HUVUDSPONSORER:

MELLAN PARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
vmvmvmv wilda puss vm IMG_4583 Prisutdel VM fryksås slider1 SMpallen VM DSC_0113 vinterbild
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

Jämställdhetspris och en fantastiskt fin uppvaktning

26 april, 2015

Vartannat år arrangerar Företagarna och Hotell Älvdalen en företagsmässa i Älvdalens Ishall som brukar vara väldigt trevlig att besöka. I går spenderade vi hela eftermiddagen där av flera själ.
JämställdhetNorraDalarna hade nominerad mig till Jämställdhetspriset som i år delades ut för första gången till någon som utmärkt sig i Jämställdhet, jämlikhet eller integration i Norra Dalarna. Lite överraskad både över nominering och att jag till slut vann utmärkelsen var jag, med en väldigt fin motiveringen därtill. Väldigt glad blev jag också över att det lilla jag gjort för jämställdhet inom idrotten uppmärksammas och uppskattas. Som också gör mig både hedrad och motiverad att fortsätta engagera mig i liknande frågor.
Vinsten var också ett jämlikshetsspel som handlar om jämställdhet och värderingar i relaterade frågor. (Som jag nu alltså ska ta med och spela på våra träningsläger..)
Tusen tack för denna fina utmärkelse!


Fin motivering.

Och så spelet.

Senare under eftermiddagen blev jag även fint uppvaktad av både Älvdalens IF och Dalarnas Skidförbund.
Skidklubben med en jättefin tavla målad av Annette Backman från Mora föreställande mig på VM. En fantastiskt minne att få. Otroligt fint av klubben att ge mig den! Tusen tack!



Två helt fantastiska priser och utmärkelser alltså på samma eftermiddag.
Dessutom kom alltså Dalarnas Skidförbund och delade ut den fina Dalahästen som alla VM-medaljgörer alltid får.

Väldigt roligt.

Och sa hade Wilda dansuppvisning med sin dansgrupp som hon går i varje söndagseftermiddag. Det var också speciellt. Första gången Wilda fick gå upp på en scen och ha uppvisning.


Så en eftermiddag med både massa känslor, fina upplevelser och trevliga människor att träffa!

Expressen idag.


Och en till expressenlänk jag medverkar i idag.
Nu får jag nog inte med allt annat jag hade att skriva. Så vi får höras snart igen helt enkelt.

4 kommentarer

Inspirerad för fortsättning

24 april, 2015

Känslorna varierar stort och mycket i idrott. Så gör också motivationen. Även om just motivationen finns där i viss grad nästan alla dagar, är den definitivt olika stark och framtränande, väldigt beroende på vad som händer längs vägen.
Jämför jag med förra våren är ju det mesta väldigt mycket lättare nu. En bättre säsong och en plats i landslaget igen. Stöd och hjälp med mycket som kan behövas. Saker som jag de två senaste åren mer eller mindre ordnat själv blir plötsligt serverade igen.
Vad som verkligen ger bäst resultat på tävlingarna går inte att säga. Ibland är det den mer krävande situationen som ger större driv att ta sig framåt, vilket det i vissa fall också gjort i år. Men det är svårt att invända mot att det i alla fall är enklare när man har mer stöd.
Med hjälp från landslaget hoppas jag kunna jobba mycket bättre med tekniken igen som jag inte gjort på ett par år, liksom jag hoppas få bättre förutsättningar än jag hade inför denna säsong.
När Mattis ringde och sa att jag inte fick landslagsplats förra året, kändes det inte lika kul och roligt som det gör nu.
Det har bitvis varit motigt i år. Perioder då jag varit bestämt med att det skulle bli mitt sista år.
Men så har ju senaste tiden varit fantastiskt bra. Då det känns dumt att inte tillvarata när det är så roligt som det varit. Det är svårt att sluta med något som är roligt. Jag älskar nog helt enkelt skidåkning väldigt mycket fortfarande. Blir glad av det och njuter av det. Trivs med att träna, att tävla och oftast också att leva idrottslivet.
Mer nu än många andra gånger.






Lite länkar:

Mer om att jag fortsätter skidsatningen.
Och ett klipp från Svt-dalarna igår om vikten av kvinnliga ledare.

Nu har jag varit nere i Stockholm några dagar på lite olika uppdrag. Sponsorjobb, några möten, podd-insinspelning, blandat med shopping, kompishäng och lättare träningspass. Rätt roliga och inspirerande dagar. Stockholm och Älvdalen kompletterar ju varann rätt bra.. Lite mer att göra och inspireras av, men också fler att trängas med.
Ica- Mässa i Globen.



I tisdags gjorde jag årets sista skidpass i Älvdalen. Fortfarande fin skare, men kanske ett pass jag inte borde gjort. Isigt och halkigt, och efter en rejäl vurpa fick jag tom ta det lugnt med träningen ett par dar. Tror dock att jag är rätt ok nu.



Återkommer snart med mer!
Ha en skön helg så hörs vi strax.

9 kommentarer

Vår och skidavslutning

19 april, 2015



I dag har vi haft avslutning med Älvdalens skidungdomar uppe i Kräckelbäcken knappa 4 mil norr om Älvdalen. Med skidträning, fotografering, korvgrill och prisutdelning. Sol och mycket snö. Kanske inte perfekt skare just idag, men tillräcklig mängd snö för att kunna åka ett bra tag till ifall man har lust.
Många barn och ungdomar var på plats där Wilda tillhör de yngsta och 15-16 åringarna de äldsta. De finns några juniorer i klubben också även om dessa inte var med just idag. Men ungdomsverksamheten är bra och många barn åker skidor i Älvdalen.






Om man åkt minst 3 av 5 serietävlingar fick man medalj utdelad, av mig.



Tidigare i veckan var jag på en annan ungdomsskidträning i Särna, med Särna och Idres ungdomar. Något som också blivit någon form av tradition de senaste åren.

I övrigt har jag varit några vändor i Grönklitt, men annars mest hemma.
Det kom något tanke om att köra Fjälltopploppet i helgen, men avfärdades rätt snart efter tankarna på allt vad det innebär runtom för att komma till start. Under säsongen tänker man inte så mycket så, utan bara gör. Men nu kan det vara befogat att vara något mer bekväm, även om just själva tävlingen säkert är kul.
Till veckan blir det några dagar i Stockholm med sponsoruppdrag och sedan får jag väl återkomma med mer om mina planer.
Jag njuter i alla fall fint av våren och hoppas att ni gör det också!

2 kommentarer

100% är inte att vara 100% jämt.

14 april, 2015

Den här veckan är den sista på det här träningsåret. I alla fall så som jag (och många andra) räknar. Från v17-v16.
Ett år med mina totalt sett bästa resultat över en säsong, men långtifrån med flest träningstimmar.
Även om jag tränat bra under höst och vinter uppnådde jag bortsett från de två åren med graviditet, det lägsta antalet tränade timmar sedan jag var förstaårssenior för 11 år sedan. Inte klart minst. Men lite mindre än andra år. Däremot inte sämst. Jag tror att jag tränat riktigt bra de timmar jag gjort och totalt sett kör jag ganska mycket intervall jämfört med många andra. I alla fall till antalet pass. Backintervaller ofta. Det gillar jag mest. Jag tycker i det stora hela om att träna intensivt och de där distanspassen man gör bara för att bli uthållig, är inte längre så många. Jag tycker inte att det är det jag behöver mest. Känner jag mig pigg kan även distanspassen gå i skapligt tempo (även om jag fortfarande alltså menar A1)
Det är nog just piggheten som också får beteckna det här året. När jag tränat något mindre har jag kunnat vara pigg nästan hela tiden. Egentligen var jag aldrig riktigt nedtränad någon gång det här året. Det betyder inte att jag var i form och superfräsch jämt, men att jag inte var mer sliten än att jag fick bra utbyte av varje pass.

En annan skillnad är variationen av mentalt fokus.
Att jag från maj-nov nästan inte tänkte på träningen någonting mer än då jag tränade. Det har gjort att jag fått större lust att vara skidåkare fullt ut under vintern. Att jag känt en skön frihet i att livet innehåller så mycket mer än att åka skidor, även om skidor också tar en väldigt stor plats. Att jag vet att 100% för mig inte är att vara 100% hela tiden.
Det där lugnet hade jag inte när jag var yngre. Att jag visste att jag förberedde mig rätt även om jag inte var skidåkare dygnet runt. Och att allt jag gjorde skulle vara bra för skidåkningen. Att man faktiskt kanske inte blir bättre utan till och med sämre om man fokuserar på skidåkning hela tiden, som jag ofta gjorde förr.

Det är framförallt också ett år då det går upp för mig ÄNNU MER hur viktig känslan och lusten är. För att man ska få ut det man har i kroppen. Vilket är det som spelar mest roll, alltid.

T.h Slalom i Sälen i lördags.

Snön ligger kvar och än det skare i princip varje morgon.
Alltifrån 27 mars-28 april har jag åkt skidor nere i Älvdalen sedan jag flyttade hit 2008. (I Kräckelbäcken ytterligare ett par veckor.) Får se hur länge det blir i år då.

Ha de fint hörrni! Så hörs vi!

2 kommentarer

Fel vår att tröttna

9 april, 2015

Hittills har det ju varit fel vår att tröttna på skidåkning. Från att 15 mars uppleva att det verkade bli ett ovanligt tidigt avslut på snötillgången, har det istället vänt till ovanligt bra för tiden den 9 April. I viss mån här, men än mer i Orsa Grönklitt där det förmodligen är åkbart hela nästa vecka också. Med sol. Inte minst just den. I stort sett har jag åkt skidor något varje dag. Ibland lugnt, ibland halvfort. Endera för att jag längtar ut eller bara för att jag måste känna känslan av att flåsa på.
Jag tänker ibland på om den känslan någonsin kommer att gå över. Och i så fall hur lång tid sådant tar.
Hur länge måste man vara ifrån den eller hur hårt måste man jobba med annat för att släppa den känslan?
Hur lär man sig att acceptera att man kommer att bli i väldigt mycket sämre form? Jag kan tycka att det är en extremt jobbig känsla just det. Som jag inte klarat riktigt ens när jag väntat barn. Det är ju så underbart att vara i form.
Men kul är det alltså att träna just nu. Kanske för att man bara tränar som man vill. Men roligare än jag tyckte förra året vid denna tid.

Förra våren hade jag rätt mycket hybris över andra saker. Påbörjade en massa projekt som jag senare insåg blev lite väl många. Tempot har bitvis varit absurt det här året. Förutom att satsa på skidåkning och vara förälder till 2 små barn vilket varit fullt tillräckligt, lät vi helrenovera en fastighet i Fryksås från vår till höst som vi sedan hyrt ut under året. Jag arrangerade/genomförde 4 skidläger, jobbade en massa med sponsorer, hade lite träningar och föreläsningar och ytterligare ett stort projekt som pågått hela året som jag fortfarande inte kunnat berätta om. Visserligen lade jag en del av detta åt sidan under säsongen, men känner ju ganska väl att jag inte tänker fortsätta i samma tempo ett år till. Man ska inte jaga genom livet och de extra växlar man kan lära sig att använda är inte meningen att man ska använda jämt. Det behövs tid att vila och bara vara också. Påminner mig om det.
Att saker inte alltid måste hända nu, fast jag gärna tror det.
Tålamod är svårt. För mycket saker verkar alltid roligt!

Bilder från påsken.

Det blev några olika skidutflykter med familj och vänner under påsken.




Annars tycker jag mig känna mig rätt återhämtad från säsongen som varit.
Att det känns roligt att tänka framåt och fundera hur nästa år ska bli.
Jag funderar på mina möjligheter och hur jag vill att saker ska vara.

Vi hörs igen om ett litet tag!

1 kommentar