HUVUDSPONSORER:

MELLAN PARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
vmvmvmv wilda puss vm IMG_4583 Prisutdel VM fryksås slider1 SMpallen VM DSC_0113 vinterbild
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

Rullskidtävling, lägeravslut och mer i Vasalöparen

28 juni, 2015

Direkt efter lägret som vi avslutade vid lunch igår drog jag ner till Sunne för att köra Rullskidloppet där. Tävlingen som snart blivit en sommartradition. Åtminstone har jag kört alla år som tävlingen genomförts, vilket är 4 st om jag minns rätt.(2011,12,14,15) Däremot var det första gången vi körde masstart och inte Sprint som det varit förut. 12 varv på en 1 km slinga med fantastiskt mycket folk omkring. Riktigt roligt som vanligt. Varmt och härligt väder och trevlig stämning runt banan. Det är himla kul att tävla även på rullskidor och jag hade gärna åkt fler liknande lopp på sommaren (om det passat i övrigt). Andra rullskidtävlingar körs ju endera med lättare hjul eller som långa klassiska staklopp, vilket blir en annan tävlingsform, mindre lik skidåkning. Nu liknar det skidåkning ganska mkt, om inte annat för att det blir en väldigt bra masstartsträning och vana att åka tekniskt/taktiskt. Sedan tycker jag väl samtidigt, även om det är väldigt kul att tävla, att det är bra att det inte blir så många tävlingar under sommaren. Så särskilt många lopp blir det inte heller.

Nu var det första maxinsatsen för i år så lite chock blev väl för kroppen. Jag blev sexa i tävlingen, vilket var helt ok med hänsyn till bakgrund och uppladdning.
Anna Dyvik och jag krokade i varann innan upploppet och fick oss varsin skinskskrubb innan vi fick göra upp om 5e och 6e plats. Lite mera skråmor än vad det blir på snö, men stor skillnad att tävla på tröghjul eller vanliga tävlingshjul.

Efter den här veckan känner jag mig trots allt lugn igen. Att jag är frisk, på rätt bana och kan fokusera framåt. På så sätt har den här veckan betytt ganska mycket. Att jag kan koncentrera mig på den träning jag ska GÖRA i sommar och inte den jag missat. Jag har en utgångspunkt och är motiverad att göra vad jag kan för att utvecklas vidare. Nog så viktigt men inte självklart. Den här starten på sommaren har påmint mig mycket både om vad jag vill och vad som verkligen krävs för att nå dit. Landslagslägren inspirerar inte desto mindre sedan jag blivit äldre utan snarare kanske mer. I alla fall som jag minns det.
Säkert för att utvecklingen gått framåt och insatsen har ökat. Det är definitivt fler som tränar mer och konkurrensen har hårdnat.
Idag vet man att om man hänger med bra i Sverige så hänger man med bra internationellt. Självförtroendet är bättre hos alla. Alla vet att det går att lyckas, mer än vad vi visste för 10-12 år sedan. Sådant betyder naturligtvis oerhört mycket.


Stina NIlsson och Charlotte Kalla, Julia Svan, Hanna Falk, Linn Sömskar och Maja Dahlkvist var några av åkarna.

Två fina löpturer blev det i Torsby och här var den andra. Hovfjällsturen från Torsby och upp till Hovfjället.


Nu blir det en månads träning på egen hand innan vi drar till Vålådalen i början av Augusti.




I senaste numret av Vasalöparen som nyligen kom ut kan ni läsa fortsättningen på förra numrets artikel om varför så få damer åker långlopp, skrivna av mig och Stefan Ekman. I den här artikeln går vi till botten med om det är ”Damerna själva som inte vill åka långlopp” eller om det är långloppsteamen som inte är villiga att satsa på dem. Om det är damernas eget ansvar att skapa sig förutsättningar att satsa eller om det ligger hos arrangörer, Ski Classics eller teamen.

Ole Jörgen Wold som är ledare för långloppens hittills enda rena damteamet Ski Pro Am berättar bland annat om svårigheten att som damteam tas på allvar bland sponsorer och att damerna på grund av att deras mindre exponering får jobba mer med att bygga sina personliga varumärken.
Emil Weberg för LeaseplanGo anser att kvalitetsstämpeln på damklassen sjunker för att Justyna Kowalsczyk vinner Vasaloppet enklelt trots att det är något hon aldrig tränat på. (Kowalsczyk blev ändå 70e person i mål vilket var den bästa placering en dam någonsin fått, så det kan vi också fundera över synen på)

Det finns få team att komma in i om man som dam väljer att satsa på långlopp.
Herrar har lättare att se potentialen i att kunna satsa professionellt på långlopp.
Extremt få damer har likvärdiga ekonomiska och sportsliga förutsättningar från sina team som en mängd åkare i de stora herrteamen.
Visst är det färre damer som satsar på långlopp, men om konkurrensen och antalet utövare i damklassen ska växa behöver också fler ges möjligheten. I vilken ände ska man börja om man vill nå en förändring? Eller ska vi nöja oss med att konstatera att damklassen är lite mindre intressant, att färre satsar och att det alltid kommer vara så? Ungefär som den tradionella skidåkningen på 1960-talet.
Läs gärna vår artikel i Vasalöparen och återkom gärna för att fundera vidare på saken.
(Märk att detta alltså handlar om långlopp och inte traditionell skidåkning där vi har en annan verklighet och där intresset och status för damklassen förändrats radikalt de senaste 20 åren. Något som förhoppningvis kan bli verklighet i hela skidsporten.)
Vad tror ni?

Hoppas värmen håller i sig och att ni får en fortsätt skön sommarvecka!

10 kommentarer

Givande dagar i Torsby

25 juni, 2015

Hittills har vi haft väldigt bra dagar i Torsby. Roligt att träna, roligt med laget och pass som varit givande. Inte minst de i tunneln, eftersom tekniken verkligen behövt sig en rejäl genomgång. Både på grund av konstigheter som jag lagt mig till med under våren, men också nya saker som behöver utvecklas och bli bättre. I det läget jag befinner mig i nu blir det enorm skillnad bara av att bli medveten om hur jag åker. Kanske lite mer än annars, men egentligen lite som det brukar kunna vara den här tiden på året. Det tid då tekniken ofta är som sämst, för att det gått ett tag sedan vintern och man inte hunnit in i det på nytt igen. Tillsammans med alla nya saker som också uppkommer för att kunna bli ännu bättre. Det krävs underhåll bara för att hålla samma teknik, men såklart ännu mer för att utvecklas. Som jag nämnt tidigare är tekniken också något jag vill och har nytta av att lägga mer fokus på i år jämfört med vad jag kunnat de senaste åren.


Gräsbergsrundan är en klassiker i Torsby. Fint kuperad och varierat underlag från stig till grusväg.


Hovfjället (rullskidor) och Tossebergklätten(rullskidor) är två av de andra passen vi alltid brukar köra. Hovfjällsturen (löpning) i morgon är en annan som återstår.




Nyaste modellen från Alpina är de lättaste och kanske skönaste jag provat. Även om jag inte hunnit åka på dem tillräckligt för att kunna veta helt säkert.
Det är bra att hinna testa lite utrustning i tunneln också när man ändå är på snö.


Förutom det givande i träningen har det alltså även varit kul och skönt att vara här. Mer än vanligt faktiskt.
Hårdare träning men samtidigt mer semester vid sidan av när man inte har lika mycket annat att ta hand om runt omkring. En enormt lyx som naturligtvis gör återhämtningen bättre. Det är oerhört bekvämt att bara gå och sätta sig vid bordet och allt är klart, både med för och efterjobb. Då blir det även lättare att göra bättre pass.
Dessutom har det varit skoj att vara med de andra igen. Extra.
Inspirerande. Och trevligt.
Det går på automatik när man är här och efter en struligare vår har det här blivit ett viktigt avstamp.
Nu hoppas jag att det ska flyta på bra fortsättningsvis.
Det mesta av sommaren är kvar, vilket är skönt.
Några sprintare är ju i Idre på läger istället, men istället har vi några allroundåkare från U-laget med istället, så vi är ett lagom stort gäng som det ska vara.



Efter att Marit offentliggjorde sin graviditet blev jag ju uppringd av bland andra ( Aftonbladet och Expressen) för att kommentera det hela. Som graviditetsträningsexperten eller nåt. Och det var ju en rolig nyhet att kommentera. Som jag tänker också kan bli betydelsefull för andra kvinnor om hon fortsätter, vilket man iofs inte vet. Men oavsett. Som den gigant Marit är inom sporten påverkar hon givetvis människors inställning till mycket. Kanske kan en sådan sak göra att det också bli mer intressant att utveckla kunskapen och intresset på berörda områden. Som kan öka förutsättningarna för andra att satsa vidare om dom vill. För det finns saker som är ogjorda. Både kunskapsmässigt och hur saker ska hanteras. Kanske inte detta förändrar allt. Men något. Allting sker gradvis. Men jag tycker hur som helst att det var roligt och hoppas på att det kommer gå bra!



Vi hörs igen om inte alltför många dagar!

1 kommentar

Med lägerjaget i Torsby

22 juni, 2015

Efter en fin midsommar som spenderats i Älvdalen med släkt och vänner på samma och väldigt sköna vis som väldigt många år i rad, har vi nu påbörjat vårt läger i Torsby.

För tillfället känns också det väldigt skönt. Att komma på läger igen. Givetvis extra för att jag inte kunde vara med på det förra. Och för att man på några månader hinner glömma bort sitt lägerjag, skidjag och hur det känns att vara med de andra i laget. En markant skillnad mot livet hemma. Kontraster som fått mig att också sakna detta på slutet.
Fullt fokus på träningen i en miljö som väldigt ofta känns inspirerande och utvecklande. Fortfarande. Om än intet nytt och rätt lika varje år. Och fastän det är något jag redan kan och vet hur bra som helst. Måhända inte lika innerligt spännande och inte lika överaktiv varje liten minut som när man var yngre. Då och då också enformigt och ostimulerande, som med allt man gör.
Men som jag just nu när jag fått vara ifrån det saknat och uppskattar desto mer. För att det är något jag i grunden och alltsomoftast trivs och gillar väldigt mycket.



Inlämning av skidor mellan skidåkning i tunneln och en timmes löpning med Sofia.
Mattis undrar om vi sprungit gröna milen när vi kommer tillbaks. Jag svarar att det är möjligt men inte säkert. För egentligen har jag ingen aning. Är man tillräckligt inne i samtalet vet man inte sådant. Och jag brukar ju kunna bli det. Inne i mina samtal. Jo man ska vara fokuserad när man tränar förstås. Inte prata så mycket. Men på löppassen måste man göra det ibland. Avhandla viktiga saker. Känna att man egentligen gärna skulle vara ute ett par timmar till bara för att det är så skönt att springa och prata.
Då uppskattar man att träna ännu lite mera och så blir man ännu mer motiverad att vara fokuserad när man ska vara det.
Väldigt viktigt.
Vi hörs väl mera under veckan!

2 kommentarer

Träna, vila, vila

17 juni, 2015

Inte supervarmt, men åtminstone såpass att man fått smaka på sommarkänslan den senaste veckan. Väldigt härligt, fast man önskar att man hade fått ännu lite mer av just detta nu.
Efter midsommar har vi läger igen. I Torsby denna gång. För mig blir det ju första lägret för i år vilket gör att det känns ännu lite mer kul/bra/ viktigt att få komma iväg. Inte minst för att träffa den andra i laget igen, men också för att uppdatera tekniken ordentligt och koncentrera sig mer på träningen. (träna, äta, sova.) Har till och med fått order om det nu. Att vila mer alltså. För att orka träna och hålla mig frisk. Försöka i alla fall. Tänka på det.
Lite som att lära grunderna. Säkert lättare att man nonchalera sånt när man som jag hållit på ett tag. Man är så van att träna, att man inte tycker sig behöva vila så mycket efter den.
Som småbarnsförälder är man ju dessutom ganska van vid att vara lite småtrött och mala på ändå. Ett normaltillstånd och inte så himla farligt tycker man.

Senare under helgen kommer Mackenzie, var aurpair/barnflicka som vi hade hos oss i 7 månader 2013/14. Kommer att göra Wilda väldigt glad tror jag. Hon kom att bli väldigt fäst i vår amerikanska tjej som tog med henne på allehanda upptåg förrförra vintern. Och det var ju väldigt bra då, i den ålder barnen var då. Till vintern blir det nog ändå dagmamma utan uppehåll. Inte minst för att Wilda är större nu och saknar de andra barnen när hon inte är där. Då blir det inte värt att göra på något annat sätt, och blir de sjuka vid fel tillfälle får jag hålla mig borta istället.
Men det blir kul att Mackenzie kommer. Även att se ifall Wilda kommer ihåg engelskan något. Vi brukar läsa böcker på engelska ibland som underhåll. Men pratar man engelska blir Wilda oftast arg. Mamma ska inte prata engelska. Det är bara konstigt.


Vi fick en bok hem i veckan. Med minnen som man blev extra glad av att titta på.

Nu ska jag ut och springa en runda, men hörs vi inte mer innan helgen får ni ha en riktigt skön midsommar allihop!
Med sol förhoppningsvis. Så hörs vi efter det!

4 kommentarer

Känslan före skolboken

11 juni, 2015

I tisdags kom vi upp till Älvdalen från Småland igen.
Det hade väl hunnit bli lite lite sommar här med, men att åka första passet i kortärmat först en bra bit in i juni är verkligen inte som det ska. Förra året hade vi 9 grader på midsommarafton. Det hoppas man ju inte på ska upprepas i år. Längtar mycket efter pass i kortbent och linne nu!

Det blev en hel del besök på företag när jag var i Småland. Dels hos alla jag samarbetat med förut, men också med några nya, vilket var väldigt roligt. Både de hos de nya och hos de gamla.
Ett av dem var Plamako i Anderstorp som säljer maskiner, verktyg, robotar och kringutrustning för plastindustrin, som jag nu inlett samarbete med.



Bland Smålandsstenarföretagen blev det bland annat besök på StolAB som egentillverkar tidlösa möbler i massivt trä.


Som jag nämnt innan har jag ju varit infektionskänslig på slutet och därför fått några bakslag där jag fått vila från träningen.
Detta efter en period från slutet av jan- början av maj då jag upplevde mig tåla väldigt mycket utan att bli sjuk. Då var det hög stress, anspänning, resor och senare också rätt mycket möten med sjuka personer ett bra tag utan att jag blev sjuk. Sen kom jag in i en dålig trall där kroppen inte alls pallade att träna igång som den brukar. Det har krävt extra tålamod och vila. Vilket är samma sak för mig. Vila kräver verkligen tålamod. Och är tråkigt.
Folk frågar mig rätt ofta hur jag gör för att undvika att bli sjuk med småbarn och hur jag hinner återhämta mig lika bra ändå.
Jag har ju inga specialknep för det och visst är det inte helt enkelt. Återhämtningen spelar naturligtvis roll för infektionskänsligheten och är en viktig bit också för förmågan att ta åt sig träningen. Bland annat. I teorin vet vi allt vad som är viktigt för att bli bra. Verkligheten är förstås mer komplex och innehåller tusentals saker som tillsammans blir en helhet. Att trivas med det man gör anser jag nog alltid som det allra viktigaste. Och barn ger framförallt energi även om de också tar energi!
Säkert skulle jag dock kunna bli bättre på att prioritera min återhämtning på många sätt. Små barn påverkar naturligtvis tempot i vardagen enormt mycket och man kan ofta inte vila just när man skulle behöva det, men långtifrån allt i min ickevila ska heller tillskrivas det. Mycket är också ett personlighetsdrag. Det är för mycket som är roligt för att det ska vara lockande att alltid sova mellan träningspassen om det inte känns nödvändigt eller att sakta ner tempot för att få bästa återhämtning.
Men jag skulle nog säga att jag periodiserar det där rätt mycket. Blir jag tillräckligt sliten av träningen vilar jag och när det är tävlingssäsong och jag känner att jag behöver det för att prestera göra jag det också. Under tävlingssäsong prioriterar jag allt som kan gynna prestationen optimalt.
Däremellan behöver jag bli påmind om det emellanåt.
Att inte proppa in mer och mer utan ha luckor i kalendern där det inte händer något.
Samtidigt måste jag säga att det alla de där andra sakerna som gör att jag genom åren trivts så bra med skidlivet.
Mixen mellan att tänka på träning och tävling och att inte göra det. Att koppla av och på och göra skillnad mellan hur totalfokuserad man är på skidåkning hela vinterhalvåret och att inte gå upp i det lika mkt under sommaren.
Hade jag tvingats göra på ett annat sätt hade jag nog tröttnat för länge sen.
Känslan går före skolboken helt enkelt och det finns inte ett sätt att bli bra på utan många.
Ha det gott så hörs vi snart igen!

2 kommentarer