HUVUDSPONSORER:

MELLANPARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
vmvmvmv wilda puss vm IMG_4583 Prisutdel VM fryksås slider1 SMpallen VM DSC_0113 vinterbild
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

När det är skönt att vila

30 augusti, 2015

Efter fem tuffa träningsdagar får vi idag en dags vila i belöning. Ytterligare fyra dagars dubbelpass väntar före hemfärd. Att vila ofrivilligt är hemskt jobbigt. Att vila när det inte gått som man tänkt är också jobbigt. Men att vila när man tränat precis som man tänkt ( och kanske helst lite till) är bland det mest eftersträvansvärda man kan göra. Kanske är det först då som det är det riktigt riktigt skönt att inte göra nästan någonting en dag. Knappt ens använda hjärnan.

Sådana här läger tar man dag för dag. Tänker dagens pass, ett i taget. Att tänka alla pass på en gång skulle bli hemskt jobbigt. Men genom en dag i taget har man så plötsligt redan gjort mer än hälften och snart är det inte ens så många kvar.
Det är verkligen njutbart och tufft på samma gång. Slitigt och trivsamt.

Det går framåt. Flera saker. Men vissa saker tar ändå tid. Trots att man vet precis hur man ska göra.
Som varför jag inte får fram stavspetsarna längre i stakningen, när jag vet att det är det jag ska göra. När jag ser att jag gör fel på videon och det ser så hemskt enkelt ut egentligen att göra rätt.
Jag är starkare, men träffen är fortfarande dålig.

Kroppen känns i alla fall som den ska och jag tycker att jag orkar träna ganska mycket.
Vi har det varmt. Och skönt.
Det är sommar än och den här sommaren känns riktigt lång och skön. Det får man vara glad för.

Äntligen fick jag upp lite bilder också.




I går gjorde vi en långtur på fem timmar med 1.30 timmars sammanhängande stavgång som avslut upp till en av liftstationstopparna.



Vila i gräset med en glass på toppen.


Mera story kommer om några dagar.
Må gott så hörs vi igen!

Kommentera

Toblash/Dobbiaco-bland pärlorna i Italienska Dolomiterna

27 augusti, 2015

I måndags kväll kom vi hit till Toblach, Dobbiaco. En av många pärlor i de italienska Dolomiterna. Jag som bara varit här vintertid tycker det är kul att se hur det ser ut nu under barmark. Under ett träningsläger hinner man se och upplev ett ställe så mycket mer än under ett världscuplopp. Inte minst när man jämför med Touren då allt fokus ligger på att samla energi till tävlingarna.



Det här är ett rent tjejläger. Det första för i år. Det innebär att samtliga damer i A-laget och U-laget är här medan herrarna är i Oberstdorf. Eftersom vi ändå inte tränar med killarna blir vi nu ännu fler med på passen. Det är bra. Och så är det roligt med fler och lite nya individer tycker jag. Vi har väldigt bra utbyte av varann.




Vi tränar på lederna upp i bergen, på de långa cykelvägarna och endel på rullskidbanan. Rullskidbanan som för övrigt sträcker sig precis så som vi tävlar på vintern. Det är också intressant att se. Backarna kändes brantare nu mot på vintern. Åtminstone med klassiska 3or. Är man i så otroligt mkt bättre form på vintern, var första tanken. Men sedan inser man att pulvrade tävlingspar går snabbare än rullskidor, så länge man inte åker på lätta hjul. Formen spelar väl in lite grann också. Och så är det en väldig skillnad att komma till en bana och bara köra några få varv i maxfart, och att nöta runt flera timmar om dagen på samma ban.
Så den räcker till i hårdhet, rullskidbanan.

Hotell Santer är mysigt och maten blir man minst sagt bortskämd av. Jag får lite hemlängtan av att vara borta så kopiöst länge som 12dar. Men förutom det och den småtaskiga internetuppkoppling som gör att jag inte fick upp alla fina bilder idag, finns inte så mycket att klaga på.
Återkommer med fler bilder senare!
Ha det gott så hörs vi snart!

2 kommentarer

Tester, läger och föreläsning under hösten

22 augusti, 2015

För oss som är ute i alla väder året runt spelar det inte så stor roll att sommaren kommer sent. Det är alltid skönt med sommarväder när det än kommer. Här uppe i Älvdalen har vi ner mot +2 på morgnarna och +24 mitt på dagen. Det är verkligen höst och sommar på samma gång det. Underbart tycker jag. Som mellaneuropaväder i sept/okt.
På måndag drar vi ju till Italien. Intressant hur det blir där när vi har Italienväder redan här.

Många frågar om vi ska på snö eller åtminstone höghöjd. Men nix. Ingetdera faktiskt. Toblash är snöfritt och ligger på vad man räknar till lågland. Men med storslagen miljö sägs det.


Fotoshoot med Skistart under veckan.
Som det kommer att bli mer av under hösten. Med buffen på i +23. Ganska normalt för mig iofs även om jag annars har den runt halsen i upp till +20. Kul var det i alla fall, även om det är aningen hett att ikläda jacka, långa tights, underställ och buff i stekhet sol.


Under veckan har jag kört ett par tester som jag brukar göra ibland för att stämma av formen. Eller mer kapaciteten egentligen. Form är inte riktigt det jag vill testa. Form ska man inte vara i på sommaren. Helst vill man känna att kapacitet är bra utan att vara i form. Något jag tycker man ändå känner en ganska tydlig skillnad på. I fall man åkte fort för att man var duktig på att pressa mjölksyra (vara i form), eller för att man kände sig åkstark. Åkstark kan i sin tur vara endera muskulärt eller konditionsmässigt, vilket man också känner skillnad på.
Jag hoppas ni hänger med på vad jag menar. Form kan naturligtvis betyda vältränad också, men det är inte med den innebörden jag använder ordet. Form är det man är i bara ett par gånger om året. Helst i januari, februari och mars.

Några exakta svar får man aldrig av sådana här tester. För många parametrar såsom väder, veckans träningsbelastning, slitage på hjulen och förmågan att pressa sig spelar in. Jag brukar analysera och jämföra mina tider mot tidigare år. Men inte överanalysera.
Testerna är sommartid på rullskidor, tävlingarna på vintern på vanliga skidor.
Det finns skillnader på många plan, även om de rätt ofta går hand i hand.
Skidor kräver en lite annan teknik än rullskidåkning. Styrka får också större utfall på rullskidor.
Sommarformen varierar mycket av olika anledningar.
Men jag tycker de är bra ändå för att se om träningen gett ungefär de svar jag önskar. Om belastningen är lagom och hur kroppen svarar.
I år har jag slagit ett par stycken PB med några ynka sekunder och tangerat ytterligare något. Det är ganska bra. Den eventuella förbättringen ligger tydligt i styrkan och det är på platten jag åker bättre, inte uppför. Där har jag åkt bättre förut. Men det är också på platten jag har mest att jobba på och förbättra, så det ser jag som positivt.



Den 24 September ska jag hålla en spännande Föreläsning tillsammans med Camilla Saarineni torghuset i Smålandsstenar. Ämnet påminner mycket om mina tidigare föreläsningar men upplägget kommer att bli helt annorlunda ändå eftersom jag kör den tillsammans med Camilla.
Det är första gången jag håller en föreläsning tillsammans med något annan. Dessutom med en riktig expert. Camilla jobbar med ledarskap, kommunikation och personlig utveckling och är en mycket rutinerad föreläsare. Väldigt spännande ska det bli. Och kul.
Vem som helst kan anmäla sig till denna inspirationskväll!

Ha en fortsatt skön helt så hörs vi från Italien.

2 kommentarer

Motivation att orka vara trött

16 augusti, 2015

Det är tätare mellan lägren nu under hösten och redan på måndag om en vecka åker vi på läger igen. Denna gång till Toblach* i Italien för ett längre läger. (*Där ett par etapper på Touren brukar gå.) Med lägren går det lätt att få en bra pulsering i träningen. Jag har haft flera väldigt bra veckor denna sommar, men som jag nämnt också lite avbrott. Som ibland inte påverkat något. Ibland mer. Pulsering har det i alla fall blivit.

Sedan vi fick barn har jag ibland anpassat träningen lite efter det liv jag lever. Jag har kapat topparna och sällan kört ner mig till botten. Jag har lagt mig på en nivå där jag kunnat hantera liver i övrigt med tankar på att hålla mig frisk och över ytan. Både fysiskt och mentalt. Bitvis har jag ändå slarvat med min återhämtning (med återkommande förkylningar som följd), något jag dock förbättrat klart under denna sommar jämfört med ifjol.
Eftersom jag samtidigt vill våga stretcha gränserna har jag i sommar inte kapat topparna. Det har direkt ställt högre krav på återhämtning= klart färre produktiva timmar och ännu bättre prioriteringar. På alla plan.

För att ge ett exempel innebär att gå från 17 till 27 timmars träning en vecka, inte att enbart 10 timmar försvinner från den övriga tiden. Snarare 20 eller kanske 30 timmar.
Någonstans runt 17 timmar går kanske gränsen för när träningen börjar bryta ner mycket mer. Där vardagsenergin minskar och träningen kräver mer prioritering.
Ungefär så här skulle jag väl beskriva det.

-10 timmars konditionsträning/vecka. (vilovecka/ alt. forttoppning på vintern.)
Träningen gör en enbart pigg och kräver ingen speciell tanke på återhämtning.
Det finns mycket tid över och överskottsenergin är hög.
(Givetvis spelar också innehållet roll, men jag utgår här från en vanlig fördelning som tex 3 fartpass/vecka.)

-15 timmars träning. (lätt vecka på sommaren. Mellanvecka på vintern)
Jag blir både trött och pigg av träningen, men det finns fortfarande ganska mycket tid och energi över till annat och inga större anpassningar för återhämtning krävs.)

-20 timmars träning (normal/hård vecka på sommaren)
Klart större återhämtningskrav. Överskottet minskar markant och jag behöver strukturera mycket av min vardag. Kräver någon form av vila en stund mitt på dagen varje träningsdag.

-Från 25 timmar och mer. (hård vecka på sommaren)
Träningen styr det mesta och vardagen struktureras nästan helt efter den. De produktiva timmarna minskar dramatiskt. Överskottsenergin är borta. Man börjar till och med tänka långsamt. Det som verkligen inte måste göras, det görs inte heller.

Ibland är det nästan inte träningen i sig som kräver mest motivation. Snarare motivation att orka vara så trött som man blir. Motivation att prioritera bort för att ägna tid åt återhämtning. Att saker måste skjutas upp eftersom vilan är så viktig.
Ibland är det väl det jag blivit så trött på. Att veta vilken energi man brukar ha, men just då inte har.
För det finns väl inget som är så skönt som överskottsenergi.

När träningen känns rolig får man ju ändå säga att det är värt den där koman. När man känner lust att ge skidåkningen precis så mycket. När man tror på det man gör kan man stå ut med lite trötthet.
Överskottet kommer naturligtvis tillbaka. Det är skönt att veta.


I fredags besökte jag Grönklitt som gäst på Skidförbundets ungdsomsläger för barn mellan 8-13 år.
Spänst och impulser stod på programmet.


Stakintervallerna i Vålådalen var ett av de bästa på flera år.


Tur att man får bärhjälp när man kommer hem.

Så skönt att sommaren kom tillbaks lite till.
Hoppas ni också kunnat njuta av det!

Kommentera

När damer började träna riktigt mycket

11 augusti, 2015

Efter en knapp vecka i Vålådalen är vi nu på väg hemåt. Ännu ett väldigt bra läger som också gått över förväntan. Åtminstone trodde jag när vi började lägret att jag skulle få hålla igen mer än den där kvarten på slutet av första passet, pga förra veckans sjukdom. Men efter några pass tänkte jag väl inte så mycket på det längre och på slutet har jag kunnat köra på väldigt bra. Det är bra!

Vålådalen och den vackra fjällmiljön är verkligen inspirerande att träna i och sedan rullskidbanan kom till för något år sedan har den också blivit klart mer komplett som lägerort. Även sommartid.
Förutom tre löpturer runt 3 timmar har vi varierat träningen med rullskidåkning på rullskidbanan och vägarna runt Edsåsdalen och Ullådalen.
Minst lika nöjd som efter förra lägret är jag nog. Passen har verkligen varit givande och jag känner mig lika fylld av inspiration som jag gjorde då. Det är lätt att träna mycket när vi har läger och sedan känns det kul att få fortsätta arbetet när vi kommer hem. Jag får nya inputs och det är roligare än att bara mala på själv.
Jag tycker överkroppsarbetet har gått framåt både i klassiskt och skate. Styrkan är bättre, även om tekniken väl inte är fulländad.
Men kul att få jobba vidare på det.
Det är enormt utvecklande att ligga i rygg och jämföra hur andra åker jämfört med en själv i olika partier och lutningar.






Mycket träningstänk har det blivit denna sommar, liksom jag tänkt en hel del på hur saker utvecklats under årens lopp. En annan intressant grej är ju det här med hur mycket damer tränar jämfört med herrar förr och nu.
Under mina första seniorår rådde fortfarande uppfattningen i Sverige att damer inte kunde träna lika mycket som herrar eftersom vi fysiologiskt inte var lika starka som dem. De var så de flesta tänkte och det var den kulturen som rådde. Gränser som verkligen är på väg att försvinna idag. Damerna i toppen tränar minst lika mycket som herrarna i toppen och vi tänker inte att damerna inte skulle tåla lika mycket träning. En högst intressant utveckling, tycker jag. På ungefär 10 år.
Sedan är det fortfarande fler herrar som tränar mer sett till hela sverigeeliten och fler herrar som överhuvudtaget håller på.
Fortfarande finns en starkare kultur bland bredden av herrar att träna mycket och lägga mycket tid på träning.
Förhoppningsvis är även det något som kommer att förändras om vi blickar ytterligare 10 år framåt.

Vi lär oss ständigt mer och mer om både träning, återhämtning och att optimera tekniken.
Någonstans finns naturligtvis en gräns för hur mycket och hårt som är möjligt att träna. (Och samtidigt bli bättre.)
Man undrar såklart vart den går. Eller om den redan är nådd.
Vad tror ni?

7 kommentarer