på allvar.

    Du verkar vara rätt ensam om att lyfta dessa frågor, men jag hoppas att du känner att du har många av oss i ryggen.

  29. Camilla skriver:

    BRA att du skriver om det här! Så viktigt!

    Jag tror knappt mina ögon när jag läser dina rader, det låter som ett fullkomligt obegripligt agerande av ledningen i allmänhet och Ole Morten Iversen i synnerhet. Instämmer i att ni vuxna toppidrottare bör behandlas som självständiga individer med vitt skilda behov – så har jag också uppfattat elitidrotten, att utövarna känner sin egen kropp och psyke såpass bra att de själva bäst avgör hur de vill lägga upp sin vardag.

    Jag reagerar på detaljen om hur ledarna inte nämnde din bok (läste den nyligen själv, är så tacksam för de kunskaper jag förvärvade, läsningen ökade mitt självförtroende och självkänsla som (idrottande) kvinna markant, i tillägg till att vara en rejäl ögonöppnare).

    Tycker det är jättebra att du delar med dig av din version, jag hoppas att flera av de inblandade kommer att ge sin syn på saken.

    Vill skicka massor av styrka, energi och varma tankar

  30. Anna skriver:

    Maria, du har verkligen seglat upp som en riktig förebild de senaste sex månaderna. Du lyfter jätteviktiga frågor och ge en bild av livet som kvinnlig elitidrottare. Jag önskar verkligen att de andra åkarna, kvinnor som män, kunde höja blicken och öppna munnen på samma sätt som du gör. Jag får så mycket inspiration av dig i mitt engagemang som ledare inom längdskidåkningen. Allt stöd!

  31. Niklas skriver:

    Typ 50e inlägget där kontentan är att allt och alla (män) i skidvärlden är emot dig. Jag kan förstå att ledare och andra blir lite defensiva kring dig. Vill inte vara någon hater då jag älskar din kämparglöd i spåren. Men om någon är ”offer” i alla inlägg samt alla krönikor 365 dagar om året så bör man antingen köpa en foliehatt, eller tvinga sig till åtminstone en promille självreflektion.

    Inget specifikt mot detta inlägg kan jag tillägga. Förjävligt om du känner att du blir orättvist behandlad. Hoppas det löser sig och att du kan komma tillbaka och ge oss härliga idrottsupplevelser igen.

    • Stefan skriver:

      Vi män inom skidvärlden som har lite grundläggande kunskaper i genusfrågor är inte lika osäkra som dom i landslaget. Och det kan väl inte vara fel att en skidåkare driver dessa frågor? Men visst, många tycker ju det är obehagligt att fråga.

    • Camilla skriver:

      Å andra sidan är Maria den ENDA längdskidåkare som någonsin vill kritisera de partiarkala strukturer som finns inom längdskidssporten. Att de finns går knappast att förneka, idrotten ligger långt efter när det kommer till jämställdhet.

      Maria skulle inte vara tvungen att skriva dessa ”365 krönikor” ifall fler aktiva följde hennes exempel. Tycker också det faller sig naturligt att en kvinnlig utövare drar fördel av att vara offer, det ger mer patos till argumentationen…Sen förstår jag att det kan bli tradigt också… Tyvärr finns det väl få objektiva texter om det här, det är ju som sagt bara Maria som lyfter liknande frågor.

      • Niklas skriver:

        99% av alla män i svensk skidsport är män som utan ersättning tränar och hjälper unga tjejer och killar så att de får en härlig fritidssysselsättning. De flesta av dem skulle med öppna armar ta emot hjälp av fler kvinnliga tränare, vallare mm. Tycker det vore mer smakfullt att attackera strukturer i samhället i stort som gör att det mest är män som söker sig till dessa, i de flesta fall, obetalda jobb.

        • Jonna skriver:

          Hej!

          Superbra att du vågar stå upp för dig och sporten! Massor av pepp till dig, hoppas att du orkar fortsätta.
          Jämställdheten har tyvärr inte kommit långt inom skidåkningen. Tyvärr är det inte uppskattat att man säger vad man tycker, speciellt inte som kvinna…

          ”spoiler alert det är många vita (kränkta) män i skidvärlden…”

          Kram!

        • Cornelia skriver:

          Att männen deltar i barnens fritidsintressen i större utsträckning än kvinnorna har ju såklart också att göra med hur jämlikheten i stort ser ut. Vad gör kvinnorna under tiden männen är iväg och tränar?

    • BjornG skriver:

      Plocka fram något exempel på de ”50″ inläggen där män beskrivs som emot?

  32. Matilda skriver:

    Det är för sorgligt att så fort man påpekar att det finns någon brist så ska man sättas på plats. Och det är sorgligt att inte fler kämpar för lite mer rättvisa förhållanden (även om jag förstår att det tar mycket fokus från träning osv samt att man kanske är orolig för att man själv ska drabbas av någon konsekvens) men man är alltid starkare tillsammans. Och om alla i en grupp trivs är det lättare att kämpa och då kommmer resultaten som ett brev på posten och då blr det i rimlighetens namn vara upp till ledare/tränare att få alla att trivas :) Jag tycker att du är svinbra Maria, kämpa vidare!

  33. Oskar Ahnbrknk skriver:

    Lägg ner nu. Finns ingen annan som kan ha den uppfattningen. Om herrarna skulle behandlas ”hårdare” skulle jag inte vara förvånad om du skulle klaga på det genom att ”landslaget satsar bara på herrar”????

    • Knutte skriver:

      Och hur menar/tänker du? Tacksam för ett något mer tydligare inlägg.

      • Oskar skriver:

        Om det är så ”mycket” fel i landslaget och världscupen, varför är det bara Maria som klagar. Svårt att se att Ole behandlar damerna på ett dåligt sätt, han har ju ändå utvecklat damlandslaget till en mycket högre nivå.

  34. Johannes skriver:

    Bra att du berättar! lycka till framöver

  35. H-L skriver:

    Maria,jag har varit ledare/chef i många år o känner igen situationerna.Jag skulle ha mått riktigt dåligt efter det du var med om och träning o motivation skulle varit obefintlig. Skulle själv reagera och agera på samma sätt.Och har också gjort det ett flertal gånger. Men hittills har det ALDRIG resulterat i nåt positivt. Har inte ledarna/tränarna utbildats i skillnaden mellan män och kvinnors behov tycker jag det är anmärkningsvärt. Dessutom verkar de känna sig utmanad och vill demonstrera makt. Obefintligt ledarskap.
    Dessutom måste syftet med samlingar etc tydliggöras. När det krävs obligatorisk närvaro och hur länge. Att ingen får avvika tidigare från maten är ju barnsligt.
    Att du behandlats på detta sätt påverkar hur öppna övriga törs var med förändringsarbete inom landslaget.. Riktigt dåligt/obefintligt och omodernt ledarskap.

    • BjornG skriver:

      H-L det här är nog det mest nedslående inlägget. Hur ska man göra i ett sånt här fall för att få en positiv lösning?

      • H-L skriver:

        BjornG. Tror att männen inte kommer att backa. Van att få som dom vill resulterar i försvar.
        Baserat på erfarenhet så bör någon icke inblandad part företräda Maria o ev övriga åkare. Verkar ha gått mycket prestige och känslan av ifrågasatt auktoritet för männens del för att kunna lösas på ett hållbart positivt sätt.
        Märkligt att förbundet anställt ledare vars ledarskap verkar förlegat. Borde märkts vid bakgrundskollen inför anställning.

  36. Mats skriver:

    Hej Maria.
    Jag blir lite bekymrad när jag läser ditt inlägg. Om nu situationen är så som du skriver och du har känt dig förfördelad varför springer du då till kvällspressen med dina problem istället för att ta det direkt med ledningen?
    Jag kan inte se någon fördel i att göra så som du gjort förutom att du får baktala någon offentligt som du ej gillar.
    Frågan är om det är så konstruktivt.

    • Cornelia skriver:

      Hon sprang inte till kvällspressen. Kvällspressen läste hennes blogg, och svarade ärligt på frågor när de kontaktade henne. Vad är det för konstigt med det? Hon verkar ju ha försökt uttrycka exakt samma saker till ledningen utan gensvar.

  37. Northugget skriver:

    Grip- vilken nolla
    Norrmannen likaså
    Väldigt bra gjort att du öppnar upp och berättar
    Jag hade aldrig accepterat att bli behandlad så
    Hade slutat direkt
    Bara prinsessan Kalla som får bete sig hur som helst
    Vresig, tvär och otrevlig i TV när det gått dåligt

  38. H-L skriver:

    Klart att alla andra är nöjda, annars kanske dom sparkas ut från landslaget. Otroligt. Att utgå från att om ingen säger nåt så är allt bra. Ole Morten agerar som en diktator. Javisst ja, han kommer från Norge och någon sa visst att Norge är europas sista diktatur … hehe
    Eeyy norskor o norrmän, retas bara. Älskar er.

  39. Sofia skriver:

    ”…en av årets herråkare tillåts bo i egen stuga med sin familj och bara medverka på det han vill under ett landslagsläger, medan en damåkare blir avstängd för en utebliven samling efter att ha behövt ringa hem till sina barn”

    Jag ryser när jag läser detta. Hur kan det vara så fruktansvärd ojämställd behandling? Får också en stark känsla av att det, bortsett från jämställdhetsaspekten, kan handla om ett elitiskt perspektiv där största stjärnan i laget är mer privilegierad än andra (trots liknande familjesituation). Lika behandling borde vara en självklarhet men här är det uppenbart att så inte är fallet.

    Maria, du är grym som klarat av att få ihop alla livets pusselbitar som du beskrivit ovan trots att förutsättningarna inte varit enkla och långt ifrån hur de borde vara. Allt stöd till dig!

    • H-L skriver:

      Hon har utmanat ledningen och reaktionen blev en maktdemonstration i stället för dialog.
      Maktmissbruk. Dags för kvinnligt ledarskap o tränare nu.

  40. H-L skriver:

    Misstänker att Kalla beslöt köra eget race p.g.a missnöje med ledningen efter förra säsongens uttalande om hur K mådde. Signaler om konstiga värderingar inom ledningen vilket också bekräftas av det Maria skriver om.

  41. Mats skriver:

    Sofia:
    Charlotte Kalla behövde inte ens vara med i landslaget för att sedan komma tillbaka när säsongen drog igång.
    Självklart är det ett elitiskt perspektiv i Svenska landslaget vars enda uppgift är att göra det så bra i spåret som möjligt. Allt annat vore fullständigt absurt.

    • H-L skriver:

      Och ledningen med tränare skall ge landslaget bästa möjliga förutsättningar att bli bättre och prestera på topp efter var och ens individuellam förutsättningar. Undrar om det uppfyllts…

  42. H-L skriver:

    Maria, vad gäller olika distanser som du skrivit om håller jag med. Men det är nog lättare att korta ner herrarnas distanser till 30 km motsvarande damernas. Herrarnas långa distanser avgörs gu oftast genom spurt så korta 50 km t 30 km så sparas dyrbar tid.

  43. J skriver:

    Norge och Sverige är långt ifrån varandra när det gäller management. Tror det är en betydande risk att norskt management inte funkar för svenska grupper. Snarare det än genderfråga tror jag. Men jag är ju man. Sett så många nordiska projekt gå stöpet i pga nordiska kulturskillnader. Tror det här bara är en norrman som känner sig trängd och inte hittar någon lösning i managementboken. Sen agerar toppledningen typiskt svenskt och fegar ur för att hålla norrmannen nöjd.

  44. Anonym skriver:

    Du er sikkert dopet

  45. Anonym skriver:

    Du er jo et barnehagebarn, så gå barneskirenn du, bare griener allikevel, er du ikke god nok, så er du ikke god nok.

  46. Anonym skriver:

    Hej Maria!
    Kämpa vidare och satsa där ute i spåret.
    Som sagt så har du mer att ge. Sedan om den här säsongen blev som den blev..Knepig behandling så tidigt på säsongen kan jag tycka. Den hade väl knappt börjat. Handlade heller inte om några resultat utan om ”annat”. För att kunna visa resultat behöver man få chansen att få delta.
    Lycka till!

  47. Catarina skriver:

    Tyvärr är detta väldigt vanligt inom vissa områden/branscher …man får inte ifrågasätta speciellt mycket innan man anses ”obekväm”.

  48. Isabella skriver:

    Hej Maria! Jag blir stolt över att se dig stå upp för vad du anser är rätt, det behövs att sägas ifrån. Jag blev väldigt förvånad över landslagsledningens svar mot vad du har skrivit och hur din kritik bara förminskades.
    Jämställdshetsfrågan blir mer och mer påtaglig inom skidsporten och det behövs en förändring.
    Stå på dig, vi är många som backar dig!

  49. H-L skriver:

    Sares uttalande http://www.svt.se/sport/vintersport/langdchefen-maria-bor-rannsaka-sig-sjalv/ bekräftar bara männens märkliga inställning. Och nu gör de enad front. Sååå skapar man bra stämning….
    Självinsikt saknas.
    Bra argumenterat Maria. Tycker du är mkt saklig med tanke på vad du upplevt.

    • Catarina skriver:

      Instämmer… vilken inställning. Att inte ta till sig så allvarlig kritik och fundera på sin egen roll i det hela är obegripligt. Kan man vara mer nonchalant.

      • Elisabeth skriver:

        Instämmer- Sares gör bort sig fullständigt. Skjuter allt i från sig, så löser man inte problem. Bara ordvatlet- underställa sig ett ledarskap ( om han är rätt citerad) är ju helt åt skogen.I ett bra ledarskap behöver man aldrig bevisa sin auktoritet på det sätt Iversen och även Sares gör. I ett bra ledarskap är man trygg i sig själv och hanterar situationer som uppkommer på ett ödmjukt, intelligent och positivt sätt. Det är starkt gjort av dig Maria att stå upp på detta sätt.

        • Nina skriver:

          Jag reagerade också på att han sa ”underställa sig”. Otroligt märkligt ordval och inställning. Vad har han för ledarskapsfilosofi egentligen? My way or the highway?
          En person som har varit världselit i åratal och dessutom kommit tillbaka till världseliten efter två (!) graviditeter har nog bra koll på vilken träning som passar just henne. Lyssna på det då. Det är inte direkt Iversens förtjänst att Maria gjorde så fina resultat i VM i Falun (som exempel).

  50. Jenny skriver:

    Synd att det blev som det blev för dig, mest av allt är det sorgligt att idrottares potential inte tas tillvara på ett humant sätt.

    Tycker också att det är jättekonstigt att det verkar finnas så få kvinnliga tränare.

    Att ledare hotar med uteslutning från laget är ju hemskt, om man jämför med en anställd på ett företag är det som att hota med uppsägning om man uttrycker åsikter. Om man säger att ”jag är sliten…” så borde ju tränarna lyssna på den input de får och använda den för att förstå hur de kan göra saker bättre.

    Du är modig som berättar!

  51. Eva Persson skriver:

    Du är min idol Maria, fortsätt vara den du är!

  52. Norris skriver:

    Om man vill gå och ringa sina barn under ”lunchtid” kan ju en annan, tycka det är liten sak i sammanhanget. Så därför verkar ju norrmannens verbala utspel både skrämmande och överdriven. Sen att förbundet reagerar med närmast likgiltighet istället för att stötta dig kan knappast skicka stärkande signaler varken till dig eller andra idrottande tjejer. Istället för att tvinga in nån i ledet, borde man inte bejaka elitidrottarnas olika förutsättningar och behov? Är det inte förutsättningen att prestera bra, större i en stimulerande tillvaro än tvärtom? Det är bra kämpat Maria. Stå på dig!

  53. Stefan skriver:

    Också i Norge känner åkare ibland att dom måste gå ut offentligt med viss kritik. http://www.vg.no/sport/langrenn/langrenn/northug-og-iversen-varsler-toeff-vm-evaluering-av-ledelsen/a/23944494/

  54. Ann-Sophie skriver:

    Hej Maria,

    tack för att du väljer att gå ut med detta! Det är starkt av dig och jag vet själv att det är tufft att stå på sig i starka patriarkala strukturer. Jag håller inte på med idrott, men strukturerna i samhället i övrigt känner jag igen väl. Om man står på sig, står upp för sig själv, ifrågasätter eller säger ifrån – och är kvinna – då är man besvärlig. Riktigt besvärlig. Ett hot. Någon som måste motarbetas. Någon som minsann ska få se på f-n.

    Känn dig oerhört stolt över att du fört fram detta. Även om det känns som ett tråkigt slut på den här karriären, så kan du ändå känna att du lämnat något viktigt efter dig. En öppning för efterkommande. Startat en diskussion. Satt ljuset på något som fundamentalt fel. Det är värt mycket Maria.

    Stor kram till dig

  55. Johan skriver:

    Landslaget har inte råd att gallra bort talanger som inte uppfyller de sociala kraven. Det här är en ledarstil som känns väldigt fel. Det är vansinnigt att tvinga någon att vara social under ett träningsläger. Att få vara för sig själv behövs för att inte störa återhämtning. Tränarna bör ha fullt fokus på individens återhämtningstrategier. Det här visar på dålig kunskap om hur olika människor fungerar. Ledarna ska under sommaren träna en skidåkare med Asperger, en med adhd och en med autism för att utveckla sin ledarskapsförmåga. Punkt.

  56. Northugget skriver:

    Johan Sares bör avgå
    Hans uttalande på svt sport är ju patetiskt
    Har vi inga svenska tränare?
    Måste vi importera en norrman?

    Stå på dig Maria
    Vi är många som stödjer Dig!!!

  57. Ole Morten Iversen skriver:

    Du bare holder på å ringe og trass hos barna hele tiden.
    Uten meg, ville du ha vært dålig.Nu er du likevel halv dålig.

  58. Sixten skriver:

    Det är en stor skam för skididrotten hur nu både Iversen och Sares behandlar dig i media. Dom inser ju inte själva att dom borde bytas ut. Här måste andra agera inom längdskidåkningen som förhoppningsvis sätter klokskap i första rummet. Har väldans bra koll på läget och det finns en hel del annat ”under mattan” att reflektera kring där det i första hand handlar om Johan Sares, fd materialförvaltare i ishockey…….

  59. Ullrika skriver:

    Maria! Att du vågar ta striden och protestera mot ledarskapsbeteende som är så bedrövligt som det du beskriver, det är så modigt och starkt! Att du dessutom försökt ta tag i saken öga mot öga, vilket måste ha varit otroligt obehagligt, tyder på en styrka få besitter. Du är en förebild! Hejja dig som tar fajten!

  60. Nina skriver:

    Herregud, det är ju ren mobbning! Det är helt orimligt att ledare beter sig på det sättet. Så starkt av dig att berätta detta.

  61. Conny Söre skriver:

    Tyvärr verkar det som att du blir utsatt för något som av någon bisarr anledning kallas ”constructive dismissal” . Modus operandi går ut på att man utsätter en anställd för en massa omöjliga situationer och krav som inte går att uppfylla för att denne ska säga upp sig själv. I andra länder är oftast syftet med metoden är att slippa betala ett avgångsvederlag men i Sverige kan det vara att runda facket eller liknande.
    Det händer titt som tätt även i Sverige men det pratas inte mycket om det och är det en mellanchef som gör det så kan det vara med högre chefers goda minne det görs men oftast handlar det bara om att chefen inser att hen är en svag ledare.
    Jag tror att det du gör, pratar om det och låter andra ta del av dina upplevelser, är det bästa man kan göra.
    Hoppas att de som kommer efter dig får bättre ledare.

  62. Jill skriver:

    Heja Maria! Starkt att du går ut med detta och lyfter frågan. Jag hade hoppats på en debatt med konstruktiva diskussioner med Sares s.k svar är under all kritik. Inte konstigt att andra i laget inte vågar ta upp kritik med denna ledarstil (iversen och grip). Hur ska unga kvinnor som är nya i laget våga ifrågasätta eller diskutera med tränare/ledning om den äldre generationen inte vågar det för rädsla att åka ut. Jag tror på dig och hoppas verkligen det blir en uppryckning i svenska skidförbundet med ett konstruktivt svar.

  63. Fredrik skriver:

    Om man är med i ett lag (framför allt dtt landslag) skall man inte skriva en bok om det går ut över laget.
    Lägg energi på the vore business (hoppas att jag stavade rätt)
    Bättre att bli ihågkommen (få en skjuts) efter karriären på sina prestationer istället.

  64. Frederik skriver:

    Fortsätt kämpa och dra dig aldrig för att göra det som i magen känns rätt Maria! Nu tycker jag tiden är inne för Johanna Ojala att ta över som landslagstränare :)

  65. Lina skriver:

    Heja Maria!
    Du är en grym förebild.
    Låt dig inte nedslås av tränarnas oförmåga att hantera både situationen och sitt ledarskap. Stå på dig!

  66. Erik skriver:

    Du är mycket modig som skriver om detta offentligt Maria! Det du har varit med om tycker jag innehåller inslag av pennalism som ingen människa ska behöva acceptera. Ledarskapet verkar vara mycket omoget och följande intervju understryker att det verkligen förhåller sig så: http://www.svt.se/sport/vintersport/langdchefen-maria-bor-rannsaka-sig-sjalv. Stå på dig!

  67. Anonym skriver:

    Förstår fortfarande inte svaret; om det nu inte va ngt, hur kan man då bli avstängd från ett träningsläger. Maria stängde väl inte av sig själv.
    Vi är i olika faser i livet och så kommer det alltid att vara. Tyckte jag såg på TV att det har gjorts amnings/mat/lekrum på tävlingar för att kunna kombinera privatliv och idrott. Ett uppskattat reportage även bland deltagare.
    När jag själv idrottade skulle man först ”göra klart” karriären och sedan barn. Nu är det fler som väljer barn exempelvis mellan mästerskap. Likväl inom friidrotten. Lycka till Maria med skidåkningen. Det går att kombinera.

  68. Peter skriver:

    Bra Maria! Stå på dig och fortsätt kämpa mot orättvisor. Jag tror på dig. Lycka till.

  69. Kristian skriver:

    Heja Maria!!! Låt ingen trycka ner dig. Du har rätt att leva ditt liv som du vill. Du är mycket modig som berättar. Imponerad av dig. Stort tack för att du inte är tyst.

  70. Filip skriver:

    Härligt att någon vågar prata om manligt och kvinnligt i idrotten. Ett viktigt ämne som det pratas för lite om. Också konstigt hur folk i allmänhet och ledarskapet i synnerhet inte verkar ha förståelse för dina upplevelser.

    Stå på dig! Vi är många som tycker om att följa dig i spåret!

  71. Micke skriver:

    Bra skrivet Maria och oerhört pinsamt och barnsligt beteende hos ledningen. Hoppas att detta kommer fram i pressen ytterligare så att de själva får rannsakas.

    Heja Maria!

  72. Lars skriver:

    I VM gick det ju bara bra för Kalla, som inte var med i Landslaget. Tyckte Hanna Falk inte vart bra behandlad i VM så man kan ju fundera hur ledningen fungerar, något direkt lyft hade väl inte damlaget men ledningen fick ingen kritik. Ole Morten Ivarsson verkar inte fått någon kritik, även hans adept Stina Nilsson misslyckades. Stina Nilsson får ju uppmärksamhet att hon alltid går sina vägar vad gäller träning, Ole Morten tycker det är ju så bra, men man kan ju spekulera att hon har helt annan status i gruppen än en ”gnällig” tvåbarnsmorsa. Sedan är det väl svårt att kritisera tränarna om man inte heter Kalla (som inte vara med) eller Stina för risken är ju att man är ute i kylan.

  73. Olle skriver:

    Du har inget att skämmas för, ta striden med psykopaterna!

  74. Olle skriver:

    Fick en obehaglig känsla med varje intervju med ”ledaren”, han verkar så verklighetsfrånvänd.

  75. Olle skriver:

    Eller rättare sagt verklighetstillrättalagd.

  76. Olle skriver:

    Och fejk så att det pirrar i nerverna.

  77. Gurli skriver:

    Upplevde något liknande för 55 år sedan, trodde i mina vildaste fantasier att sådant här inte förekom nuförtiden. Mitt ”fall” tystades ner och ingen brydde sig. Det fanns ingen dator på den tiden. Grip tror tydligen att boken Du skrev är riktat mot honom.

  78. Caroline skriver:

    Ser detta först nu efter att ha läst pressen. Skickar en stor styrkekram till dig och ja, mycket är helt obegripligt!

  79. Tuna-Stina skriver:

    Det har skrivits en del om att längdlandslaget kanske har ändrat filosofi. Den nya filosofin, förstärkt laganda, skulle då ha gåtts igenom på det läger Du Maria inte var med på. (?)

    Vems ansvar är det, om mitt antagande stämmer, att informera en ny lagmedlem om detta?
    Hade Maria en oskriven skyldighet att förhöra sig om vad som avhandlats på första ”filosofilägret” eller skulle ledningen ha gått igenom individuellt med henne?

    Det här förlåter på inget sätt tränarens och/eller övriga ledningens burdusa uppträdande varken i Torsby eller senare.

  80. Helena skriver:

    Låter helt absurt och helt oacceptabelt på så många plan. Heja dig! Hoppas detta får konsekvenser och att förändring sker.

  81. Bengt-Inge Karlsson skriver:

    Hej Maria!
    Det är med stor bestörtning, som jag läser din artikel. Är för mig helt obegripligt, hur detta kan hända! Det Morten, har uttryckt emot dig, flera gånger, emot dig Maria som har åstadkommit så mycket för Sverige och under lång tid, redan som junior. Vad har han för förklaringar och även ansvarige Grip? Det här kan ju hända emot någon mer, som han finner något fel på! Därmed inte sagt, att det är något fel. En stark och bra ledare, skall lyfta, de han eller hon tränar, i varje moment. Uppstår problem, skall man tala ut lugnt och i klartext, tills man har löst detta. Allt för att den aktive, skall känna sig trygg i det den gör. Klarar inte ledaren, tränaren detta, bör han i detta fall, få hjälp att lösa dessa problem. Beklagar djupt detta Maria, som skall vara din sista säsong. Då du skall äras och hyllas, för din fina insats i vita spår för Sverige. Samtidigt, har du lyft kvinnans vara i idrotten på ett mycket fint sätt. Fått saker belysta, för alla som är intresserade av sport! Kan hända Morten, har ett problem, med denna journalistik!
    Vi håller kontakten, Maria!
    Ha det BRA!

  82. Anna skriver:

    Hej Maria!
    Hoppas inte att det är din sista säsong i spåret. Hoppas att du behåller motivationen, hittar glädjen i skidåkningen igen. Du är så mycket värd en plats i spåret. Låt inte okunskap få ta över.

  83. JohanP skriver:

    Ledarskap handlar om att lyfta laget och få alla att glänsa och prestera på topp. Om det blåser då ska ledaren ställa sig längst fram och ta smällen om det går bra då ska åkarna släppas fram i rampljuset. Givet ska det vara ramar som styr verksamheten, men ramarna måste vara rymliga då detta inte handlar om ett vanligt jobb. Lyhördheten om hur kroppen känns är a och o. Hot och bestraffning är inget modernt ledarskap. Det viktigt att vara tydligt och sätta rättvisa kriterier för att ta ut rätt åkare. Om det är tydligare ponänsystem för att kvala in till mästerskap och landslaget då blir det enkelt och lätthanterligt. Givet ska det vara 50/50 manligt kvinnligt på ledarsidan.

  84. Mats skriver:

    Tycker att ledarna är skyldiga dig en offentlig ursäkt.

  85. [...] resultat och dessutom i öppet bråk med landslagsledningen och damtränaren Ole Morten Iversen i [...]

Kommentera