HUVUDSPONSORER:

MELLANPARTNERS: UTRUSTNING STÖRRE: ÄLVDALEN IF PARTNERS: UTRUSTNING MINDRE/ÖVRIGA SPONSORER: http://mariarydqvist.se/wp-content/uploads/2017/01/BUFF®-Sports-RGB-transparent_color.jpg
Senaste kommentarer
h4 hemsida13 hemsida11 hemsida12

Expressen under VM

18 februari, 2017

Så länge jag inte blir inkallad kommer jag att jobba endel för Expressen under VM.
Min första krönika publiceras idag, gällande astma och dopingdebatten.
Så om det är lite skrivtorka här, kan det bero på det.


Kom gärna med kommentarer och synpunkter om ni har lust.

1 kommentar

Växlar om

13 februari, 2017

Tanken i helgen var att jag skulle köra Grönklitt Ski Marathon. Blir det inget VM tänker jag köra Tjejvasan och Vasaloppet istället, (det senare som jag f.ö. fortfarande aldrig åkt). Inte för att jag känner mig så väldigt förberedd efter max tre lopp i vinter över 10km och sparsamt med överkroppspass. Men för att det är kul att växla om med något annat. Lite mer uthållighet skadar inte för VM 3 milen heller om det skulle bli en sådan. Inte minst med tanke på att man inte tränat fartuthållighet på hela vintern.

Tyvärr fick jag en liten förkylning så att det inte blev något av Grönklitt. Så mycket träning missade väl jag inte, men det var synd att inte kunna åka. Det hade varit roligt.
Hur man håller sig frisk den här tiden är verkligen ett mysterium..
Och då syftar jag inte enbart på små barn.
Fel placering i kassakön räcker skulle jag tro.
En stunds glömska och så ryker man dit.
(Hade jag läst till läkare hade jag nog valt det här som specialämne. Att analysera virus har blivit lite av en specialité)
Nåväl. Jag har tränat lätt igen så det var väl ingen större fara denna gång.
Återkommer när jag har något nytt i pipen.

9 kommentarer

Att vara reserv som lott i livet

5 februari, 2017

Ett bättre lopp idag och ett litet fall framåt mot de två senaste loppen i klassiskt.
Jag hade bättre fäste idag, även om jag även nu hade svårt att få fast skidorna och fick gå mycket utanför på andra varvet. Jag tappade uppför och tog in på det lättåkta partierna. Var bra i stakningen, men sämre i diagonalen. (Tvärt mot det normala.) Första klassiska varvet var ändå riktigt mycket bättre än i onsdags. Tyvärr gick snöret på Emma andra halvan av andra varvet och kanske chansen till medalj och ett riktigt bra lopp.
Lite stumma ben in mot bytet gjorde att jag inte orkade jaga ikapp luckan framåt.
Hela skatedelen handlade främst om att jag Emma, snarare än att hålla igen för Linn i ryggen, eftersom en fjärde eller femteplats inte blir så viktig en sådan här dag. Inte oväntat blev jag också passerad av spurtfräsen Linn de sista 150 meterna.

Skaten kändes annars ok, även om det väl saknas det där lilla sista.
Kanske lite medvind, segervittring, självförtroende och att det faktiskt ”går bra nu”. Oftast kommer ju allt det där tillsammans. Glädjen, självförtroendet och den extra växeln man annars letar och letar efter.
Just nu får jag nog varken riktigt ordning på mina tankar, teknik eller känsla helt och hållet.

Att jag inte blir uttagen i ordinarie VM-trupp känns förstås inte så oväntat.
Att jag ändå är reserv blir väl en liten tröst, en strimma hopp och att motivationen lever kvar.
Att vara reserv på hemmaplan tycks vara min lott i livet.
Det är nu fjärde gången i min karriär, vilket hittills slutat med två inkallelser, och ett mästerskap kvar på hemmaplan.
Ändå känns det väldigt annorlunda nu mot för två år sedan inför Falun. (Och den gången i Liberec 2009). Då var det total besvikelse över uttagningen, vilket såklart var tuffare på ett annat plan. Nu är jag besviken över att jag inte fått till det. Att jag haft stolpe ut, istället för stolpe in. Att det inte har gått som planerat. Men då har väl besviken kommit lite innan redan, i takt med att loppen inte motsvarat mina förväntningar.

Till VM är det främst Skaten (30km) jag är reserv till.
Hur jag ska förhålla mig till det vet jag nog inte riktigt än.
Jag får väl ta några dagar hemma och fundera vidare över det här utgångsläget. Lägga en ny plan för veckorna framåt och se vad som händer på vägen.
För att vara en dag när jag fått på pränt att jag riskerar att missa säsongens stora mål, så känns det rätt ok.
Kanske för att det ändå kändes bättre idag och att jag känner lite hopp om att kunna få avsluta den här säsongen med ett par bra lopp. Vilka det än blir.
Och att det hur som helst känns kul att tävla vidare.


Prisutdelningsgroupie från idag.

Avslutningsvis tackar jag Söderhamn för ett supertrevligt arrangemang. Kanske ett av de bättre jag upplevt. Måhända inte spårkvalitetsmäsiigt. Men evenemangsmässigt. Mycket publik, trevlig atmosfär och bra arrangemang i det stora hela.

Vi hörs vidare under veckan som kommer.

5 kommentarer

När det inte riktigt funkar

3 februari, 2017

Efter två klassiska lopp på raken där jag inte fått det att stämma med varken skidor eller teknik kände jag mig efter onsdagen både uppgiven och ganska less.
Efter svåråkta förhållanden i Falun i söndags med riktigt lösa spår, såg jag framemot fastare snö efter att ha testat banorna på tisdagen.
Tyvärr blev det inte samma sedan till tävlingen så för att inte upprepa misstaget att välja för hårda skidor, tog jag ett mjukare par som jag trodde var säkrare. Det hjälpte föga. Redan i första backen fick jag gå utanför spåret… och så fortsatte det sedan i merparten av backarna.
Tekniken havererar och åkningen går dåligt.
Såklart är det svårt att säga hur mycket som är vad och jag vill inte skylla ifrån mig enbart på mitt material. Jag har ofta haft svårt för ”snö som rullar” och jag behöver fäste för att kunna åka avslappnat. Men det är i alla fall tråkigt. Formmässigt har det inte känts dåligt. Åtminstone lika som i Ulricehamn.
Så lite av musten tappar man väl, när det inte funkar som man vill.
Det är alltid frustrerande när man känner att det borde gå så mycket bättre.

Men ja. Det gäller väl att släppa det hela och fortsätta tänka framåt.
Även om det blir lösa spår på söndag får vi i alla fall skatea halva sträckan. Och så brukar det klassiska faktiskt gå bra när vi kör skiathlon.
Så jag känner mig väl ganska peppad ändå inför söndagen. (Eller kommer i alla fall att bli.) Skiathlon och SM brukar alltid vara kul och den distans jag har klart flest SM-medaljer ifrån.

Måste annars säga att jag är imponerad över publiken i Söderhamn. Det var ju trots allt onsdag förmiddag när vi körde. Kan säkert bli riktigt mycket folk på söndag när folk är lediga.


Från tisdagen när det fortfarande var hårt och underbart fast.


Körde en liten intervjuföreläsning med superagent Nordvall (Torbjörn, vår ex landslagspresschef ) på tisdagseftermiddagen på Söderhamnas Stadsbibliotek. 45 min sådär. En regelrätt föreläsning skulle jag väl inte köra dagen innan tävling, men att bli intervjuad kräver inte så mycket.
I morgon är jag med på en liknande programpunkt någonstans i Söderhamn (som jag inte tagit reda på var än) kl 15.45.

Men först ska jag ta mig till Söderhamn igen alltså efter 3 nätter hemma mellan onsdag-lördag.
I går sa vi för övrigt adjö till vår ”barnflicka” Ocean som varit här sedan 15 november.
Så nu börjar verkligheten igen, efter en tid då vi fått oumbärlig hjälp med att lämna och hämta barnen, samt ta hand om dem på kvällar och helgdagar vid behov.

Vi hörs vidare efter söndagens lopp!

6 kommentarer

När fokus försvinner långt ifrån där det ska vara

29 januari, 2017

Ett riktigt skitlopp blev det.
Och en sådan där dag när man bara vill gå hem och gömma sig. Försvinna bort så fort man gått i mål och komma hem och tänka på något annat. Fast som så många gånger förr. De dystra tankarna lättar tack och lov efter några timmar.
De mildras och man inser att det inte var så horribelt farligt.
Att man nog faktiskt visst orkar ta nya tag.
Att det bara var en skitdag. Helt enkelt.

Jag borde kanske ha insett att jag behövde ha mer fäste än då man värmer upp med pigga ben. Att spåren hade blivit lösare och att man behöver riktigt bra fäste för att klara Mördarbacken.
Jag fick spänna mig för att få fast skidorna och det blir jobbigt ganska fort. Man spiller energi och kan inte åka avslappnat överhuvudtaget.
Fram till mördarbacken på första varvet gick det ok, men redan där började jag tappa placeringar. Men ingen katastrof.
Inte förrän jag vurpar i första nedförsbacken på sprintbanan. Åkare väller förbi och jag tappar rytmen totalt.
Luften går ur och byts mot alla tankar man inte ska tänka när man tävlar. (och som jag nog bör utelämna här)
15 km är långt när man har tappat motivationen att kriga på.
Och det är bara så otroligt olika hur bra man är på att hålla fokus när det går bra mot när det inte gör det.
Så svårt det är att plåga sig när det inte känns värt det.

Så det är väl i alla fall tur att det släpper.
Från att man inte ens känner för att åka till SM, till att man inser att det faktiskt ska bli kul.
Det är alltid roligt med SM och det kommer att bli kul att åka dit.
Kroppen känns egentligen inte dålig.
Det var inte den som felade idag.
Det var min åkning(förmåga att hantera föret), mina skidor, och min skärpa.
Så är det ibland.

Nu är jag tillbaks i Älvdalen igen och drar till Söderhamn på tisdag morgon.
Inte så långa resor, så skönt att mellanlanda hemma en kortis.

8 kommentarer