HUVUDSPONSORER:

Senaste kommentarer
h4 hemsida13 hemsida11 hemsida12

Vasan for the first time!

Inför loppet i fredags skrev jag alltså att det skulle bli KUL att åka Vasaloppet! (Hur det än gick.)
Så nu när jag åkt. Var det då verkligen kul?
Sanningen att säga så beror det nog ärligt talat på vad som menas med kul.
Så här två dagar efteråt känns det väl kul att man har åkt.
Men under tiden…var det väl ett rätt jädra slit faktiskt. Från start till mål!
Inte en meter, utom möjligen i utförskörningen efter Höberg kändes det väl egentligen speciellt härligt att åka.
Jag visste väl att jag inte var världens förberedd, men att det skulle ge så stort utslag tänkte jag nog inte.

Efter noggrant övervägande valde jag alltså att köra med fäste till sist.
Jag förstod att det skulle påverka glidet över myrarna lite även om jag valde ett par hårda skidor som bar upp fästet bra, så ligger det ändå i lite när man trycker på i stakningen. Men avgörandet föll ändå på min osäkerhet på om ryggen skulle mäkta med första backen och sedan ytterligare 86 km utan ett enda bentag. Det kändes helt enkelt för chansartat.
Och visst var det riktigt skönt att kunna få diagonala och plocka lite placeringar fram till toppen av backen.
Men sen var det väl mindre roligt.
När hundreds and hundreds of starka karlar väller förbi över världens längsta myrparti och man sliter på i motvinden som en liten mygga utan både kraft, tryck och lätta skidor.
Aningen bättre blev det när vi kom in i skogen innan Risberg med lite mer variation i terrängen. Fram till Risberg hade jag ändå nytta av fästet. Till Evertsberg var fästet sedan hjälpligt, men efter Oxberg var det bara dumt att ens försöka sig på att använda benen annat än till saxning.
Att gå från 10 km till 90km känner jag i sig inte är ett stort problem. Men att slita som ett djur från första stavtag men muskelgrupper som inte är vana liknande belastning överhuvudtaget var otroligt kämpigt.

Men trots att ryggen håll på att krevera från Hökberg och hem lyckades jag väl i alla fall fälla ut hornen tillräckligt för att plocka hem i alla fall en del placeringar (bland herrarna), från ett lopp där jag annars bara sett mig passeras av åkare hela vägen. När vallan slitits bort, blev det också ett annat släpp i skidorna.

Efter Smågan såg jag en dam under hela resterande lopp. Tyskan som jag passerade i Hökberg.
Så det här med att damerna ska ha egen start i just Vasaloppet är ju rätt kluvet.
Jag tror att man behöver jobba på att locka fler damer att köra först faktiskt.

Nöjd med loppet.
Nja inte speciellt.
Det var nog sista gången jag åkte med fäste, utan egen dricka som backup och utan fler långlopp i kroppen.
Men en klar erfarenhet rikare, det var det absolut!
Och några fler Vasaloppet det lär det väl säkert bli.

Ni har väl inte missat vilken tävling som går i helgen?!
Raiden återuppstår i ny tappning.
Besök idreraiden.se för mer information.

2 kommentarer till “Vasan for the first time!”

  1. Christina skriver:

    Grattis, jag tycker att du gjorde det jättebra!!

  2. Bengt-Inge Karlsson skriver:

    Grattis Maria!
    Du är en kämpe! Det är långt och krävande! Det kanske inte alltid det är de som är i toppen, på ett lopp, som är de stora hjältarna! Har åkt raiden, Glömmer aldrig, på morgonen, tidigt och ganska mörkt, vid starten på Faemundsende. Det var stort, mycket stort och kallt! Trevligt lopp!
    Vad blir nästa lopp Maria?
    Ha det gott!

Kommentera