Stakhets i det sista!
En verkligt kul uppgift är det som väntar på lördag. Extra kul för att den är annorlunda. Och för att variation förnöjer! Senast jag åkte Tjejvasan var 2007 och första gången var 2006, med en 2.a plats som bäst. På lördag ska det äntligen få bli av för tredje gången. Glad för att det inte kolliderar med något annat i år. Även fast jag aldrig prioriterat Tjejvasan så mycket är det en tävling jag inte vill missa. Den är ju så speciell. Och just annorlunda. Är det för all idrottsglädje och stämning kanske? I år var det givet att ta chansen!
Och vilket startfält det kommer att bli! Säker det bästa någonsin med de flesta landslagsåkarna, sprinters och distansåkare, långloppsspecialisterna och så säkert några toppnamn från annat håll på plats. En öppen tävling där faktiskt många har chans att vinna. Av olika åkarvarianter. Mer spännande än de flesta tävlingar faktiskt.
(Läs mer…)
Kalaskick i knepigt före!
Efter en natts sömn i Östersund drar vi vidare hem idag på förmiddagen. Texten här är från efter tävlingen igår:
En sådan inspirationskick det var att komma bort till stadion idag. Så där lagom för att se Johans förkrossande driv och form. Wow. En riktig kalaskick att man då genast blev lite mera upplyft och sugen att köra köra. Att man då bara kunde köra så. Invaggad i en förhoppning om att vi nog skulle ha bra material under fötterna allihop idag. Det fanns åtminstone gott hopp om det!
Ett otroligt lurigt före var det ju som väntade. Glatta spår i vissa backar, torrare snö i andra. Runt nollan med risk för ifrysning. Ett före där man inte kan ha perfekt överallt just därför. Ett före där skidorna kommer att bli mycket avgörande och där det är extra finkänsligt att ha för mycket eller för lite valla. (Läs mer…)
7 kommentarerBlodsmaken tillbaks
Betydligt mycket mer snö än jag någonsin kunnat ana. När vi kom hit i onsdags kväll rådde sådant trafik- och snökaos att de 15 milen från flygplatsen fick cruisas fram mellan 30 och 50 km/h. Fyra timmar. Jojo. Så där lagom snabbt. Sista halvkilometern före hotellet slirade bussen slutligen fast och slutade med att vi gladeligen fick släpa vår packning efter oss i mörkret upp till hotellet 
Ett äventyr att ta sig till hotellet.
Sedan har det fortsatt att snöa. Snöa snöa och snöa. Att det kanske är uppåt 1,5 metern snö nu skulle jag tro. Mestadels ganska nyfallen snö. Fuktig snö. Som trots allt sätter sig bättre än den där hemma. Turligt nog. (Läs mer…)
Szklarska Poreba och gravidträning
Så nu är jag på väg igen. Upp till Östersund med Jens Eriksson från Dala-Järna säkert bakom ratten. Snart passerar vi Åsarna och har inte så långt kvar.
Halv ett lyfter vårt chartrade Nextjetplan mot Polen och Szklarska Poreba. Szklarska Poreba, namnet med för många konsonanter som inte går att uttala, men som kommer att bli ett kärt återseende för mig. För på denna lilla ort i södra Polen åkte jag mitt första junior-VM som andraårsjunior 2001. Vi tog brons i stafetten men Lina Andersson på första sträckan, Carin Holmberg på andra, Jag på tredje och Hanna Forsberg på fjärde. Mycket intressant och roliga minnen. Det är ganska kul att komma tillbaks till ställen efter många år.
(Läs mer…)
Nagelbitande, frisk och uppåt igen!
Efter en underbar tur i det fantastiska februarivädret kommer jag in lagom för att följa den rafflande damstafetten vid TV.n. En dag från moll till dur, men där tjejerna verkligen bjöd på nagelbitning från början till slut. Så nära det blev innan allt var slut att lunchen knappast förmåddes intas innan alla gått i mål. Att titta på är sjuk spännande förstås, speciellt stafett. Fast lite jobbigt också ska jag gladeligen erkänna. För både gårdagen och dagens lopp har ju sett så otroligt fina ut och framför TV.n slås jag av vilka fantastiska förhållanden som rådigt. Hur kul det har verkat! Så in i bängen kul. Komfortabel med att betrakta kommer nog dröja MÅNGA ÅR innan jag blir!
Hur som helst har jag ändå njutit i fulla drag av helgen, vilket gett mycket av annat som också har behövts.
2 kommentarer
