HUVUDSPONSORER:

MELLANPARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER: http://mariarydqvist.se/wp-content/uploads/2017/01/BUFF®-Sports-RGB-transparent_color.jpg
Senaste kommentarer
Snapseed wilda puss vm IMG_4583 FryksåsSlider2

Mot publikfesten i Ulricehamn!

19 januari, 2017

Så är jag på väg ner till Ulricehamn då.
En världscup som det känns så mycket extra att få komma till. Extra förväntansfullt, extra spännande. Allt.
Jag är inte i närheten av Hanna Falks starka band till självaste Ulricehamn, men som uppvuxen i Smålandsstenar var det hit vi flackade på vardagskvällarna för att söka konstsnö, hit alla tävlingarna flyttades på grund av snöbrist, här vi åkte och hade läger i ungdomsåren.
Men det är inte bara det. Lika mycket av min förväntan ligger i det faktiska evenemang som väntar. På det enastående skidintresset i södra Sverige. Som är helt exceptionellt med tanke på de bristande möjligheter folk har här själva att utöva sporten.
Intresserad av skidåkning, det är man i ändå. Är inte det rätt otroligt?

Tänk att det väntas 55 000 åskådare i helgen! Bara för en simpel världscup.
Siffror som är större än vad de mest etablerade världscuptävlingarna Skidspelen och Holmenkollen som annars har mest publik har i regel. Mångdubbelt fler än de flesta Världscuper lyckas frambringa och siffror som närmar sig den publik som fanns på VM i Falun
Jag hörde att det var 150 betalande besökare i Toblach förra helgen. Man tror knappt att det är sant. Men det är det.
Nog för att det är viktigt att även skapa spridning och att inte alla tävlingar kan gå i norden. Men vi kan ju ana vad som genererar skidsporten mest. Hur mycket spridning ger det med 150 besökare på plats?

Jag är grymt imponerad av det arbete som bedrivits i Ulricehamns kommun för att skapa detta evenemang.
Första gången man för chansen, då tar man den riktigt rejält.
Jag ser så många möjligheter som sådana här evenemang kan skapa och hoppas verkligen att detta kan vara början på något mer.

Att tävla med en så här stor publik är förstås en fröjd. En kick och upplevelse som ger extra motivation att tävla och hålla på med skidåkning.
Som för mig att längta förväntansfullt till att stå på startlinjen på lördag. Som får mig att känna ren och skär glädje över att få vara med.
Roligare än de flesta världscuptävlingar med en bråkdel av denna publik.
Bra jobbat Ulricehamn!

Vi hörs mera under helgen förstås.

7 kommentarer

Skidläger med ICA och magiska skiddagar!

15 januari, 2017





Den här veckan har vi varit en hel del uppe Fryksås och Grönklitt. Jag har arrangerat och styrt ihop läger för ICA (Handlare och tjänstemän), haft lite lektioner och tränat själv förstås. Det har varit SÅ – HIMLA- HÄRLIGT!
Det är bara helt sagolikt att få kombinationen SOL-LJUS-SNÖ och hemmaplan igen.
Samma känsla som fyller mig varje år här uppe den här tiden. Att det är så jäkla underbart att åka skidor. Att man bara vill ha mer, mer, mer. Att man blir som en ny människa helt enkelt. Långt bort från den trötta decembermänniska man emellanåt känt sig som. Snö, sol och ljus träder rakt in i skälen.
Det här är varför man åker skidor liksom!

Väldigt kul att få arrangera läger när det är så här fint förstås. Speciellt när man får så mycket tillbaks från deltagarna, i form av trivsel och glädje.
I år är det tredje året jag arrangerar läger för ICA i Fryksås.



Förutom skidlektioner och teknikgenomgångar har deltagarna ätit gott på Smidgården, Hotellet och wärdshuset samt fäbodrelaxat och fått lära sig mer om träning.







I vinter är det Fjärde vintern sedan vi tog överBrudtallen.
För varje år har det blivit mer och mer gäster och i år fylldes vintern upp tidigt. Väldigt kul. Jul, nyår och sportlov går först naturligtvis. Men även januari och mars har blivit väldigt populärt.
Extra glad blir man förstås när gamla gäster återkommer år efter år för att de trivs så bra och vill har mer av Fäboden, utsikten och den sköna känslan.
Hade det inte varit för att det ligger så avlägset hade jag nog gärna flyttat upp hit. Men det känns väl lite opraktiskt för det mesta.







Så fastän det blivit både jobb och träning i helgen, känns det som att helgen verkligen både gett harmoni och energi.
Nu ska jag inte träna så jättemycket fram till nästa helg och hoppas på att kroppen har piggat på sig sedan Touren.

Kommentera

Recensioner och gott betyg

11 januari, 2017

Jag har inte hunnit med att varken skriva om eller engagera mig så mycket i boken senaste tiden. Förståeligt kanske förvisso. Jag har behövt fokusera på annat och sedan blir det ett naturligt avbrott även utifrån när julledigheten kommer emellan. Men det finns i bakhuvudet naturligtvis, och framförallt ser jag fram emot att fördjupa mig i det efter säsongen eller efter att de viktiga tävlingarna är över.
Lite debatterande har det förvisso blivit, även om det inte uttryckligen varit just om boken.
Skriva lite hinner jag väl alltid med (inte minst för att det är så roligt). Däremot inte så mycket andra uppdrag, som kanske stör skidåkningen en aning.

Jag fick i alla fall en recensionen mailad till mig i veckan, från BTJ, (företaget som levererar böcker till biblioteken). De skriver att boken borde vara obligatorisk läsning på alla ledarutbildningar.
Ett gott betyg, tänker jag.



En annan recension hittar ni även här , där jag blivit bra rankad bland årets alla sportböcker. Också roligt.

Sedan har jag tyvärr inte hunnit med att leta efter så mycket publicerade recensioner.
Hittar ni någon får ni gärna höra av er.

Tack också för alla mail och positiva omdömen jag fått från er läsare på slutet.
Framförallt har jag fått höra att det är en viktig bok. Som behövs.
Så jag jobbar vidare på att nå ut till dem som verkligen behöver läsa den också. Det är väl det svåraste.

Avslutar med lite kvällsmys från skidstadion igår.


Kretstävling i Älvdalen för både barn och vuxna.
Kul och trevligt som alltid.
Wilda börjar tycka att det är riktigt skoj att vara med.
Även om det mest för att det är så himla gott med varm saft när man kommer i mål.
Tack alla superarrangörer från ÄIF, som håller denna tradition vid liv år efter år!

Kommentera

Stryka ett streck och gå vidare

9 januari, 2017




Skönt att komma hem i torsdags var det förstås. Extra skönt när man behöver bryta känslan, tänka på annat och komma bort från det som inte har känts så bra.
Fint med snö hade vi fått med natursnöspår i Älvdalen, vilket var riktigt välkommet.
Känslan av ordentligt sura muskler satt faktiskt i flera dagar efter tävlingen. Massagen idag fem dagar senare tydde på ordentligt spända muskler och framförallt lår. Även om känslan är klart bättre idag mot när jag kom hem.
Hur kunde det egentligen bli så?
Ibland förstår man inte exakt hur kroppen funkar faktiskt.
Jag hade en jättebra känsla sista tävlingen före jul. Sedan blev jag sjuk. Vilade 6 dagar. En förkylning som antagligen tog hårdare än jag trodde. Kanske drog jag igång för hårt för tidigt och när vi sedan började tävla blev kroppen bara sämre och sämre. Höjden de första dagarna spädde säkert också på.
Varför det blev så muskulärt tillslut vet jag inte. Olika virus påverkar oss olika. Kanske var det det som min svaga punkt helt enkelt.
Det var ju den känslan jag hade även i början av säsongen, även om det då mer kunde kopplas till mycket träning. Oavsett orsak och utfall. När man har funderat och grubblat några dagar, måste man gå vidare. ¨
Det är så lätt att man går och bär med sig känslan av en dålig tävling för länge och liksom fastnar i det. Tror att det har blivit normaltillståndet fastän det bara varit en dipp.
Nu känner jag att jag får jag ta och stänga dörren, stryka ett sträck över touren och gå vidare.
Det blev som det blev.

Mest troligt tävlar jag inte till helgen utan koncentrerar mig på att att hitta tillbaks i gängorna med bra träning, vila och lite mer massagebehandling. (Hos sportkullan)
Två spännande helger med världscup i Ulricehamn och Falun där Sverige även har nationell grupp.
Två tävlingshelger jag inför säsongen sett lite extra mycket fram emot. Med publikfest och hemmaplan.
Nu är det dags att återgå till dom tankarna. Helt enkelt att våga lita på att det kommer kännas som innan jul igen. Med Ny kropp och nya chanser.


Med träningskompanjonen som får en att bryta dåliga tankemönster.

3 kommentarer

När kroppen strejkar totalt

4 januari, 2017

Mjölksyra från första stavtag. Mjölksyra som sprutar redan på uppvärmningen. En distans, bana och före om jag vanligen älskar, men en kropp som strejkar på ett sätt jag knappt varit med om.
Det går inte bara lite tungt och det blir nästan bara värre för varje tävling.
Igår tänkte jag att det kanske delvis var mentalt. Att det delvis var mina katastroftankar som spädde på den dåliga känslan. Men idag var jag preparerad för mina katastoftankar och lät dem inte ploppa upp. Jag slet på. Fast det egentligen bara är helt hemskt att åka när det känns så otroligt dåligt.
Jag försökte verkligen se en poäng i att ändå köra så fort jag kunde.
Men det finns ingen glädje i att åka när det går 5-6 minuter saktare än det kan göra. När man har det sämsta känslan ever.
Att avbryta touren nu är ett lätt beslut. Det känns inte ett uns som att ge upp. Snarare som att lyssna på kroppen och inte bara stoppa huvudet i sanden.

Den exakta förklaringen till känslan är svår att säga redan.
Jag var sjuk innan touren. Antagligen har jag gått igång för snabbt. Kroppen var inte redo. Det var inte rätt beslut den här gången.
Varför det blir så otroligt dåligt vet jag inte. Jag känner mig inte sjuk nu.
Men det kan väl bli så ändå kanske.

Känslan att få åka hem är i alla fall en lättnad.
Tänka på något annat. Komma hem till familjen.
Staka ut en ny plan och ta nya tag när jag är redo för det.

Med lite sorg förstås, över att inte ens Alpe Cermis känns det minsta lockade just nu.

13 kommentarer