HUVUDSPONSORER:

Senaste kommentarer
h4 hemsida13 hemsida11 hemsida12

Inspirerande, roligt och ganska skönt!

Två veckor har snart gått sedan jag började på Vattenfall. Kanske skrev jag det till viss del även sist, men det har verkligen känts som att öppna luckan till en ny värld. Slutar man elitidrotta när man är 21 är det säkert en viss omställning även då. Slutar man när man är 34 som jag, är det definitivt en än större förändring. Speciellt om man därtill levt mer eller mindre enbart som idrottare, jämfört om man haft en vanligt jobb under tiden.
Jag komma säkert återkomma mer till den biten i ett annat inlägg. Om för- och nackdelarna med det, som det finns mycket viktiga bitar att tycka och fundera kring, och vad som faktiskt finns att utveckla för idrotten.

Jag har trivs otroligt bra, den lilla tid som har gått. Med alltifrån atmosfären och miljön, till arbetskamraterna och själva jobbet. Att lära sig en massa nytt och ställas inför helt nya utmaningar har verkligen varit kul. Kanske kunde jag inte bli mer redo för en förändring än jag var. I fjol när jag gjorde ett försök att sluta, kände jag både sorg, ångest och tvivel och kunde inte riktigt släppa att jag fortfarande tyckte det var så roligt att tävla. Även om just den biten inte heller känts riktigt så i vinter trodde jag ändå att det skulle bli lite svårt att ställa om också i år. Men förmodligen hade jag nu kommit till en punkt där jag känner mig klar. För den här gången har jag inte tvekat en sekund.
Snarare känner jag mig mer inspirerad och motiverad än på väldigt länge. Njuter verkligen över att få leva ett vanligt liv, träffa otroligt mycket nya människor och insupa en ny miljö.
Det där att man ska sluta när man är på topp är nog inte helt enkelt.
För det var nog så jag kände för mycket ifjol. Att jag inte visste om toppen var nådd. Och då är det förfärligt svårt att släppa den känslan.

Jag har ju funderat mycket på vad jag vill jobba med. Om jag skulle vara kvar inom idrotts- och skidvärlden, vilket på sätt och vis kändes det som ett naturligt steg. Jag har ju föreläst och kört endel träningsgrupper under våren, vilket också varit kul och som jag kommer att försätta med i viss mån även framöver. Samtidigt kände jag att jag ville komma till en miljö där jag fick chansen att lära mig helt nya saker, lära av andra, på en plats där det finns stora möjlighet att utvecklas. Att komma ut från skidbubblan jag levt i så stor del av mitt liv har faktiskt varit väldigt skönt. Som att ta upp en del av sig själv som man gömt undan under väldigt många år. Typ hela mitt vuxna liv.

Jag kommer fortsätta att träna en hel del såklart. Men det har också varit grymt skönt att bara träna när jag känner för det. Vilket egentligen är varje dag. Men inte lika länge och väldigt sällan två gånger om dagen. Dessutom i den träningsdisciplin jag vill, i vilken fart jag vill och med vem jag vill. Ja. Det är rätt mycket som är skönt med det faktiskt.

Midsommar i Dalarna, Åsen, Älvdalen.



Idag har vi åkt upp till Idre Fjäll för orientering och semester ett par dagar. Jag åker hem tisdag kväll för att jobba ons-fre medan Bengt och barnen blir kvar till torsdag.



Kanske läste ni också om det här också häromdagen. Om idrottens ojämställda distanser.
Intressant och bra att det är fler som börjar reagerar också inom andra idrotter. Bra Lisa!
Det som man länge verkligen undrat över varför inte fler idrottare reagerar på. Kanske har vi en förändring på gång!?

</a>

Sommar i Fryksås Fäbodar





Besök gärna vår hemsida brudtallen.se för mer info och bokning.

Så får ni har en fortsatt riktigt go sommar, så hörs vi igen!

3 kommentarer till “Inspirerande, roligt och ganska skönt!”

  1. Rolf skriver:

    Jo, jag hörde speakern PO Johansson segerintervjua Lisa Nordén, Stockholm CK, efter temposegern 25 km vid SM landsväg i Burseryd (Herrarna kör 50 km) . Han försökte få Lisa att sadla om till cykelsporten. Hennes argument att stanna kvar i triatlon var identiska med dina: Varför inte samma tävlingsdistanser? Varför inte samma prissummor?
    Förstår du vem jag tänkte på under intervjun i anrika Bokskogen….Hur går det med hjortronblommen?

  2. Bengt-Inge Karlsson skriver:

    Hej Maria!
    Fina foton från Ert paradis, fantastiskt!
    Lika distanser, för damer och herrar. Det kommer så småningom att bli så. Utvecklingen går ju framåt! Men det är ju ett historiskt svävande andemoln, över diskussion och agerande. Har ju skrivit om detta i tidigare inlägg. Det är ju inte så långt tillbaks i tiden, då damer inte fick vara med i längre distanser. Så visst har utvecklingen gått framåt. Sverige är ju det land som anpassar sig bra i utvecklingen av lika för damer och herrar. Ser man på hela världen, kommer ju religion in i bilden, som stoppar utveckling, på ett katastrofalt sätt!
    Så Sverige, kan säkert intensifiera ännu mera. Vi måste få med mer damer i styrelser och i tränarroller. Samtidigt, måste vi höja utbildning och kompetens, på alla fronter!
    Ha en fin sommar, HELA Familjen!

  3. Tuna-Stina skriver:

    GRATTIS och LYCKA TILL!
    Så här i sommartider då vinterns täckande snö- och istäcken försvunnit från vägarna skulle man hoppas att du med Din drivkraft börjat på Trafikverket i stället.
    Din ambition att förändra hade nog räckt ända in i GD-s rum och till Finansdepartementet.
    Lycka till med Vattenfalls frågor.

Lämna ett svar till Tuna-Stina