HUVUDSPONSORER:

MELLAN PARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
FryksåsSlider2 fryksås slider1 SMpallen VM Ej sparat Förhandsvisning-dokument DSC_0113 Gällivare2010 Bild 180 vinterbild _DSC3493 alpecermis
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

Balsamförsjälenpass på Rännkölen

26 november, 2014

Det har aldrig hänt förut att jag behövt ge mig ut på ett löpdistanspass efter helgen i Bruksvallarna. Än mindre rullskidor i ösregn. Alltid har det funnits någon liten 700 metare minst att åka på. Efter måndagens ösregnpass i 4 plusgrader hade jag föga förhoppning om att det ens skulle se annorlunda ut uppe på höjderna denna gång. Men så på eftermiddagen ringde Tomas Pettersson och berättade att han och Inge Mörk snart hade spåren klara där uppe. Inte illa!! Hade dock verkligen inte räknat med att det skulle vara så här enastående däruppe.
Till och med solen tittade fram.



Gårdagens förmiddagspass blev ett rent balsamförsjälenpass. Tänk att det kan vara sådan skillnad bara 19 km från Älvdalen. Med 17 km uppkörda spår. Det var lätt årets hittills bästa.
Tyvärr går det bara åka klassiskt i nuläget så på kvällen tog jag mig upp till Grönklitt för ett skatepass. (Ett jäkla åkande hit och dit!)
Här kom nederbörden som regn, men 1,3 an är riktigt fin trots allt. Nu väntas stabilt kallgrader med snösprut i sikte. Gott att inte behöva åka rullskidor i alla fall.


Expressen benämnde både krönikerskrivande och skateåkning i söndagens tidning.

Roligt att många tyckt att jag borde få åka världscup i helgen. Jag kommer alltså inte att åka premiären denna helg där det bara är klassiskt, däremot kommer jag att få åka nästa helg i Lillehammer då det både är klassiskt och skate. Det ser jag fram emot.
Annars har jag inte så mycket att säga om det.

I fredags, lite mitt bland allt annat som hände, lanserades vårt nya teamnamn Skistart.com Bergslagen. Att Skistart.com i Älvdalen går in som sponsor känns extra roligt förstås. Som jag själv haft ett bra samarbete med under några år och som verkligen är duktiga och innovativa med det dom gör. Garanterat kommer vi att kunna ha mycket utbyte av varandra på många sätt. Att samarbeta med ett direkt skidföretag är naturligtvis extra intressant.
Jag bodde för övrigt med teamet uppe Bruksvallarna under helgen och vi hade en grym helg som vanligt. Grymma människor med högt i tak!

På söndag skulle jag tro att jag tävlar i Idre.

Vill också tacka för alla mail och kommentarer efter helgen. I bland räcker inte tiden till och då blir det korta svar. Men jag uppskattar er support enormt ändå!
Eftersom jag inte tänkt och spekulerat så mycket i vad som kunde hända om det gick bra i Bruksvallarna är det mycket jag nu får organisera om på flera håll. Fler instruktörer till mina skidläger i Orsa Grönklitt och Fryksås. Omplanerande runt långloppen m.m.
Det är som vanligt. Man får alltid ha en plan A, en plan B och en plan C.
Ha det gott så hörs vi!

1 kommentar

Så jäkla roligt!

23 november, 2014

Så jäkla roligt det var igår faktiskt. Att det räckte så långt och att jag fick till det så bra. Bättre än jag hoppats därför att jag egentligen inte hade spekulerat och hoppats. Så skönt det kan vara att inte göra det många gånger.
Så ännu mycket roligare att det kunde gå lika bra fast jag inte varit med i landslaget i år. Fastän den största hjälpen hetat Bengt, mamma och pappa och Bengts föräldrar. Som betytt allt. Att skaten flöt så bra fastän jag inte fått hjälp ett enda skateteknikpass hela det här året. Det finns säkert massor att jobba på, men flytet sitter där ändå och var bra.
Det är underbart!

Jag har hatat den där frågan om vad jag har för mål i år. Har velat låta det där utkristallisera sig senare istället, formas eftersom. Förra säsongen tog så mycket mental energi att det varit viktigt att göra allt tvärt om. Att åka skidor för min egen skull, för att jag älskar det, älskar att tävla, älskar att prestera. Med frihet. Inte med frustration. Inte för någon uttagning eller för att bevisa något. Vill så gärna hålla kvar den känslan. Bara köra. Inte tänka och spekulera. Det är då skidåkning är roligt. Inte annars.

Jag fick lite flashbacks efter målgång från då jag blev tvåa i Bruksvallarna förra gången. 2010, med samma prispallnamn som nu. Lite samma känsla efteråt, men också helt olika innan. Då hade jag tänkt på att jag skulle komma tillbaka till det här loppet varendaste litet pass hela hösten. Då var det en stor glädje att också få lyckas med det. Nu har jag tänkt på den här helgen bara några veckor, visste inte säkert om jag ens skulle åka. Med lite overklighetskänsla istället. Att jag fick komma tillbaks och uppleva den där känslan igen. En jäkla bonus!


Maria Gräfnings och jag var väldigt glada och hade lite likakänsor efteråt.

Till fredags klassiska lopp vallade pappa och Fischerlasse skidorna. I går kom Patrik Bergman upp som vallade endel åt mig i fjol. Otroligt värdefullt. Med Patrik känner jag mig tryggare i konkurrensen mot de större klubbarna. Guld värt!

Gårdagen var fulländad när pappa och jag kom hem till Bengt och barnen på kvällen. Så underbart himla skönt. Första gången sedan barnen kom till som de inte var med på premiären i Bruksvallarna. Om det var givet att de skulle följa med förut, var det i år inte aktuellt. Dels för att de är/varit förkylda, men också för att man förstått att det kanske är bättre att de är hemma. Nog för att det är härligt att ha dem med i sina förberedelser och underbart att ta emot dem efter målgång. En underbar trygghet. Samtidigt innebär det otroligt mycket kringjobb för alla, där frågan är om de får ut så mycket av det själva alla gånger. Att ha med sig en liten knodd som man fortfarande ammar och nästan kan stoppa ner i resväskan är en sak. En priece of cake i jämförelse. Men sedan får man fundera mer på vad som är bäst för helheten och inte.

Jag åker alltså inte sprinten idag. Lärdom från i fjol att två dar är lagom första helgen.
Får istället se när nästa tävling blir.
Känns lite overkligt att säsongen är igång faktiskt. Jag har nog inte riktigt hängt med i svängarna. Har vi alltså redan lagt hela sommaren och hösten bakom oss?

sportexpressen i dag:

11 kommentarer

Klart godkänt.

21 november, 2014

Kul att det är igång!
Tänk att man kan känna sig så trött efteråt fast man bara kört 6km. Men vet att det brukar vara så efter första loppen. Betydligt tröttare efteråt än senare på säsongen. Antagligen för att man varit mer spänd, osäker. Omedvetet. När folk frågade igår om jag var laddad tänkte jag. Laddad? Idag. Redan. Det räcker väl sjutton att jag är laddad i morgon.
Och det gjorde det ju verkligen. Räcker att ta sig ner till stadionområdet 1.30 tim före start för att bli laddad gott och väl. Kroppen går på helvarv. Som den inte gjort sedan förra vinterns tävlingar ungefär. När man har träningsplus när man står stilla vet man att man är tänd. Tillräckligt tänd och fokuserad.

Att börja med 6 km brukar ofta känns rätt stressigt. Idag var det dessutom ordentligt svåråkt. Mycket saxning och inte mycket till spår.
Jag var osäker på skidvalet. Det var ganska svårt idag. Skulle man prioritera glid eller fäste? Jag valde glid.
Och jag är nöjd. Med en 7e plats är jag med.
Jag är nöjd med tanke på många saker.
Hatföre och svårt att hitta tekniken.
Medelkänsla.
Men stabilt.
Överrkoppen svarar bättre i år.
Och lite bättre resultat än detta lopp ifjol. Sådant känns alltid bra.
Nu ser jag fram emot en ny tävling med skate i morgon.
I sockret. För det lär bli ännu sockrigare i morgon. Men i skate får det vara hur sockrigt det vill. Så det är helt ok.
Hoppas du hänger med oss då med!
Så hörs vi sedan!

13 kommentarer

Premiär IGEN!

20 november, 2014


Tänk att det nu drar ihop sig igen. Att säsongen ska börja och att jag är här ännu en gång. Det känns häftigt och roligt. Inte så stort. Men speciellt. Inte med det där överväldigande nervpirret som det var förr. Inte med det där spekulerandet. Analyserandet över både sin egen och andras form. Ganska långt ifrån det. Men spännande ändå. För att det alltid är ovisst. Första gången. Och för att man inte vet ett dugg hur vintern kommer att gå.
Samtidigt är det en slags lättnad att bara vara här. För att det är det här man har jobbat för, tränat för och att förarbetet nu är gjort. Att äntligen få ägna sig åt det som är det verkliga anledningen till att man tränar. Att det är så jäkla roligt att tävla! Det känns skönt.
Om allt går som planerat gör jag min 11:e seniorpremiär här i morgon! En enda har jag stått över på grund av graviditet 2012, men annars har jag tävlat här varje år sedan nov 2003. Otroligt att det blivit så. För det är ganska många gånger. En seger har det blivit, någon andraplats, tredje, fjärde, femte sjätte, sjunde. Men också en hop betydligt längre ner. Delvis beroende på internationellt motstånd som varierat mycket med åren. Olika distanser, olika banor. Men också olika form förstås. Hur jag fått till vallning, teknik eller bara hur väl jag lyckats genomföra loppen. Det är mycket det hänger på och mycket som ska på plats. Kanske är det just därför jag känner mig rätt ospekulerande nuförtiden. Man vet vad det är man kan påverka och vad man inte kan. Det är bara å köra. Så ser man hur det går!
Hoppas ni hänger på framför TV.n i helgen!

8 kommentarer

Från Bruks till Grönklitt

15 november, 2014

Det blev klart bättre förhållanden sedan kylan kommit tillbaks och man kunnat förlänga spåren i Bruksvallarna. Från onsdagen hade man fått till en bana på dryga 4km som gick bra att snurra varv på varv . Visserligen löst och dåligt pistat efter ett tag men tillräckligt bra för att få skaplig snöträning. På torsdagen och fredagen var jag med och körde träningsrace. Först 10km Skate och sen 5km klassiskt. Kroppen kändes bra trots rejält mycket träning och trötta ben. Tekniken är däremot ett frågatecken eftersom jag numera inte har någon tränare utan tränar allt efter egen känsla. Där har jag säkert en del att fila på innan det känns 100.

När jag åkte hem i går eftermiddag var jag väldigt nöjd med min dryga vecka i Bruksvallarna. Mycket träning, säkert timårsbästa och även mer än jag brukat köra dessa veckor tidigare år. Dumt att inte passa när det fungerar bra, man har mer gått om tid än vanligt, och passen går av bara farten. Det är ju inte alltid det är så och jag tror heller inte det kommer vara negativt för känslan.

I dag är jag hemma igen en dag för vila och ompackning. I morgon tänker jag dra upp till Grönklitt för några pass. 1,3 km ska vara klart där uppe.
Bengt och Charlize är fortfarande sjuka efter en megamastodontförkylning som jag lär försöka hålla mig borta ifrån. Det är rejält jobbigt när man inget hellre vill än att vara med dem och ta igen för missad tid. Men så vet man hur mottaglig man är efter läger och hur mycket man ångrar sig när man väl får ett par veckor förstörda denna årstid. Det är alltid ett svårt och krävande ställningstagande, där man får trösta sig med att det är en period nu och inte hela året man måste vara lika noga. Även om det är svårt när barnen växer så fort, ropar mamma efter en när man går och undrar varför morsan är så konstig som inte vill vara nära och kramas. Tänk om man ändå varit en sådan där som påstår att man aldrig blir förkyld! Lyllos.
Håller mina tummar hårt hårt för att detta ska vara den sista rejäla saken på ett tag.

Skogsprommis med Wildisen. I Älvdalen är det ingen vinter i sikte.

Hörs till veckan!

4 kommentarer