HUVUDSPONSORER:

MELLAN PARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
FryksåsSlider2 fryksås slider1 SMpallen VM Ej sparat Förhandsvisning-dokument DSC_0113 Gällivare2010 Bild 180 vinterbild _DSC3493 alpecermis
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

En paus i Småland är aldrig fel

21 juli, 2014

Efter diverse badstopp, glasstopp och allehanda andra stopp som kan behövas när man har små liv som har svårt för att sitta still, kom vi mot kvällningen igår ner till föräldrahemmet i Smålandsstenar. En veckas vistelse är planerad, på vår lilla rekreationscentral, där man efter 15 minuter känner att man får varva ner mer än på månader. Några dagar här brukar sänka pulsen ett par slag och se till man kommer upp på den där banan igen som man är lite för dålig på att prioritera emellanåt. Kanske inte i första hand för att man gör mycket mindre här utan för att det får en att landa och släppa den vardagliga vardagspusselkontrollen och hinnadetmantänktkontrollen så mycket mera. När man har ett never-ending-work är det lätt att det aldrig blir någon riktig paus alls, vilket inte är så himla bra. När jag kommer hit blir jag lite påmind om det.
Onsdag torsdag åker vi iväg för att springa oringen i Skåne en etapp eller två, hälsa på lite vänner och träna på några nya platser. Några grejer kan tänkas stryka på foten också för att undvika att hetsa hit och dit i vanlig ordning. Semester kallas det visst.


Egen fotograf och påhejare är också en sådan där ren semesterlyx, man får passa på att utnyttja när man har.

I en sådan här flack terräng och värme är det bara Swenor fyror och inget annat som gäller om det ska bli något mer än att bara stå och peta. Bäst är att variera motstånd emellanåt, men allra mest att använda tröghjul när det rullar så lätt som det gör en varm sommardag.


Jag har en sådan massa ämnen som jag har tänkt beta av här på bloggen, som jag inte riktigt tagit mig tid till här på slutet. Bland annat lite av det som jag lyfte på locket till under radioprogrammet förra veckan.
Vad var det jag menade med att det finns saker att utveckla i tjejers träning, forskning om kvinnor och träning och ämnen som inte tas upp och diskuteras tillräckligt. Men jag lovar återkomma till allt det där i ett senare avsnitt längre fram.
I nästa liv när jag alltid har gott om tid.
Hoppas ni har det bra och skönt i sommar ni också.
Kanske med lite mer tid för att bara vara.
Vi hörs igen så snart!

3 kommentarer

Stafettgäst i P4

17 juli, 2014

I går fick jag äran att vara med som stafettgäst i Eftermiddag i Dalarna i Radio P4. Det blev lite annat än det vanliga ”hur går det med träningen”-snacket, vilket var kul, fast kanske lite svårare. Efter ungefär 5 minuter in i programmet började hjärnan fungera, vilket var roligt för då fanns det mycket att säga i detta ämne. Kvinnligt idrottande, som jag nog skulle behövt många avsnitt för, för att kunna utröna allt om. Nu blev det lite skrapande på ytan, för att sedan få bolla frågan vidare till nästa gäst som kommer idag. I detta trevliga program. Om du vill lyssna på programmet i efterhand så finns det här, där jag kommer in ungefär 36 minuter in i programmet.
Det var riktigt skoj att få vara med förstås. Eller rättare sagt är det så fantastiskt bra att få kniven mot strupen och hoppa ur den egna trygghetszonen då och då, att jag nog hoppar på saker ibland enbart därför.
För att få känna sig lite nöjd över att ha gjort något som man på förhand inte riktigt vetat fullt ut hur det blir. Så att komfortzonen om möjligt blir större till nästa gång, eller att man kanske lär sig något.
Lika som att ringa de där skitobekväma samtalen man måste göra ibland, eller prata inför människor om något man inte riktigt har full kontroll på.
Det man övar blir man bra på.

Kommentera

En ny tävlingsform, i Sportkullan Adventure Race.

12 juli, 2014

I morse var det tävlingsdags igen efter ett snabbt och mindre förberett inhopp i premiärupplagan av Sportkullan Adveture Race. En variant på multisport där man tävlar i fotorientering, mtb-orientering och madrasspaddling (istället för kanot) och lite simning. Korta banan startade i Grönklitt och gick i mål i Mora. (Långa banan även via Älvdalen.)

Vi tävlade i 3mannalag där alla i laget hänger ihop under hela sträckan. I mitt lag ingick Louise Bergfeldt (cykel o löptjej från Mora), och Frida en orienterartjej från Mora.
Vi fick en bra start och ledde stort i början. Det tar vi lätt det här, tänkte vi med ambitioner om en bra sluttid i sikte.
Strax före 3e kontrollen insåg vi the big big mistake. Ett gravt parallellfel som visade sig bli en hel timmes bom!
Plötsligt var vi passerade av de flesta lag. Vi Plockade sedan och passerade många lag, men efter ytterligare missar på cyklingen och lite andra misstag blev det inte riktigt den succén vi såg framför oss.
Den där A3 pulsen sjönk sakteliga neråt A1 och tävlingsträningen blev i allafall ett rejält långpass på 5,50tim och 5e plats.

(Foto:Sportkullan.se)

En jättebra arrangemang med 34 anmälda lag och fin miljö.
En trevlig tävling på många sätt, även om jag också måste säga att det här med multi inte riktigt är min grej.
Tävling ska vara full fräs, stumma ben och högt flås från start till mål.
Inte så många andra moment. Lite Därför blev det heller ingen orienterare av mig. I den orienterarsläkt jag lever i (med Europamästare Jonas som idag tagit VM-guld i budkavle! (Fantastiskt kul!)) har jag tänkt många gånger att jag ska ta tag i och lära mig orientera på riktigt. Men det slutar alltid med att jag tar den enklaste banan i alla fall, för att säkert få bra träning. Jag använder gärna hjärnan annars, men när det är tävling ska jag bli trött, helt slut och inget annat. (Vilket såklart en duktig orienterare blir, men inte någon som börjat i helt fel ände som jag.)
I veckan hade jag planerat ett par löptävlingar, men vaderna är inte helt kardemumma, så jag får nog se hur det blir.

1 kommentar

Sprint i Sunne!

6 juli, 2014

Efter lunch igår begav vi oss alltså till Sunne för lite tävling. ”Inge Bråten memorial” kördes i år för tredje gången (andra gången under nuvarande namn) där jag också själv medverkat på samtliga. Det brukar bli roliga tävlingar med mycket publik och trevlig stämning, vilket årets race också blev.
Himla härligt även att få lite tävlingsendorfiner igen. Är det måhända därför man blir så beroende av att tävla? Något att Enkelt bli berusande glad av väldigt ofta och helt klart den största drivkraften till att hålla på med det här.

Jag hade ingen skyhög förväntan på förhand så där får jag nog säga att det gick över förhoppning. Jag fick ställa in snabbhetspassen jag tänkt genomföra i veckan, så loppet blev årets första sprintpass och med en häslostatus som också var lite gränspuck på att tävla. Jag skatetränar knappt längre (kör mest klassiskt), men å andra sidan tycker jag inte att jag märkt av det går just sämre att skatea för det. Än i alla fall.
Med åkare som Majken Caspersen Falla, Katja Visnar, Stina Nilsson med flera var motståndet riktigt bra.
Bansträckningen var ny för i år med en sträckning på 800 M som vi körde 1 varv i prologen och 2 varv, 1600 m i heaten. Rullskidorna, swenor med tröghjul, lånade vi alla på plats.


Jag blev fyra i prologen, fick en bra semi just i rygg på Falla och tyckte det kändes bra så långt.
I finalen slutade jag femma efter ovan nämnda åkare plus Jennie Öberg. Jennie och jag bökade lite med varann i finalen som vi nog tappade på båda två, vilket var synd. Jag kände att jag hade krafter kvar, men å andra sidan är fartökningen på upploppet min Akilles så jag skulle säkert fått svårt att matcha de tre i toppen över mållinjen ändå. (Vad ver jag.)
Det blev en riktigt rolig tävling trots allt med stämningsfull publik och härlig atmosfär. Vädret gör mycket så klart. Vilken sommarkväll det blev!! Och eftersom man inte blivit bortskämd på dessa hittills i år så njöt man verkligen i fulla drag. Att svettas i linne ändå till åtta på kvällen gör man inte ofta.
Man slås också av hur otroligt smidigt det är att tävla på rullskidor jämfört med skidor, och ännu mer av hur enkelt det är att tävla på sommaren när det är varmt jämfört med vintern när det är kallt. Inga skidor som ska testas, vallas, kånkas, rengöras. Inga överdragskläder som ska på och av, ombyten som ska packas, bytas, hängas upp. Att bara få sätta sig med rullskidor och hela kit-et på och invänta nästa lopp utan att behöva bry sig något. Ok Slaget av tävling gjorde sitt. Men ändå. Sommaridrottare har det onekligen lite enklare på vissa plan.


Lek vid fontänen utanför Selma Spa som slutade med dopp såklart! Tur man aldrig åker någonstans utan extra ombyte med dom här två vildingarna.


Skoj att träffa alla många skidåkare igen och surra lite.
Och så blir det endel frågor man får såklart.
Över Vad jag satsar på, om långlopp, om VM bla bla bla.
Märker att jag fortfarande kanske inte ger det där jättekonkreta svaret som jag är van att ge.
För en gång skull är det så skönt att inte tänka så mycket. Det är kul att tävla. Punkt. Jag trivs med mitt upplägg för stunden och Det ska bli skitkul att köra långloppen till vintern. Jag vill just nu inte ha ETT entydigt utstakat mål och tillåter mig tills vidare att inte ha det. Det är så skönt. Mitt mål är att genomföra kvalitetsfull träning när jag tränar och att trivas och ha kul.
Det går himla bra det med.
Lite balans och distans.
Det är bara sommar.
Jag har det bra. Och gör det som känns skoj.

6 kommentarer

Så blir man i alla fall inte bränd

3 juli, 2014

Äntligen blå himmel igår.

På lördag har jag planerat att tävla igen. Rullskidsprint i Sunne, för tredje gången och senast 2012. Tyvärr har jag varit lite halvdan i veckan så systemet är inte måhända inte på topp, men vad kan väl en sådan sak spela på 1600m? Vi får se. Det blir nog kul ändå.

Om jag inte nämnt det förut så går ju Wilda hos dagmamman nuförtiden igen. Charlize blir passad av farmor och farfar under tiden jag tränar eller jobbar. Det har fungerat bra tack vare snälla svärföräldrar som vanligt.
Till hösten hoppas vi att sjukfrekvensen i familjen inte stiger avsevärt mer när även Charlize får börja hos dagmamman eftersom hon redan fått sin beskärda del via oss andra ändå.
Första hostfria veckan på två månader nu.
Det blir lite uppehåll och hattande i träningen ibland, men däremellan har det gått bra. Och sådant har som sagt hänt förr.
Å andra sidan behöver man då heller inte vara orolig över att bli träningsmässigt bränd, trots att jag numera oftast kör för fort på distansen och sällan myskör. Tiden när träningsdagboken var min själsfrände är förbi, men kontentan kan bli bra ändå tror jag. I vilket fall har jag rätt kul när jag tränar.
Glad sommar!

5 kommentarer