HUVUDSPONSORER:

MELLANPARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
idre2 vmvmvmv wilda puss vm IMG_4583 Prisutdel VM fryksås slider1 SMpallen VM DSC_0113
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

Kontroll på det som går

28 augusti, 2016



Den här veckan har nya vardagsrutiner fått börja sätta sig. Wilda har börjat förskoleklass vilket innebär fastare tider och olika lämnings- och hämtningsplatser för barnen. Man hade det smidigt förut när båda barnen var på samma ställe. Men allt har sin tid och det har verkligen varit härligt att se hur spännande Wilda verkar tycka att det är att börja förskoleklass. Att få nya kompisar, fler barn, nya fröknar och lite mera ansvar, om man nu kan kalla det så för små 6 åringar (som inte tar väldigt mycket ansvar än). Hon skiner som en sol när vi är på väg hem. Jag tycker också att det är spännande, att få hämta och lämna och se hur utvecklingen har sin gång. Jag minns ju så väl när min mamma följde med mig till lekis, och hur jag älskade att få börja där. Det känns ju inte som igår direkt. Men att man ens minns det, gör att det ganska lätt går att sätta sig in i och i minnas hur det känns och hur man tänker när man är 6 år.

Det är förstås inget nytt att dagarna bara flyger i väg. Varje kväll man går och lägger sig är man alltid lite nöjd över att man lyckats klara av ännu en dag. Med kontroll vissa dagar. Kaos andra.
Oftast något mittemellan.
Kaos med kontroll.

För att få balans i fullmatade veckor försöker jag nog skapa kontroll på det som är mest viktigt att ha kontroll på, och sedan låta bli att ha kontroll på resten. Men ibland missräknar man naturligtvis. Och missar att ha kontroll på något som faktiskt var viktigt. Det händer ju!
De flesta vet väl hur tankspridd jag kan vara. Men jag brukar säga att det är min överlevnadsstrategi. Det är genom att koppla bort delar av hjärnan emellanåt som den återhämtar sig och inte blir överarbetad. Det blir ju lite missar ibland. Men det får man väl leva med.



Före och efter backtest.



I torsdags körde jag ett av mina egna tester. När man kört samma race uppemot 25 gånger börjar det bli riktigt psykjobbigt att persa. Men jag lyckades pressa 3 sekunder till i alla fall även denna gång. Nöjd med det, även om mycket kunde tillskrivas de gynnsamma förhållandena (20 grader och sol), snarare än en ansenligt bra form. Men sedan har ju vxl 3 som det är 90% av testet ändå blivit bättre de senaste åren. Aå att jag åker fortare på detta test mot för 4-5 år sedan, det vet jag i alla fall. Jag åkte betydligt mer på vxl 2 förr när jag gjorde testet än vad jag gör idag. Det har blivit mer överkropp helt enkelt.


Vy från Wäsa.

Nu sitter jag i bussen på väg till Torsby, på mitt andra landslagsläger för året. Vi blir här till fredag så ett ganska kort läger denna gång. Kort och effektivt.
Vi hörs eller syns!

Kommentera

Slitenhet och rastlöshet. Vad är värst, eller bäst?

20 augusti, 2016

Sista dagarna har jag varit en sväng ner till Småland för lite sponsormöten och sponsoruppdrag. Eftersom våren gick bort till andra saker har jag försökt hinna med så mycket av det nu under augusti istället. Eftersom jag skulle träna lite mindre den här veckan har det passar bra, och jag har hunnit med rätt så mycket.

Så också ett litet pass på rullskidbanan i Gnosjö. (3-4 mil från Smålandsstenar) En drygt 2 kilometer småkuperad och slingrande runda. Jag hade väntat mig något platt och mindre tekniskt och blev därför klart positivt överraskad. Banan är riktigt fint och ger fina möjligheter till riktigt skidlika träningspass.
Med lagom nivå kanske. Inte för den som aldrig stått på rullskidor, men betydligt lättare än de mest avancerade rullskidsbanorna med tuff kupering.
Kan varmt rekommenderas för den som har tillfälle.





On a ride on my Skeppshultbike. Skeppshultcykeln är en av flera företag i trakten runt Smålandsstenar som stöttar eller samarbetar med mig i min skidåkning.

Innan färden norrut idag var jag också förbi Ulricehamn för att träffa och prata till de nya Världscupsarrangörerna på deras inspirationsdag. En del om vad jag som åkare värdesätter av ett bra arrangemang. Vilka områden som är vitliga att prioritera. Liksom mina tips och tankar utifrån mitt perspektiv. Kul och energigivande!
Att Ulricehamn ska arrangera världscup känns företås otroligt häftigt och roligt.
Inte minst för att jag har så otroligt mycket skidhistoria och nostalgi därifrån som barn. Otaliga mil i bil för att snurra runt på deras kontsnöslinga. Ungdomstävlingar i snöslask och vattenpölar. Men också ungdomsläger och sommarskidskola som gjorde skidåkning till det roligaste som fanns.
Jag tycker förstås att det är jättekul att södra Sverige ska få arrangera en världscup överhuvudtaget. Kul och viktigt.
Onekligen kommer det att vara en av de tävlingar jag sätter stort värde i om jag får åka i vinter.

En aningen lättare träningsvecka har jag alltså haft efter att antal veckor med sammantaget väldigt mycket träning. Vardagsenergin återvänder och överskottsenergi kommer tillbaks för första gången på över en månad.
Man känner förstås stor skillnad på hur mycket energi man har över och hur man är (även som person), dagar då man är nedtränad mot när man inte är det.

Genom åren har jag ofta känt att det där nedtränade tillståndet inte är så himla angenämt.
Dagarna då man känner sig rätt död både uppe i huvudet och i kroppen. Då man gör det man ska och sen orkar man inget mer.
Knappt åka ner och handla. Knappt hänga upp sina kläder.
Än mindre hitta på roliga och spontana saker med barnen.
Och nu pratar jag inte om överträning på något sätt, utan om hur man faktiskt blir när man tränar riktigt tufft.
Energin går till träning och sen finns inte så mycket mer.
Och hur kul är det alltid när man egentligen bara älskar att göra saker och verkligen saknar sin normala energi.
Jag saknar det verkligen när jag inte har det.

Men faktiskt. I våras kände jag att jag kunde se det där på ett annat sätt.
Hur det känns att plötligt att ha all den där överskottsenergin i världen. Men inte känna att något annat ÄR lika meningsfullt. När det nästan känns som att man ÄNDÅ måste ut och träna för att bli av med all energi. Rastlöshet. Meningslöshet.
Var fanns all ro i kroppen? Den som man annars oftast bara har.
Var fanns den behagliga tröttheten? Som man bara får när man har tränat. Varit ute. Gjort något bra.
Inte för att jag inte redan visste. Men kanske kände jag ännu mer hur oerhört viktigt det är med ett supertydligt mål.
Ett supertydligt syfte.
Och det är ju något som jag också uppskattar sjukt mycket med idrotten.
Hur tydligt det är. Vägen och målet.

Så nu när jag haft en period med mycket träning och lite överskottsenergi har jag tänkt på det.
Hur skönt det är att veta att jag har gjort mitt jobb.
Och sen när jag vilar, då kommer överskottet att komma tillbaka.
Att vara trött och sliten är inte så farligt.
Och det är ju långt i från varje dag man är så. Förhoppningsvis.

2 kommentarer

Bra lägervecka

12 augusti, 2016

Så var en dryg veckas läger avklarad för den här gången. Nöjd som man alltid känner sig när man fått en massa bra pass i kroppen.
Väldigt givande för mig naturligtvis med en massa wakeups som man alltid får när man inte varit med på ett tag.
Inte minst är jag nöjd med all snabbhetsträning som blivit, som jag alltid blir lite mer insomnad än vanligt på när jag tränat lite för mycket själv.
Även styrketräningen har varit lite ny och känns väldigt positiv.
För som vanligt handlar det inte om att bli stark på gymmet utan om att lära sig att koppla på musklerna på rätt sätt när man väl kommit ut på skidorna.
Så mycket tekniktänk och styrketänk har det blivit utöver alla genomförda timmar.






Inlag på sporten igår.

Och kul att vara tillbaks i en miljö med ett självklart driv av utvecklas och blir bättre. Vilket man kanske tar för självklart när man är här, men som man kan sakna när man kommer utanför boxen.

2 kommentarer

Första landslagslägret- Kul att vara tillbaks!

7 augusti, 2016

Sedan i torsdags kväll har vi varit inkvarterade här på Brunkullan i Åre. Ett par dagars träning här har det blivit innan vi idag kommer att förflytta oss vidare till Vålådalens Fjällstation för resterande dagar, till nästa fredag.

Sedan det varit helt bestämd att jag ska satsa vidare har jag verkligen sett fram emot att få komma tillbaks till i den här miljön igen. Inte minst för att det är här jag känner att jag får bäst hjälp, kompetens och sparring. Inte minst för en bättre morot under allra tuffaste passen, men också för tekniken och servicen runt omkring.
Jag är van att träna mycket själv och naturligtvis går det också bra. Jag vet vad som krävs och att träna själv är bekvämt och smidigt på sitt sätt, vilket också har sina fördelar när man har familj. Men att träna själv kräver stundom så mycket mer för att motivera sig att ge det sista, som gör att man pushar gränserna och utvecklar saker. Något jag är så mycket lättare att göra tillsammans med andra. Med tränare med sig på passen får man givetvis en bättre kännedom om vad man behöver jobba med, vilket blir väldigt diffust när man är ensam.

Sedan är det så klart bra att få de här veckorna där man koncentrerar sig mer på träningen, med mindre annat att ta han om och fixa runt omkring.
Det har gått drygt 4,5 månad sedan vi kom hem från Kanada, vilket är en så pass lång tid att man hunnit skapa sig en hel del nyfikenhet inför vad som har förändrats sedan sist.
Det har varit roligt att träffa de andra i gänget igen och jag trivs verkligen bra med att vara tillbaks.

I går körde vi lägrets första fartpass med ett hårt drag från botten till toppen på Åreskutan. En stigning på omkring 1000 höjdmeter.
En träningsform jag verkligen gillar. Stavgång är jobbigt på ett skönt sätt. Och speciellt när man får starta i grupp. Tiden flyger i väg och vips är man uppe och har fått ett grymt bra pass med hög puls och fantastisk träning för både hjärta och benmuskler.

Jämför man med intervaller på rullskidor tycker jag att sådan intervaller är betydligt tuffare mentalt än sådana här. Inte minst i den här miljön.


Annars har jag faktiskt förstört dra ner lite på typiska backintervaller i sommar. Åtminstone långa och monotona i en jämn fart. Inte för att det inte är väldigt bra träning. Men eftersom det är en av de träningsformer jag redan känner mig rätt bekväm med är det kanske inte det jag kommer att kunna utveckla så mycket. Betydligt mer har jag att hämta på tempoväxlingar, styrkebitar och jobb i överfart, så därför försöker jag lägga in mer av det redan nu under sommaren. Men det är lättare sagt än gjort att förändra saker i träningen. Inte minst för att det är tryggt att fortsätta med ett upplägg som man vet fungerar hyfsat, jämfört att göra förändringar som kanske inte känns lika säkra.
Men för att utveckla behöver man i alla fall förändra vissa bitar, även om det mesta ändå blir rätt lika.



Klipp från svt.se

Men kul att vara här som sagt och träningen löper på.
Vi hörs mer under veckan som kommer!

9 kommentarer

Snabbsummering av sommaren!

2 augusti, 2016

Tack återigen för alla fina kommentarer och välmeningar efter fredagens inlägg. Vad skönt att det verkade ok att ångra sig. Ingen har åtminstone framfört något annat, än så länge..
Så tusen tack för det!

Nu ska jag se till att även följa upp detta genom återkommande inlägg på bloggen , även om det ju varit lite skönt med en paus. Både för att hinna med allt annat med bok, familj och träning under sommaren. Och för att få ett välbehövt andrum ett tag.

Träningen har gått bra såhär långt i sommar. Mer än vanligt har bedrivits själv på hemmaplan i snart 4 månader nu, vilket också har gått bra, även om det nu verkligen börjar bli dags att få in lite mera sparring. Som det snart också kommer att bli mer av.

Några avbrott har det förstås blivit i vanlig ordning, men så har försommaren i regel varit varje år de senaste 5-6 åren, så man börjar vänja sig och hetsar inte upp sig så mycket över det längre. De veckor jag är frisk, vilket trots allt är övervägande, tränar jag riktigt bra. Ibland för att man vet att man verkligen måste det för att ha råd med perioderna då det blir mindre.
Att jag nådde 54 sjukdagar ifjol (all time high), men ändå hade en skaplig säsong, känns ju faktiskt lite skönt så här i efterhand. Att jag vet att det går att prestera även om det inte går helt enligt planerna. Att man måste vara nöjd med det som blir av och inte haka upp sig på det som inte blir. Med fokus på det jag ska utveckla och inte bara på mängden träning.
Än så länge ligger jag i alla fall före både fjolårsplanen och året före mängdmässigt.

Sommaren har naturligtvis bestått av en del bokskrivande också. Mest intensivt jobbade jag i våras, och sedan har jag främst hållit på att förfina texterna, kompletterat med bilder, diagram och det sista finliret.
Nu ska layouten sättas och sedan ska det inte dröja alltför många veckor innan det är dags för tryckning.
Enormt kul att arbetet snart är klart.
Helt sjukt hur vad många timmar som har lagts ner.
När jag började för 2 år sedan trodde jag att 1 år var en rimlig målsättning att hinna klart med den på. Hade jag vetat vad jag gav mig in på är frågan om jag hade börjat. Det tar verkligen tid att skriva en bok, jämfört med annan text. Speciellt när man har typ 10 nya ämnen som man ska föra någon form av diskussion runt och som man inte redan är expert på. Idag är jag rätt glad för att boken inte kom ut redan för ett år sedan, eftersom det nog har tagit hela det här året till för att behärska mina ämnen riktigt bra.
Det var väl inte det lättaste jag gav mig in på när jag började med det här projektet.
Å andra sidan har det något inte funnits någon bättre syssla att ha som vila mellan passen, tidsfördriv på resor osv. Skriva på en bok kan man ju göra när som helst, var som helst. Så det kommer jag kanske att sakna när allt är färdigt, även om man just nu tänker mest på hur skönt det är att det ska bli klart!




Förra helgen fyllde hon 6 år Wildisen, så i helgen blev det 6 års kalas för knattarna med skattjakt uppe i skogen runt husknuten.
Bild ovan.



Bild nedan.
Förra veckan var vi upp i Sälen lite från och till. Jag sprang ingen orientering och som en av arrangörsklubbarna jobbade Bengt med försäljningen, så barnen fick stå för orienteringen med knatteknat resp. inskolning den här gången.



Ja det blev en snabb summering av sommaren det!
Lite mer än så har väl också hänt, som kanske kommer vid något senare tillfälle.
Ha det gott så hörs vi mera!!

14 kommentarer