HUVUDSPONSORER:

MELLAN PARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
FryksåsSlider2 fryksås slider1 SMpallen VM Ej sparat Förhandsvisning-dokument DSC_0113 Gällivare2010 Bild 180 vinterbild _DSC3493 alpecermis
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

Där man lever läger året runt

18 september, 2014

I stället för förra veckan läger har jag bosatt mig i Falun några dagar för att fylla igen det lilla tappet. Det är tur, för här har man läger året runt. Inte behöver man planera in för att det ska passa någon speciell vecka heller. Folk finns här alltid och fler och fler fyller det på. I princip går man ut och ställer sig på rullskidorna så kommer någon förbi och vill köra ett pass.
Snacka om lyx.


Sommar i september med ljumma sommarkvällar, så här 1,5 månad innan vintern är inplanerad ska börja.



Det känns väl inte supertoppen än för mig, men är himla skönt att komma igång med bra träning igen ändå.

Det blev inte så mycket skriver idag, så vi får höras snart igen här någon annan dag istället.
Ha det bra tills dess!

Kommentera

Lägret som krympte till 0.

13 september, 2014

Det var ju alltså nu jag skulle lägga upp alla de trevliga träningsbilderna från vårt fina, hårda läger i Torsby, med Tosseberg, Hovfjället och den mycket erkända tunneln. Men lägerdagarna krympte och blev i princip inga kvar. Lägret slutar i morgon och jag är fortfarande kvar hemma.

Förra veckan var barnen alltså sjuka och förkylda, vilket jag först hyste hopp om att jag klarat mig lindrigt ifrån. En övergående känning under lördagen där jag sedan tränat på under söndagen. Väskan stod packad och redo, men när det så blev dags att ge sig iväg blev jag plötsligt osäker och lät meddela att jag skulle vänta en dag. Dagen därpå skulle jag natuligtvis komma. Det blev nästa dag. En diffus känsla i halsen, en diffus trötthet, men som skulle gå över bara jag tog det lite lugnt till dagen därpå. Återigen SMS om att jag skulle komma imorgon. Samma visa igen. Ett kort träningspass där jag kände mig lite trött och så något i halsen ibland. Men till Torsby är det inte och speciellt sjuk hade jag inte varit, så läger skulle det naturligtvis bli. Tills det så blev fredag kväll. Fortfarande hemma, och med insikten om att det nu blivit lite för många dagar utan riktig träning för att kunna riva igång med två pass på en gång.
Ett läger till förstört för en skitsak alltså. Men men. Idag har jag i alla fall tränat igen. I stället får jag nu återigen försöka dra iväg någon annanstans för att få till lite sparring och lägerkänsla. Synd för denna gång. Både för missad träning och alla politiska diskussioner som hade behövt bli avhandlade så här inför valet. Nu har man alltså fått rösta utan dem istället. Jag blir ju som det flesta andra mycket mycket intresserad av politik vart fjärde år, även om intresset däremellan bara är så där lagom ljummet. Framförallt är det alltid kul att titta på mästare i retorik som vet hur man verkligen gör.

Det blir lite hattigt ibland, som vi alla vet. Dagisbaciller är elaka och svåra att rå sig på. Delvis för att man får 300ggr mer smitta jämfört med när någon nyser på en i affären. En underbar men farligt kladdig puss och snor som man i början noga tvättar bort, men till slut ger upp när man tvålen tagit slut och händerna skrumpnat bort för att man tvättat dem 25 gånger i timmen.
Barnpussarnas baksida hur härliga de än må vara!

En naturlig pulsering i träningen som i alla fall gör att man inte behöver oroa sig för att det ska bli alltför monotont. Benen är mycket mycket fräscha och utvilade och depåerna mycket välfyllda.


Och så missade man inte Bamsegympapremiären, vilket Wildisen tyckte var roligt.


Nästa vecka får bli en bra och tuffare träningsvecka!

3 kommentarer

När stället växer fram..

7 september, 2014


Magisk höstdag under gårdagen i Fryksås.
Varje helg som blir över försöker vi dra en vända upp till Fryksås och dona. Fastän vi haft gäster inhyrda över sommaren finns en hel del kvar att göra innan allt är klart för vintern. Altanen mot utsikten som ska byggas klart och en timrad vallabod som ska upp på gården. Och ett bygge som håller tidsplanen existerar väl inte? Man har börjat lära sig det vid det här laget..
När man håller på och bygger är det naturligtvis inte precis så avkopplande som man tänker sig att det kommer att bli på sikt att komma hit. Snarare är ögat ganska bra på att enbart se det som är kvar att göra, snarare än vad som faktiskt blivit gjort. Alla förseningar och ställningstaganden man ska tänka på, i stället för allt som faktiskt blivit fantastiskt fint och bra.
Men trots faktum, så finns den goa känslan där ändå Att det kommer att bli ett underbart ställe, när det bara blivit klart så där som vi har tänkt. Att finns ro och kraft och förundras över. Känslan för Fryksås som växer för varje gång vi kommer hit. För den magiska utsikten över Orsa sjön, som är slående här uppe. Och för lugnet som infinner sig mellan husen där allting går i samma gemytliga Fäbodstil.
Vi har lite strögäster även under hösten, men annars är det framförallt under sommar och vinter som Fryksås lever upp som det kan göra. Med mysfika på Smidgårdens Fäbodcafé eller lyxvåfflor på Fryksås Hotell, tillsammans med gästerna i de andra privata stugorna och de som bor här fast året runt. Runt vårt ställe Brudtallen, som fått en egen liten sidan här.

Utsikt från stugan och gungställningen på tomten. Fler bilder finns under fliken Fryksås här i menyn på sidan.

Till veckan drar vi alltså till Torsby med teamet. Vi hörs därifrån!
Och ha det riktigt gott tills dess!

1 kommentar

Försiktighet eller inte, det hänger på tillfället

2 september, 2014


Fin höstdag och tangerat pers på staktest under förmiddagen. Ganska bra, även om jag gärna velat knipa den där tiden från sommaren 2012 på riktigt och inte bara nästan. Trots att tester, som jag hävdat tidigare, säger ganska lite om kapaciteten. Går testerna för bra denna tid är det ganska ofta en indikation på att mjölksyratåligheten snarare är lite för bra för årstiden och att man triggat i gång sig onödigt mycket. Så tror jag dock inte fallet är nu, eftersom det långtifrån hetsats överdrivet i de övre fartregionerna senaste tiden. I stället kan man hoppas på att det kan vara en indikation på att mera stakning har gett resultat i rätt riktning. Sommaren 2012 hade jag också lagt mer krut på stakningen, men sedan tävlade jag i princip inte säsongen som följde och sedan har det tagit fram tills nu att komma tillbaks till samma nivå.




Till vänster: Skidutvecklingen under 2300år. En kopia av Älvdalens äldsta ”Ärnässkidan” som jag fått i uppdrag att skriva en artikel om, bredvid min. Något smalare, något smidigare. Ganska häftigt att man åkt skidor här under flera tusen år.
Till höger: Charlize Rydqvist 15,5 mån.

Nästa vecka har vi läger med teamet i Torsby igen och första besöket i tunneln för i år. Lite snö ska inte bli fel nu efter ganska mycket rullskidåkning ett tag. Jag har kunnat löpa lite elljusspår sista veckan, men med större försiktighet nu mot förut. Den här årstiden är det så lätt att få nya känningar, och eftersom man är mer mån om att få till höstens träning så kvalitativt som möjligt blir i alla fall jag mindre benägen att stoppa huvudet under armen. Man väljer sina tillfällen när man trotsat kroppen kan man konstatera. I våras körde jag både SM och Årefjällsloppet med en inflammerad underarm som hade kunnat bli hur dålig som helst av detta. Då var jag inte så motiverad att tänka framåt överhuvudtaget och tänkte i princip bara där och då. Det gick bra den gången och efter våren var det borta, även om en sådan strategi verkligen inte är något man bör ta för vana. Som elitidrottare tror jag som sagt både man är väldigt bra och väldigt dålig på att lyssna på kroppen. Allt hänger på tillfället!
Man vet vad kroppen säger, men det varierar om man är intresserad av att lyssna eller inte.

3 kommentarer

En plats att återkommer till

28 augusti, 2014

I söndags for vi hem till Småland för en vecka, barnen och jag. 53mil som tar ungefär 6 timmar utan barn och 7 timmar med, sommartid. En sträcka som alltid Funkar att ta sig, men är lite för lång för att kännas helt smidig. När Wilda var en lillplutt tog vi babystolen under armen och for kors och tvärs lite vart vart vi än skulle. Hon reflekterade inte nämnvärt vart hon var och halva resorna sovs igenom i ett huj. Det var inte så mycket match. På så sätt är det lite annorlunda nu. Dels för att alla nya ställen plötsligt är nya världar att bekanta sig med, när det finns en större medvetenhet (som man inte vill byta ut allt för ofta), dels för att själva resorna blivit en annan procedur. 3-4 timmar i bilen går i princip alltid bra, sedan får man börja pausa lite mer, se till att bunkra upp med underhållning och trallvänliga låtar. Sista timmen är alla ofta lite less, under tiden som man överlever Mullsjö, Ryd, Hestra och till slut Gislaved, innan man äntligen ser skylten med Smålandsstenar, efter en låång timme med extra kiss-, glass- och korvpauser.

Förra gången jag var hemma hade de flesta semester så under veckan har jag besökt och gjort några mindre uppdrag tillsammans med de flesta av de lokala sponsorerna, som jag gör varje år. Det är alltid trevligt. Och intressant. Och tacksamt.
Annars är det inte varje gång jag är hemma som jag är världsbäst eller hinner hälsa på alla övriga jag skulle vilja träffa. Det är himlens skönt och nödvändigt att ha dagar som inte är fulltecknade också. Både för mig och barnen. För dom blir det en ny spännande värld varje gång dom kommer hit och sedan går dagarna snabbt, där man bara njuter av att vara här. Hemmet med den avlägsna tryggheten. En plats där man alltid känner sig på banan, med kontroll på livet och en plats man alltid vill återkomma till.

Hela familjen fick en släng av magsjuka i omgångar efter varandra från helgen och framåt . Förut var magsjuka något jag hade typ var 10:e år. I år har jag redan haft 3 omgångar sedan mars. Otroligt. Tur är väl att det oftast går över ganska snart, eller åtminstone känner man sig återställd mycket fortare än efter andra infektioner. Det blev någon extra ofrivillig vila igen, men sånt får man leva med.

Vi hörs snart igen hörrni!

Kommentera