Trevliga uppdrag och snart första lägret
I söndags efter en trevlig fredag och lördag hos vänner i Sundsvall, gick packet vidare till Gävle. Ett uppdrag med Team Sportia och Craft, så kallade löpardagar som hållit i fyra städer i Sverige under Maj. Lina Korsgren och jag fick uppgiften att ta oss an den sista vid Hemlingby i Gävle. Ett himla trevligt ställe och en mysig miljö. Det blev Intervjuer, uppvisning av Craft och Asics, samt två löprundor och autografskrivning. Med skinande vårsol och trevliga besökare blev det ett ytterst lättsamt och trivsamt uppdrag.
Konferencier Rikard Olsson hade dock inte riktigt koll på att Lina skulle vara med, så före min ankomst trodde han helt enkelt att Lina var jag. Och det kan ju bli lite klurigt i vissa lägen, när man då får frågor om hur det är att vara mamma och så, när man helt enkelt inte riktigt har koll på det…
Men det är så klart inte lätt att alltid veta vem som är vem. Det kan man ju förstå.
När till slut också Wilda började kalla Lina för mamma, visste jag nästan inte själv.
Då kändes det ändå tur att inte Bengt också tog fel.
För då vet man inte vad man skulle ha trott.
Men men.
I går var jag i alla fall så på ett annat trevligt uppdrag. Nämligen på ett i Särna. Särna och Idre som ju också är en del av Älvdalens Kommun. Där fick jag träffa skidungdomarna från dessa trakter och berätta om min skidkarriär från barndom till senior. En speciell känsla faktiskt då det var just i Särna som jag åkte min allra första skidtävling 1990. Som sjuåring för mycket länge sen. På samma scen där jag fick ta emot pris, där allt började fick jag nu stå och prata för de som hunnit bli sådär 20 år yngre än jag. På Särnas lilla skola där över 75% av alla elever åker längskidor.. Riktigt roligt var det att få träffa dem.
Några dagar till väntar hemma innan vi drar till Mallis för första officiella lägret i helgen. Väldigt roligt ska det bli. Att få sol och värme, cykla springa och åka rullskidor i fint väder, komma i gång till 100 % , besöka ett nytt ställe jag aldrig varit på och sist men inte minst. Att träffa alla aktiva och ledare i laget igen efter en lång men också skön period på egen hand.
Visst är det så skönt med årets alla växlingar. Där man går in i olika faser med olika fokus. Jag tänker ofta och känner just så. Att man i april inte är redo alls för november och en ny säsong, och i november inte alls sugen på juli och alla träning. Men just nu är jag äntligen redo för sommaren precis så som det ska vara. Fokuset växlar, liksom lusten och vad man känner för!
Ha det riktigt fint tills vidare!
Sundsvall och Gävle- Nytta och nöje
Efter en längre paus vid vägkanten, ihoprullade kläder i plastpåsar och en ny härlig doft i bilen, färdas vi nu vägen upp mot Sundsvall. Wilda åter nöjd och glad och vi själva erinrade om hur alldeles för lätt det gått för oss på alla resor ända fram till de sista under våren. Men med nya rutiner, tvättlappar, vatten och extra kläder kommer det nog att gå bra fortsättningsvis också. Det är bara första gångerna som vi springer runt bilen som yra höns och inte vet vad vi ska ta oss till… 20 tvättlappar räcker inte direkt längre för en hel resa.
Besök hos goda vänner ute på Alnön väntar vilket ska bli riktigt härligt. Att få komma iväg på en mysig kortsemester över helgen, och unna sig umgänge bara för att det är trevligt. Dålig på att prioritera sådant njuter man extra när man väl tar sig tid. Upptagna, effektiva, livsstil! På söndag åker vi ändå vidare mot Gävle för mitt sponsoruppdrag åt Team Sportia och Craft innan vi avslutar trippen med IKEA-nödvändiga inköp. Både nytta och semester blir alltså summan innan denna tripp är slut.
I går kväll passade jag också på att återgästa systrarna Mörks Kåjtum & Gludrum (Springa och Prata på Älvdalska). Träningen på torsdagskvällarna för Älvdalens många glada motionärer. Intensiteten går helt att anpassa efter nivå och passar allas vårt eget läge. Den här tiden på året, när ”all” träning fortfarande är bra träning, passar sådana här inslag bra att prova även för en annan. Just för att det är så roligt och väcker lusten att träna och ha kul! Precis så. Att man just upptäcker att träning är så kul.
Efter en vecka till känns det helt annorlunda i kroppen igen. Det går lätt och lusten ökar hela tiden. Att få sätta i gång att förbättra det som jag vill förbättra. Att jobba vidare mot vinterns mål. Mina tankar och känslor är med mig igen efter att ha fått vila ut efter säsongen. Faktiskt känns det oerhört mycket annorlunda mot när säsongen var på sluttampen. Man behöver tydligen vila ibland.
Ha det bara fint!
Suget tillbaka!
Veckan i Smålandsstenar är slut och idag åker vi de 54 milen hem igen. Förutom den märkliga värmeböljan i mars har det här varit första riktiga värmen för i år. Superskönt förstås. Att se vitsipporna sprida ut sig över backen och njuta av de första skogsturerna i grönska. Tänk vad man uppskattar det varje ny vår. En vecka med skön rekreation varvat med besök på företag emellanåt. Traditionsenligt har det varit, eftersom jag brukat åka hem till Småland denna veckan. Förr ensam, (då Bengt brukar komma med först på sommaren) och numer med WIlda.
De mest trogna sponsorerna besöker jag nu för tionde året i rad. Häftigt vad många år det blivit.
Hestra-Hansken var en av dem som i onsdags också kombinerades med släktbesök.
Wilda fick hälsa på sin mormorsmor 86, första gången sen ifjol. 1928 var den äldre av de här två lika stor som den yngre och 2094 är den yngre lika gammal som den äldre. Intressant att föreställa sig..
Att komma igång med träningen igen har känts riktigt bra ändå. Först trögt. Men trots det längre vilan har det inte varit så farligt. Det går så mycket lättare bara man fått komma över de första dagarna och sen brukar det bara rulla på. För träningssuget har det bara varit bra med längre återhämtning eftersom det nu är så mycket mer skönt att kunna köra på igen. Jag har fått den vila jag behövde. Den lite längre vila jag i år behövde.
I morgon börjar vårt frivilliga läger i Riksgränsen, det extra lägret vi själva fått välja ifall vi åker på. Trots att Riksgränsen säkerligen varit riktigt spännande att upptäcka, kom vi efter samråd med tränare ändå fram till att jag skulle hoppa över. Mycket för att få hålla antalet resdagar nere ett tag till och kunna vara med familjen ett sammanhängande tag. Mallorca är bara två veckor senare så snart är det ändå dags för läger. Tills dess kommer jag hinna bli riktigt riktigt sugen i stället. Att vara sugen är alltid ett bra recept!
Njut av allt som bara växer fram i naturen!
Så hörs vi igen lite senare i veckan!
Dagisbaciller, halsfluss och ett lyckat Jubileum!
Minsann blev Älvdalens IF.s 100-årsfirande en riktigt lyckad tillställning i lördags. Först med invigning och löpartävling mitt på dagen, sedan med själva festen på kvällen. Sol och vårväder, middagen bara den med 500 gäster (plus alla som kom till dansen efter). Idrottsmänniskor och icke idrottsmänniskor, från och utanför Älvdalen, gamla och unga vilka alla roades av ett fullspäckat program från scenen under kvällen. Konferencier Jennie Mörk gjorde det hur bra som helst och fick samtliga att skratta och underhållas, varvat med sång och showdans, sketcher, filmsnuttar, tal och utdelning av hederspriser. Mitt emellan försökte vi hinna med det trevliga sällskapet vid bordet och inta den goda maten men tiden rann verkligen iväg i ett huj. Trots, och jag säger verkligen trots, halsfluss och lätt feber, glömde jag för ett tag verkligen bort hur trött jag egentligen var…Hade man bara känt sig något sånär normal hade jag definitivt inte varit den som kastat in handuken och lämnat stället allra först denna kväll.. Tack i alla fall alla entusiaster i Älvdalens IF, Acudira och ni som underhöll oss för denna trevliga dag!
Så efter några penicillin dagar till, Kåvepeninknaprandes, är jag nu betydligt piggare i varje fall och inte så långt från tillbaks i träningsplanerna igen. Det var en lättare förkylning i förra veckan som på väg att försvinna bort plötsligt blossade upp i horribel halsont och feber i torsdags kväll. I ett huj var man inte så lite däckad och fick helt enkelt släppa sina planer för de närmaste dagarna.
Det här med dagis, som jag skrev så väldigt uppskattande om i förra veckan får vi helt enkelt ta en närmare funderare på längre fram då resultaten bara än så länge blivit:
Wildas snart 3 veckors sammanhängande förkylning, mina en och en halv, farmors 2 veckor och Bengts antal dagar.
Dagisplanerna är alltså än så länge inte helt skrivna i sten… Efter tre veckor kan vi konstatera att detta varit något i ungefärlig väg med vad alla sa att det skulle vara. Så. Nu har vi testat själva också:-)
Nu har i alla fall också Wilda och jag tagit oss bort från alla epidemier ner till Smålansstenar för en veckas semester hos mormor och morfar, varvat med besök hos småländska samarbetspartners onsdag till fredag. Något otroligt skönt och behövligt. Men den underbara vårvärmen som kommit hit, lugnet på landet, samt mammas och pappas omsorger lär detta helt enkelt vara den överlägset snabbaste vägen mot tillfrisknande för oss båda. Åtminstone hittar man här lätt förmågan att varva ner.
Så trots att jag för tillfället känner mig mer otränad än på flera år (För sånt går ohyggligt snabbt som ni vet), är jag fenomenalt lugn, märk: för att vara jag, och ser trots allt det positiva i att jag under denna förkylningsfas blivit tre gånger sugnare att dra i gång och träna än jag var före, samt att jag nu uppfyllt min soffliggande dos för ett tag framåt. Min själ är nervarvad och min lust är återfunnen!!
Våren är himla härlig och snart ska det ut och röjas löpturer i skog och mark!
Sköt om er ni också hoppas jag!
Så här 36 år före pensionen
Efter en otroligt vemodig tävling, sorgeband och en dämpad helg i Bruksvallarna har dagarna nu gått vidare. För oss i skidsverige.
Denna veckan med en del viktiga händelser på hemmaplan. På lördag är det nämligen dags för stort 100-årsjubileum här för Älvdalens IF. Stor fest med uppemot tusen personer väntas med jippon hela lördagen. Det kommer bli en kul dag och kväll som vi ser fram emot med bravur.
I tisdags var jag för fjärde året i rad och pratade för årskurs fyra om vägar att gå efter gymnasiet, om ekonomi och sponsring, Något jag tycker det är väldigt roligt att prata om och gärna gör årligen återkommande. En dos skidgymnasienostalgi en gång per år är heller inte fel för känslan. Stentorp och gula och vita huset finns alltid i mitt hjärta.
Onsdagen drog i gång med tidig företagsfrukost för Älvdalens entreprenörer där jag berättade om min säsong och träffade många trevliga och driftiga människor. Något som gav energi för hela dagen.
Nu när vi lämnar Wildisen ensam på dagis en stund om dagarna känns det riktigt konstigt att vara ensam och jobba. Tränar gör jag ju inte så mycket heller denna vecka men under perioden för sponsorjobb finns ändå mycket att göra.
Att Wilda går på dagis ett tag nu är något som känns bäst för oss alla en tid. Wilda får för en gång skull leka med andra barn, som utvecklar och är roligt. Jag slipper dåligt samvete över att inte vara tillgänglig och leka samtidigt som jag pratar telefon och donar vid datorn och farmor och farfar får också lite ledigt. Däremot inte sagt att detta är modellen vi kör hela året.
Ni vet sjukdomar och dagis. Wilda har snart varit förkyld i två veckor och själv slipper man helst dessa armeer när allt blir lite mera allvar.
Annars blir det som sagt mycket tid åt sponsorjobb vilket är en del av idrotten jag faktiskt älskar. Att få åka runt och träffa driftiga företagare dagar i ända är både inspirerande och ett stort privilegium. Ibland får jag lite väl stor längtan efter att också vara just en sådan och jag funderar mycket på vad jag ska göra i framtiden. Men idrottens chans är bara nu, med all glädje det innebär! Tack vare arbetet med sponsorer får jag ändå en bra inblick samtidigt som jag påminner mig om att jag också fortfarande har minst 36 år kvar till pensionen. Man hinner med en del på dessa år.
Bloggen har också haft lite viloperiod men snart hörs vi vidare igen!
Jag hoppas ni mår fint!
