HUVUDSPONSORER:

MELLAN PARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
FryksåsSlider2 fryksås slider1 SMpallen VM Ej sparat Förhandsvisning-dokument DSC_0113 Gällivare2010 Bild 180 vinterbild _DSC3493
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

Reserv- Vad det nu innebär.

1 februari, 2015

Inte långt innan presskonferensen fick jag beskedet om att jag står utanför den ordinarie VM truppen som reserv på hemmaplan.
Snopet.
Jag vet inte vad reserv innebär, mer än att jag inte ska på någon uppladdning med truppen eller ta del av något förrän det eventuellt skulle kunna bli aktuellt att kalla in någon mer. (Kanske efter filfrukosten på tävlingsdagen)
Vet ej heller vad jag har för planer framåt.
Det enda jag vet är att det jag känner för att göra idag kanske inte är det jag känner om två veckor. Att det är helt fel dag att ta beslut eller tala om precis allt vad jag känner. Redan i morgon finns det säkert andra tankar i mitt huvud än de som finns där just nu.

Det är alltid lika tråkigt att man tar hänsyn till alla om och men (vurpor, att man är nedtränad osv) när man är med i landslaget men inte när man inte är med!

Tack för er support, alla dagar!
Jag återkommer i dagarna!

2 kommentarer

Ett rätt slitit lopp


Foto: Mats Carlsberg

Det var ett slitarlopp igår tyckte jag. Lite på grund av föret, men framförallt för att det var så min kropp kändes. Med normalgod eller bra form, brukar jag på denna distans kunna gå på med skapligt högt flås och lite mjölksyra i varje backe, och ändå behålla utgångsfarten från de första kilometerna loppet igenom. Nu orkade jag bra i ett varv, hyfsat i två, men inte alls på 3e. Återhämtningen var dåligt och jag kände tydligt hur mkt saktade det gick mot slutet. En skillnad som det inte ska behöva vara när man lagt upp loppet rätt och känner sin kropp. Fartuthålligheten saknas ungefär som när man kör igång med intrervaller när man nyss varit sjuk. Man håller sina tider bra på förta, kanske andra och sedan blir det bara sämre och sämre för varje gång. Under veckan sedan jag började träna har det känts ungefär så.
Jag är inte nöjd med loppet i sig, men nöjd över att det ändå blev vad det blev, men den känsla jag hade.

Trött är man ofta både i kropp och huvud efter tävlingar, men igår satt den där fågelholkskänslan kvar länge efteråt. Tom på tankar, eller snarare tankar man inte orkar tänka klart eller får någon struktur i. Man tänker allt, men vet ändå inte vad man tänker. Jag känner sällan av nervositet som någon negativt inför lopp, men däremot kan jag upptäcka efteråt hur mycket energi det tagit. Och det var lite extra sådant inför detta lopp. Lite lagom ångest över att kunna träna igen, kunna tävla igen, hinna bli i form, åka bra. En omedveten stress.
Bra att veta när man hör intervjuer med idrottare direkt efter målgång ibland. Är man riktigt trött, lättad, glad eller besviken kan man höra sig själv stå där och prata och prata, men knappt veta vad det är man har sagt. Tävlingsfull skulle vi kanske kunna kalla det!


Vi hyrde huset av Örebros bästa Semelbagare*/Semmelbagare. Jeremiabageriet i stan kan varmt rekommenderas till alla att avsluta SM-veckan med! *(en som bakar Semlor).

På eftermiddagen for vi hem till Älvdalen igen så det blev en kort SM-vecka denna gång.
Glad att det blev en distans i alla fall. Idag hoppar jag över sprinten framförallt för att jag inte vill chocka igång kroppen för hårt med dubbeltävling efter hur det har känts under veckan.



I dag blir det en spänningens dag och väntan. På något riktigt bra eller riktigt dåligt.
Vi hörs igen efter det!!

2 kommentarer

Ingen skiathlon men 10F

27 januari, 2015



Jag var lite småkrasslig i helgen varefter jag bestämt mig för att slopa första distansen, morgondagens skiathlon, på SM. Det är förstås väldigt trist att missa årets förmodligen enda Skiathlon som jag VERKLIGEN gillar att köra. Men ändå rätt. För tyvärr är det ju inte schack vi håller på med. Jag har inte pressat mig hårt sedan touren, och att kliva direkt upp på tävlingsbanan utan att vara förberedd brukar inte bli annat än tvärstopp.
Nu får jag istället några dagar till på mig att träna och försöka förbättra formen till 10 F på lördag. Utan att göra våld på kroppen.

Ja det var synd, samtidigt som jag egentligen inte vill tänka så heller. Med tanke på hur efterhängsna åkommor min omgivning haft i vinter hade jag lika gärna kunnat missa varenda tävling, eller åtminstone aldrig kommit i form på hela vintern. Man vill alltid vara i toppform, men får samtidigt vara glad för de perioder man får där det stämmer och flyter på.
Nu blir det full fokus sista dagarna för att göra det bästa möjliga av vad jag har i kroppen just nu.

Superduperdagar har vi i alla fall haft emellanåt.
Kanske har man lärt sig njuta ännu mer av det här med åren, för jag njuter verkligen när jag får vara ute sådana här dagar. Det ger livsglädje att åka skidor och jag uppskattar verkligen att vi bor där det ser ut såhär utanför knuten.


Soluppgång på Brudtallen i söndags. Skickat från våra gäster i helgen.



Hörlurar för den som vill lyssna på musik och eller fixa samtalen under tiden man tränar. Skönt att slippa sladd att trassla med och bra att de inte täcker öronen så att man samtidigt hör trafiken eller vad som händer runtomkring.

Vi hörs snart igen!!

3 kommentarer

Mellan tour och SM

22 januari, 2015


Den här tiden är det högsäsong uppe i Fryksås och Grönklitt. Eftersom snöläget är riktigt bra däruppe nu men sämre i Stockholm och södra Sverige har det varit bra med bokningar i år. Bokningarna till Rydqvithuset förmedlas det mesta via receptionen i Grönklitt, men till Brudtallen i Fryksås är det jag som sköter dem. Det blir mycket telefonsamtal, mail och nyckelutlämningar. Men himla kul. Att ta emot samtal, planera och synkronisera är sådant jag gillar att hålla på med i kombo med de andra sakerna.
Mitt kontor är min 11 tums MacBook samt telefonen och sedan kan man sitta och jobba precis överallt när som helst. Tänk så omständigt det var innan man hade kontoret bärbart. Oftast blir det 10-15 mail om dagen inklusive det andra jag håller på med. Arbetstider vet man inte så mycket vad det är. Och det vet man ju ändå inte som idrottare. (OBS! bild av Brudtallen från tidigare vinter, riktigt så mkt snö är det inte nu.)

Just den här tiden fram mot SM skulle man gärna ha anammat ett formtoppningsprogram. Men ärligt talat har det i första hand handlat mest om att hålla sig frisk (och överleva) efter Touren fram till SM. Helst skulle man ha isolerat sig i en koja i skogen för alltid är det någon som är sjuk. Svårt med familj dock..
För samtidigt har man varit helt salig av att bara få vara hemma med dem igen och njuta av varje liten sekund man får ihop. Tiden som är så knapp och som man samtidigt så mycket vill ta tillvara på. Man får försöka hitta en mellanväg när det går.
Jag har fått hålla igen och skippa träningen någon dag extra då jag inte varit 100 i kroppen, men har åtminstone sluppit att bli sjuk. Hade egentligen tänkt träna på endel under veckan, men så har det alltså inte blivit. Inte helt optimalt, men man får vara glad så länge man klarar sig hyfsat.
Bäst form brukar jag bli av en jämnbra och regelbunden träning med en del fartpass under säsongen. Inte stenhårt men mittemellan. Kontinuitet är viktigt.

På tisdag morgon åker vi ner på SM. Det ska bli riktigt kul att för första gången komma till Ånnaboda och tävla.
Det blir alltså inga långlopp nu under Januari.
När det gick så bra på Touren känns det svårt att inte ta möjligheten vidare.
Jag är visserligen seg och uthållig, men det är ju liksom skate och backar jag är bra på. Inte främst platt stakning…

Så här såg det ut när jag höll skidlektion förra veckan.


Foto: Mathias Uhlan





Må gott så hörs vi!

4 kommentarer

Skiljer det mer på kvinnor?

16 januari, 2015

Så himla härligt det varit med all snö som dumpit ner under veckan. Jag tror knappt det var så här någon gång alls förra vintern varpå man uppskattat det än mer nu. Att kunna åka på alla spår igen överallt, med snötyngda träd och en underbar variation.


Stor glädje och nöjdhet i söndags och en helt annan glädje i tisdags över att äntligen vara hemma igen.

Man har varit lite försiktig med att träna förstås. Hållit igen en del. Först tog det nog ett par dagar innan kroppen riktigt hunnit gått ner i varv och man förstod hur trött man faktiskt var (vilket jag ännu inte förstod på söndagen och måndagen). Och sedan ytterligare ett par att återfå krafterna igen. Depåerna var rejält tömda vilket också kändes av än mer när man verkligen skulle börja träna igen. Kroppen stänger av det där endel när man fortfarande är under hög stress och kommer tillbaks först när man slappnar av.

Det finns såklart mycket att ta hand om när man kommer hem från en Tour, men mycket har fått vänta. Jag vet att återhämtningen är viktigare än annars för att komma tillbaka efter en urladdning så man har fått vara noga med att säga åt sig själv att rensa borta och skjuta upp det som inte måste göras nu.





Idag har jag haft en mys/jobb och träningsdag i Fryksås/Grönklitt. Skidlektion och träning. Jag kör inte speciellt mycket lektioner nu under tävlingssäsong, men ibland när det funkar så klämmer jag in i alla fall några.

Barnflickan ( Barnens Kusin Kusin Ailen) har varit fantastisk med barnen vilket har varit underbart att komma hem och se. Känns lite som vi har fått ett privatdagis hemma med en förskolefröken på två barn. Guld med så mycket frökentid. Än så länge verkar ingen av dem ha reflekterat så mycket över att de inte är hos dagmamman för tillfället och att vara ifrån de andra barnen i 2,5 månad är heller inte så länge. Wilda kommer ihåg och förstår engelskan bra, men pratar fortfarande svenska till Ailen och hon engelska tillbaks. Det låter kul, men de förstår varann.

Jag känner att jag tagit upp en hel del diskussionstrådar på slutet som jag inte riktigt fullföljt. Jag hoppas kunna återuppta dem längre fram igen. Här senast angående reglerna under touren.
Kopplat till det kom jag också att fundera en del kring tidsavstånden i herr och damklass. Vi damer får ju ofta höra i olika sammanhang att vi har sämre konkurrens för att vi har så större tidsavstånd. Och visst, att herrarna är fler många gånger är uppenbart, och att det ibland också kan vara tuffare konkurrens i herrklassen. IBLAND. Men att enbart tillskriva tidskillnaderna till konkurrensen blir ganska orättfärdigt.
Herrar är herrar och damer är damer.
Herrar har flera skilda fysiska förutsättningar än damer.
Eftersom herrar har bättre fysik kommer en och samma bana per automatik också att bli mer utslagsgivande för damer.
Bortser vi från att herrarna kör taktiskt på masstarter kommer de även med individuell start att ha tightare differenser därför att samma backar inte blir lika tuffa/utslagsgivande.
Sedan har jag även funderat på ifall det skulle kunna vara så att det faktiskt råder en naturligt större spridning i kvinnors fysik. Det skulle mycket väl kunna vara så. Att de skiljer mer i vår kroppssammansättning inom könet, mer i våra testosteronnivåer och mer i övriga hormonnivåer, vilket gör spridningen och variationen större. Skulle vara intressant att ta reda på om var så.
Och att få belägg för att tidsavstånden inte hänger ihop med sämre konkurrens i alla situationer. Bara olika fysik.
På något sätt får jag också för mig att en kvinna kan variera mer i sina resultat över tid.
Men det är också något jag bara får en känsla av och saknar bevis bakom.
Vad tror ni?

7 kommentarer