HUVUDSPONSORER:

MELLANPARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER:
Senaste kommentarer
idre2 vmvmvmv wilda puss vm IMG_4583 Prisutdel VM fryksås slider1 SMpallen VM DSC_0113
Följ mig gärna även på Instagram som @mariarydqvist Uppdaterar jag inte här uppdaterar jag där!

Att släppa sin förtret!

10 februari, 2016

Det blev alltså ingen start i söndags. I fredags kväll tog jag efter rekommendation från både tränare och läkare beslutet att det var onödigt att ta någon risk med tanke på kommande helgers tävlingar. Ett beslut som kändes vettigt och riktigt då. I några timmar. På lördag morgonen vaknade jag upp pigg och alldeles för frisk. Något jag naturligtvis borde varit glad för, men inte lyckades särkilt bra med. För ska jag vara ärlig hade jag big-big ångest hela lördagen och halva söndagen innan loppet var kört. Varför körde jag inte? Jag var ju för sjutton frisk! Och som jag hade velat åka. (Just den där tävlingen!) Tyvärr lite för sent.

Men men. Jag antar att det är lärorikt på något sätt det med. I att acceptera sina beslut. Vare sig det var rätt eller inte. För det vet vi ju egentligen inte.
Och så försöker man påminna sig om att det bara var ett lopp bland alla andra lopp. En tävling bara.
Herregud. Att en tävling kan innebära så mycket känslor. Fortfarande.
Det tog någon dag innan jag förmådde blicka framåt och släppa min förtret. Att det blev som det blev.
Men i går var den i alla fall tillbaks. Lusten att blicka framåt.
Skönt.
För det ska bli riktigt riktigt skoj att få åka i Falun i helgen. Onekligen.
Redan igår på intervallerna kom VM-minnena fram, med en massa nostalgi.
Även om det aldrig kommer komma i närheten av den stämning som var i fjol, som kommer det nog att bli riktigt roligt att komma tillbaka i alla fall.

Så himla skönt att det kommer nya chanser.
Och så himla skönt när man får tillbaks förmågan att blicka fram emot dem!


Så klart att stunder som dom här hjälper i alla lägen. Wilda tycker det är roligt att åka skidor. Mest när någon åker själv med henne på helgen. Oftast med Bengt eller farmor blir det ju. Men jag är glad när jag kan ut och åka med henne en sväng någon gång i alla fall. En lagom tur. Så länge det är roligt.

Vi hörs igen senare i veckan!

Kommentera

Tävlingsbar eller inte, är svårt att veta.

5 februari, 2016

Nog är det svårt att veta när man är fullt tävlingsbar och inte många gånger. Hur en tävling ska värderas mot en annan. Hur mycket ett lopp är värt, för att kanske riskera att inte kunna åka ett annat. När båda kanske är tävlingar man verkligen vill åka. Såklart.
Just på grund av detta har jag nu inte åkt till Holmenkollen idag. I varje fall inte än. Möjligheten finns ännu. Eftersom det inte är mer än 33-34 mil dit härifrån kan jag åka även i morgon. Ifall det inte finns några tveksamheter då, som nu.

Efter intervallerna på onsdagen började jag känna mig trött. Lite onormalt trött tyckte jag väl redan då, men så kan det ju vara ibland, utan att det är något. I går morse kände jag mig fortfarande trött. Vilopulsen var hög och en diffus slags viruskänsla sa mig att jag inte skulle träna. Kroppen jobbade antagligen med något. Det blev vila hela dagen för att låta kroppen få göra sitt.
I morse var det bättre, men ändå inte HELT 100. Fortfarande ingen förkylning, men trött. Diffust.
Jag provade att åka skidor i 40 minuter och egentligen skulle jag väl ha åkt på lite för att känna hur kroppen svarade, men känslan sa mig något annat. Att det var lite för tidigt att åka på. Efter passet kände jag mig ändå piggare och började tänka att jag nog skulle åka ändå.
Mina rådgivare tyckte annat. Att jag inte bör känna någon tveksamhet om hälsan om jag ska genomföra en maxbelastning på 30km. Falun kommer redan till veckan och mer efter det.

Det är då verkligen inte lätt att veta var gränsen går!
Speciellt när man så jättegärna vill åka.
Att inte vara dumdristig, men heller inte överdrivet försiktig.
För det finns ju inget värre än att sitta hemma och känna att man borde att åkt! Att man är frisk, men ändå inte där.
Men heller inte kul att åka och sen bli sjuk och missa mycket mer.

Precis så här är det också det ofta är.
Säkert ett par gånger varje säsong. Och även om man lär sig, så lär man sig inte.
För det finns inga rätta svar. Bara en känsla för vad man nog borde göra och inte.

Så vi får väl se då. Hur det blir. Den här gången.

Men men.
Det är ju inte hela världen i alla fall.
Jag är väl glad att jag inte verkligen blivit sjuk ändå.



Tidigare i veckan testade jag mina nya Twinskin. Fischers nya vallningsfria skidor.
Riktigt roligt faktiskt. Som elitåkare skulle jag aldrig tävla med dem eftersom glidet är klart sämre mot tävlingsparen. Men som träningsskida (eller tävling för motionär som inte vill valla) är det perfekt. Speciellt i fören runt nollan när det är svårt att valla. Så himla bekvämt att bara kunna sticka ut och inte behöva fundera! Som den lite vallalata man är, lär de inte komma att stå orörda.
De lär funka mindre bra när det är riktigt kärvt, mycket nysnö eller kanske blåis, men i vanligt vinterföre, nollföre eller några plus var de riktigt bra, även att köra intervaller med. Och kul att prova.
Så ett tips för till alla som inte älskar att valla!
De glider inte urdåligt på något sätt. Bara inte lika bra som ett par bra tävlingsskidor.

Ha det gott så hörs vi under helgen!

6 kommentarer

SM-silver och ett lopp med bra genomförande

31 januari, 2016

Jag lämnar Piteå med ett leende och är nöjd över dagens tävling. Nöjd med genomförandet och att jag fick ut det jag hade i kroppen denna dag. Klassiska delen var tidsmässigt något bättre än skaten. Å andra sidan kan man aldrig plocka isär skate och klassiskt när man kör en skiathlon eftersom de alltid händer ihop. Går man för hårt i klassiskt straffar det sig i skate, liksom det blir olika saker där man på klassiskt överlag åker mer tillsammans och mer själv eller jagandes på skate.

Jag höll i varje fall Charlottes fart lagom länge. Lagom betyder att det kändes kontrollerat ända tills långa backen på andra varvet där jag valde att släppa. Valde låter kanske fel, men återigen till det där med kontroll. Hade jag gått med hela klassiska delen, hade det förmodligen straffat sig på skaten. Nu kom jag in skaten bra (bättre än exempelvis i Lillehammer tidigare i vinter, och mer så som när jag gjort bra skiathlonlopp). En disciplin som ju genom åren varit lite av en favoritdistans, men som inte givet gått bra för den skull, eftersom det är en tävlingsform med extra många moment som ska klaffa.

En detalj var också att starten gick så lätt idag. Givetvis är det en enorm skillnad att stå i första led i nationellt motstånd, mot i 4e, 6e eller kanske 10e led på en världscup. (Hetsen och trängseln är avsevärt större då) Men även då jag jämför med tidigare SM-lopp var det skillnad. Ja tror att stakningen har blivit så pass mycket bättre att jag inte behöver ligga på max för att inte halka efter första 500 meterna. Sådant besparar energi och gör att det är lättare att komma in i loppet.

Sedan finns det bitar som varit bättre ibland också. (Som slutdelen på skaten.) Men en fall framåt mot årets tidigare skiathlonlopp.



Roligt också att få beträda pallen med två av Sveriges allra största talanger. En väldigt ruinerad och en väldigt färsk. Och så jag som också känner framsteg fastän jag åkt många SM i mitt liv.
Det lär inte att ta de 13 år jag är äldre än Ebba att passera min utveckling. Även om det redan var för två år sedan Ebba slog mig första gången, på ett backrace i Gräftåvallen. Trots att backrace är något av en favorit för mig, så är det kanske lite av Johaugstile på Ebba uppför backar som liknar Alpe Cermis.



Glad att det blev ett SM-silver även på detta SM även om jag nu bara körde ett lopp.
Sist det var SM här i Piteå 2010 körde jag skiathlonen med Wildisknodd i magen och hamnade runt 20e plats. Det var tyngre att släpa sig uppför samma backar då. Men en upplevelse det med. Kul att få åka detta lopp på liknande bana igen.

Tack Lasse Jonsson på Fischer för riktigt bra vallade skidor. Bra lagg på både klassiskt och skate.
Och tack Viktor Gustavsson från Mora som jag haffade på testspåret (för att han såg lite sysslolös ut) och fick göra en god gärning i att hjälpa mig med skateskidtestet.
Det blir lite mycket att hinna med innan start när man är själv på tävling med skidbyte och bortskämd med landslagshjälp. Men ordnade sig bra ändå och när starten gick hade jag med andan i halsen ändå koll på läget.

20 kommentarer

På plats i Piteå

29 januari, 2016

Sedan i går kväll (torsdag) är jag nu uppe i Piteå, även om jag alltså inte har tävlat någonting än.
I söndags stod jag i valet och kvalet om jag skulle åka direkt upp hit för att köra både onsdags och söndagsloppet. (Eftersom jag ju inte hade stafettlag igår) eller om jag bara skulle åka söndagen. Då det var fyra dagar emellan innebar det endera att jag skulle åka hem tre-fyra dagar eller upp till Piteå direkt från Tjeckien.
Efter noga överväganden gick jag till slut på magkänslan som sa att jag behövde komma hem och få några fler dagar utan tävlingar. Allt för att öka förutsättningarna till att hålla mig frisk och skapa en så bra form som möjligt till de kommande veckorna, med viktiga och roliga tävlingar i Norge, Falun och Lahti. (Om jag får åka dem.)
Tanken var att Bengt skulle följa med upp under helgen och att vi skulle få en smidig resa upp på fredagen.
Nu blev det inte riktigt så. Barnen blev sjuka omvartannat (först i magen och sedan i feber) Bengt fick stanna hemma och jag har ägnat hela veckan åt att flytta hit och dit, försöka ordna ett annat smidigt sätt att ta mig hit på, få hjälp under tävlingarna och grubbla över om det här blev så bra ändå .
När tävlingen var i onsdags kunde jag ju heller inte hålla mig från att känna att jag var väldigt sugen på att vara med. (Även om jag kände annat i söndags.)

Efter en något sådär disharmonisk vecka är det nog först idag jag känner att harmoni äntligen börjar återkomma.
När det inte blir helt som man tänkt får man påminna sig om varför man tog de beslut man gjorde, (även om man hade tagit ett annat med alla kort på bordet). För korten har man först på bordet i efterhand. Alltid.
Inget värre var det, än en vecka som inte blev fullt så kraftbesparande som det var tänkt.
Så blir det ibland.

På förmiddagen fick ett väldigt fint pass med den här goa tjejen. Vi hittade på ett långspår på 19km som var riktigt fint att åka. Kallt i svackorna men varmt på topparna. Riktigt härligt. Ett träningspass kan göra mycket för att vända en halvdan känsla till en bra!








På söndag kör jag alltså skiathlon. Fram tills dess ska jag försöka skrapa fram en ännu lite bättre harmoni.
Hela dagen i morgon också kvar. Det känns ganska skönt!
Må så gott så hörs vi.

7 kommentarer

En ny femteplats, men nöjdare idag.

24 januari, 2016



Det blev en femteplats igen, precis som förra stafetten i Lillehammer. Då var vi väl inte så nöjda med det. Idag med två debutanter, (och en liten felåkning på fjärde sträckan) tycker jag det var helt ok bra. Skulle vi varit på pallen idag hade det varit över förväntan, även om vi självfallet siktade på den. Och hade möjligheten om allt gått spik.

Utan att veta så mycket om sträcktider och så, är jag nöjdare med min åkning idag jämfört med igår.
Utan ryggar att gå på höll jag jämt med Finland och USA framför mig och jag kunde också pressa mig själv bättre på slutet. Jag var inte piggare i benen, Men å andra sidan är man oftast lite tröttare i benen dag 2 när man kört en skatetävling dagen innan, utan att man fördenskull åker sämre.
En viktig faktor för mig är ändå om jag har gett allt eller inte. Och det gjorde jag idag. Den där lite loja känslan jag hade igår hade jag inte idag och insatsen var stabil. Sedan finns det saker att jobba med i min skaten för att få en effektivare åkning. Samtidigt är det också bitar som brukar falla på plats när formen är riktigt bra.
Kul var det i alla fall att åka stafett som vanligt.
I morgon far vi hem till Sverige igen och nästa vecka väntar SM i Piteå.

13 kommentarer